Sex Pistols ska återförenas - för tredje gången - för att fira 30-årsjubileet av deras debutskiva. Biljetterna kostar 400 spänn styck. Den glädje som kändes i början av nyheten byts ut mot ett illamående. Frågan är om det finns några ideal som står emot tidens tand och om de lyckas göra det, står de emot Mammons? Är vi alla till salu? Vad är isåfall vårt pris?

Som cyniker har jag svårt att se att det inte finns någon som inte säljer sig då och då. Vissa mer än andra. Vi vill vara så mycket som är bra, men vi är giriga konsumenter. Det är klart att vi inte skulle köpa varor tillverkade av barn eller köpa stöldgods. Men vi köper gärna varor som är så billiga att de måste ha tillverkats under slavförhållanden eller vara stulna. Som gammal punklegend går det inte att leva på enbart ideal, utan en chans att få ökad konsumtionskraft attraherar och en konsert som kanske egentligen borde vara gratis och en present till fansen blir ett jippo tillgängligt endast till de som sedan länge sålt sig till det moderna samhällets ideal av masskonsumtion och slöseri.

För egen del är jag till högsta grad till salu. Jag förbannar alliansens seger i valet för ett år sedan, men tar snällt emot de cirka 800 extra jag får över varje månad och gläds åt  min ökade köpkraft. Mer dvd:er i min samling. Fler tatueringar på min kropp. Mitt medlemskap i Naturskyddsföreningen överskuggas av diverse konsumtionsvaror som utnyttjar kollossalt mycket tillgångar med tanke på användningsområde och storlek. Bara alla bananer jag äter gör att jag känner mig som en hycklare på grund av alla gifter som sprids från de stora plantagerna. Och även i de butiker där ekologiskt odlade bananer kostar lika mycket som standardbananerna sneglar jag ändå på de de oekologiska. Och undrar vad det är för djävla fel på mig.

Men bananer i all ära, så mycket av vårt liv går ut på att äga. Allt marknadsförare stampar ner i halsen på oss sväljer vi och blir till övergödda gäss redo att slaktas för sin levers skull. Vi konsumerar sönder vår omvärld och konsumerar sönder oss själva. Vi förvandlas till feta, äckliga svin med ett ständigt behov av konsumtionstillfredsställelse. En snabb tillfredsställelse genom nya materiella ägodelar.

Och för att uppnå vårt materiella Nirvana, arbetar vi ihjäl oss. Vi är beredda att arbeta  oss sjuka för en karriärs skull. Vi är beredda att försaka familjen för att familjen ska få det bra. Och vad är en karriär? Mer pengar, mer jobb och en annan sorts papper att vända jämfört med de under oss. Mindre tid för de vi älskar, så vi kompenserar med fler varor. Bilden av det lyckliga hemmet får vi från inredningstidningar.

Vi låter oss gladeligen utnyttjas av storföretag och den lilla stunds tillfredsställelse de skänker oss betalar vi tillbaks tusenfalt till dem.

Vi är det moderna samhällets horor.
Och alla vill vara som vi.