"Jag tycker det är SÅ intressant med dialekter!" är ett påstående som allt som oftast är tämligen osant. För de personer som yttrar det är väldigt sällan intresserade i något annat än just hur kul det låter när någon som vuxit upp i en annan del av Sverige pratar. Det handlar om en sorts lyteskomik och vi garvar åt människor som låter bonniga, stroppiga, långsamma, stressade eller rent utav är obegripliga. Personligen tycker jag att ett äkta intresse för dialekter borde innefatta mer än bara det. Som att se det hela ur ett sociolingvistiskt perspektiv eller varför inte psykolingvistiskt och se hur vi reagerar inför olika dialekter och vilka stereotyper vi associerar med uttal. Det kan även vara intressant att se det hela från ett sociologiskt perspektiv eller geografiskt och undersöka varför vissa dialekter fortfarande lever medan andra dött ut. Och varför nya uppstår trots att vi har tillgång till en betydligt större del av Sverige idag än våra far- och morföräldrar hade. Dialekter intresserar mig som språkvetare. Men inte lika mycket som svordomar.

Jag har hittills fått två reaktioner på föregående inlägg. Båda har att göra med titeln på inlägget att göra. Och båda var på något sätt upprörda. Det intresserar mig. Vilka ord är det i olika kulturer som är de mest upprörande och varför upprör inte liknande typer av svordomar lika mycket på andra platser i världen? Varför finns "tits" med som ett av de ursprungliga sju förbjudna orden inom amerikansk media och inte "ass" som är helt okej att säga?

De sju orden i titeln är just de sju ord som ursprungligen var förbjudna inom amerikanska media. Så förbjudna att komiker som Lenny Bruce och George Carlin faktiskt båda arresterades för sitt bruk av dem. Denna lista över sju fula ord är oerhört intressant i mitt tycke. För vem har beslutat om dem? Jag ser framför mig en grupp välklädda herrar som spenderar en helg med att diskutera olika fula ord.

De två första orden handlar om avföring, fast enbart slanguttryck som kan ses som vulgära. Själva händelsen de representerar ses inte som ful även om det kan vara upprörande för vissa att höra om dem. Om så vore fallet kan man tycka att "spy" borde vara med också, då det verkar allmänt vedertaget att det är värre att spy än att kissa och bajsa.

Listan fortsätter med "fuck" som är den värsta svordomen i engelska språket, eller var det åtminstone innan "cunt" blev en svordom. "Fuck" och resten av listan har alla en sexuell betydelse vlket är rätt normalt för västvärlden. Den stora anledningen är att religionen inte längre håller oss i ett särskilt hårt grepp utan för att förolämpa, uttrycka avsky och ägna sig åt kraftuttryck så måste vi se åt ett annat håll. Det område där det fortfarande existerar tabuer, men som ändå berör oss alla är just det sexuella. Så att svensken utbrister "FITTA!" eller "KUK!", britten "FUCK!" eller "CUNT!" och finnen svänger sig med alliterationen "VOI VITTU!" när de vill använda en så stark svordom som möjligt är en språklig konsekvens utav det samhälle vi skapat. Självklart finns de gamla religiösa svordomarna kvar de med, men de är ingen match mot de sexuella.

I andra delar av världen där religionen har ett mycket större inflytande över allmänheten liv ser svordomar annorlunda ut och i kulturer där språk och status hör ihop behöver man inte ens använda svordomar för att förolämpa människor. Det räcker med att tilltala en människa av högre social klass med uttryck passande en lägre social klass så är förolämpningen ett faktum, något som helt försvunnit i Sverige sedan "ni" blev "du". Förutom för vårt kära kungahus där det forfarande går att uppröra genom att kalla kungen för "du".

Svordomar ses ofta som en lägre stående del av ett språk, men jag kan inte hålla med. Det finns få språkgrupper som utvecklas i så rasande takt och som visar på språklig kreativitet som svordomar och fula ord. I USA är det väldigt tydligt där listan med förbjudna ord gett upphov till en uppsjö av uttryck för att kunna säga ungefär det som de fula orden beskriver fast på ett tillåtet sätt. Dock har det också fått som resultat att många uttryck som tidigare var helt befriade från sexuell betydelse nu har det. Så man kan säga att viljan att avsexualisera språket i media lett till att språket i övrigt blivit nästan översexualiserat.

En uppfattning som jag stött på, som jag inte vet om den existerar än idag, är att svordomar utarmar språket, vilket känns som en väldigt ologisk sak att säga. Varför skulle en människas ordförråd bli mindre om man lär sig fler ord, bara för att de orden är svordomar? Det är klart att man kan uttrycka sitt missnöje med en människa utan att använda svordomar, men det är svårt att utelämna de fula orden då man tycker att nån är en djävla skitstövel.

Ett underutvecklat vokabulär anser jag beror på helt andra faktorer som att man läser för lite, man tar bara del av språk som ligger på ens egen nivå och man är allmänt ointresserad av att lära sig fler ord för samma sak. Som engelsklärare stöter man på det rätt ofta när man ger glosor i läxa.

Dags att gå på lektion.
Men jag återkommer...