Jag ska försöka att hålla mig från SD ikväll. Faktum är att det räcker att gå till Folkpartiet idag för att hitta lite bränsle till dagens ämne. Herr Björklund tycker ju att unga tjejer inte ska få ha heltäckande slöja i klassrummen med motiveringen att undervisningen blir lidande när man inte ser vem man undervisar. Ett billigt populistiskt utspel som lätt skulle kunna vändas mot karln om någon journalist hade stake eller mutta nog. Distansundervisning, blinda lärare och blinda elever. Se där, svårare än så var det inte. [UPPDATERING: Det var inte svårare heller. En god vän som dessutom är god journalist berättade att han gett en reporter tipset om att fråga om distansutbildning, vilket också gjordes.(Inslaget).]

Slöjdebatten är skev. Den är så djävulskt skev. Tycker jag i alla fall. De som är emot slåss mot de som är för om rätten att bestämma hur det ska vara. Och mitt i alltihopa står kvinnorna, som visserligen har åsikter om det där med slöjor, men det är mest högljudda män som i jakt på mer makt låter mest. Och det är det som gör det hela så skevt.

Problemet med slöjdebatten är att den i nuläget inte alls handlar om frihet i min mening. Frihet för mig innebär bland annat att var och en är fri att klä sig som man vill. Då har man inte frihet i ett samhälle som tvingar en att bära slöja. Men det har man inte heller i ett samhälle som förbjuder det. Frihet innebär att samhället ger fan i att bestämma hur man ska klä sig.

Hela debatten handlar alltså i mina ögon inte om kvinnors frihet utan vem som ska ha makten över deras utseende. Intet nytt under solen alltså.