Jag är hemma i Dalarna på lite familjesamkväm. Och det tar ibland en del oväntade vändningar. Aldrig obehagliga, men av den karaktären att man inte direkt föreställt sig dem när man satt sig på tåget upp. Jag hade till exempel inte räknat med att en stor del av dagen skulle tillbringas i Mora på Snöskoterns dag och jag hade definitivt inte räknat med att den skulle vara det den visade sig att vara.

Det här är tydligen en glesbygdshögtid som gått mig helt förbi. När vi i mer urbana miljöer har fullt upp med att se fram emot Halloween och planera en mycket genomtänkt kostym som i slutändan ändå bara blir en plastgaffel, blinkande horn och en bag in box, så vaknar en del män med ett leende på läpparna -- en vecka efter älgjakten -- tar på sig åtminstone ett kamoflagemönstrat plagg, en keps med motormotiv, stoppar ner t-shirten i byxorna fast besluten om att idag ska ölkaggen synas som aldrig förr och med snus rinnande ur käften och öl till frukost gör en roadtrip tillsamans med alla andra av manligt kön från en by i kommunen jag bor och beger sig till Mora.

Väl i Mora vankas det gemenskap, skotrar och tillbehör, gratis korv med bröd och ännu mer fylla. Besökarna på Snöskoterns dag är automatiskt indelade i två läger; de som ägnar sig åt snöskoter som en extremsport och äger allt i skyddsväg, klär sig mer street-aktigt, är nyktra och kommer dit med sin sambo och ett annat par samt de som kan välja bort skoteråkning en helg för att de inte orkar dricka mer, på sin höjd har en hjälm som skydd och vars flickvän varit chaufför åt dem och deras närmsta liksinnande i cirka tio mil och kommer att vara det de tio milen hem också.

Själv har jag aldig varit särskilt intresserad av motorfordon överhuvudtaget, så jag har aldrig någonsin upplevt något liknande. Det var med en blandad fascination jag iakttog det hela och kände mig som i allra högsta grad wallraffande. Tankar om enkel manlig gemenskap blandades med tankar om att det inte är så förbannat konstigt att glesbygden -- speciellt den norra -- avfolkas på kvinnor. Många skaffar sig nån vidare utbildning eller gör åtminstone sitt bästa på gymnasiet och får tag på ett hyfsat jobb, men kommer ändå inte att vara annat än andra klassens medborgare jämfört med männen.

På det stora hela kände jag mig rätt nöjd med att ha lämnat den här delen av världen för den jag nu befinner mig i. Och på det stora hela tror jag att den här delen av världen är rätt nöjd med att ha blivit av med mig. Jag tror i vilket fall som helst inte att den sörjer mig.

Hela tillställningen sammanfattas nog bäst av skylten som satts upp hos en av skoterförsäljarna.
"Vänligen lämna ölburkar och flaskor utanför butiken!"

Det var Snöskoterns dag idag. Och jag var där.