Notes
Anteckningar från en eftermiddagskurs i normkritik och queerpedagogik arrangerad av Amnestyakademin
Kursledare: Hanna Wildow
Likabehandlingsarbete med fokus på genus och sexualitetsnormer.
Juridiken
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Svenska diskrimineringslagen gäller kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, religion, annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder.
Könsöverskridande identitet eller uttryck (transpersoner): Transvestiter, transsexuella, intersexuella (okänt kön), transgenderpersoner (annan identitet, men vill inte åtgärda det medicinskt), intergender (anse sig tillhöra båda könen).
Direkt diskriminering: Lagar, regler, bestämmelser med mera vars syfte är att diskriminera.
Indirekt diskriminering: När en bestämmelse råkar få som resultat att den blir diskriminerande, till exempel ett förbud mot huvudbonad inomhus i skola dessutom förbjuder slöja.
Instruktioner för diskriminering: Att uppmana till diskriminering.
Kön: Upplevd tillhörighet
Könsuttryck: Hur man väljer att klä sig med mera.
Normkritik
Normer --> Maktstrukturer
Normer och makt: Självklar (ej ifrågasatt, t. ex. Allsvenskan är automatiskt för män) <---> Avvikande (ifrågasatt, utpekad, t.ex. Damallsvenskan är Allsvenskan för damer )
Angående invandrarbegreppet: Djursholm är Sveriges mest invandrartäta ort. När en person med så kallad invandrarbakgrund utsätter någon för "hedersvåld" åker man ut i förorten och frågar alla man stöter på vad de tycker om detta. När en så kallad svensk slår sin fru åker man inte till en svenneförort och frågar alla vad de tycker.
Man benämner "det andra".
Nu pratar man inte om att "alla män förtrycker alla kvinnor" utan tittar på människor i maktstrukturer som har både makt att förtrycka och avsaknad av makt för att hindra att de förtrycks.
Det är lätt att leva inuti en norm, men svårare att leva utanför den.
Normer är dock inte huggna i sten utan i allra högsta grad föränderliga och i och med att de är sociala konstruktioner skapas och återskapas de hela tiden, men de förskjuts lite varje gång. Till exempel är det okej för tjejer att ha "killkläder" nuförtiden.
Toleranspedagodik - en kritisk granskning
Toleranspedagogiken innebär en strävan och vilja att skapa tolerans och acceptans för de som uppfattas som avvikande.
Det som gör oss toleranta är empati.
Det är bra att vara tolerant är rätt vanligt att tycka.
Problemet är att man enbart kan tolerera neråt. De normativa väljer att tolerera de avvikande och onormala, men de avvikande kan inte välja att tolerera normen. Det måste de göra.
Välviljans pedagogik, som kan gå rätt så fel,
Exempel: Påhittad brev för ungdomar i Malmö stad tänkt att öka förståelsen för homosexuella ungdomars situation. Brevet lyfte fram en person som upptäckt sin avvikande sexualitet och alla problem med tolerans hos både vänner och föräldrar detta resulterat i. För någon som tvekar på sin sexualitet kommer ett sådant extremt problematiserande av en sexuell läggning snarare att skapa ångest.
Toleranspedagogiken förutsätter till exempel ett heterosexuellt vi och ett homosexuellt dom som vi tolererar.
Den missar att kritisera normen och de privilegier som tillhör normen samt utgår från och kretsar kring åsikter. Det handlar mest om att tycka saker och detta gör även pedagogiken öppen för kränkningar.
Normkritisk ansats
För att anta ett normkritiskt perspektiv måste man först granska sig själv.
Exempel på normkritik:
Normkritisk pedagogik
Synliggörande och ifrågasättande av normer och makt = Queerpedagogik
Queer (kan ej definieras, vill ej definieras)
Queerteori är en del av genusvetenskapen och växte fram i USA på tidigt 90-tal.
Synliggör och kritiserar heteronormativitet.
Ifrågasätter sociala kategoriers naturlighet.
Sociala kategorier = något vi gör, inte något vi är
Görandet innebär hierarkier, makt och privilegier.
Normativa studier: man vill göra nåt med sina teorier. Motsatsen är objektiva studier, som enbart syftar till att förklara.
Fokus ligger på normerna och inte på dem som bryter mot dem.
Ej fokus på empati utan på att gå till roten av diskrimineringen.
Centrala frågor: Hur uppstår diskriminering? Vem tjänar på diskriminering? Hur kan vi ifrågasätta och reducera diskrimineringen?
Handlar inte enbart om sexualitet utan om att synliggöra och kritisera alla normer och hur de samverkar.
Människor kan inte reduceras till endast ett kön, en etnicitet, en sexualitet och så vidare.
Normkritisk pedagogik innehåller:
1: Normkritiskt och inkluderande perspektiv och material. Fokusera inte på avvikelser utan det intressanta i själva uppgiften. Prata inte om författare en dag och kvinnliga författare nästa dag.
2: Synliggör och kritisera normer.
3: Ha en kritisk blick mot dig själv. Vi är inte neutrala och fria från normer. Vi har makt och är en del av upprätthållandet av makthierarkier och normer. Vi måste hela tiden försöka ifrågasätta och utmana denna roll vi själva spelar.
Intersektionalitet
"Om man 'är' kvinna är det säkerligen inte allt man är" - Judith Butler
I arbetet med maktordning bör vi inte reproducera andra maktordningar.
Normkritiskt jämställdhetsarbete är en process som aldrig tar slut.
I ifrågasättandet av en norm skapas ibland en annan.
Kursledare: Hanna Wildow
Likabehandlingsarbete med fokus på genus och sexualitetsnormer.
Juridiken
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Svenska diskrimineringslagen gäller kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, religion, annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder.
Könsöverskridande identitet eller uttryck (transpersoner): Transvestiter, transsexuella, intersexuella (okänt kön), transgenderpersoner (annan identitet, men vill inte åtgärda det medicinskt), intergender (anse sig tillhöra båda könen).
Direkt diskriminering: Lagar, regler, bestämmelser med mera vars syfte är att diskriminera.
Indirekt diskriminering: När en bestämmelse råkar få som resultat att den blir diskriminerande, till exempel ett förbud mot huvudbonad inomhus i skola dessutom förbjuder slöja.
Instruktioner för diskriminering: Att uppmana till diskriminering.
Kön: Upplevd tillhörighet
Könsuttryck: Hur man väljer att klä sig med mera.
Normkritik
Normer --> Maktstrukturer
Normer och makt: Självklar (ej ifrågasatt, t. ex. Allsvenskan är automatiskt för män) <---> Avvikande (ifrågasatt, utpekad, t.ex. Damallsvenskan är Allsvenskan för damer )
Angående invandrarbegreppet: Djursholm är Sveriges mest invandrartäta ort. När en person med så kallad invandrarbakgrund utsätter någon för "hedersvåld" åker man ut i förorten och frågar alla man stöter på vad de tycker om detta. När en så kallad svensk slår sin fru åker man inte till en svenneförort och frågar alla vad de tycker.
Man benämner "det andra".
Nu pratar man inte om att "alla män förtrycker alla kvinnor" utan tittar på människor i maktstrukturer som har både makt att förtrycka och avsaknad av makt för att hindra att de förtrycks.
Det är lätt att leva inuti en norm, men svårare att leva utanför den.
Normer är dock inte huggna i sten utan i allra högsta grad föränderliga och i och med att de är sociala konstruktioner skapas och återskapas de hela tiden, men de förskjuts lite varje gång. Till exempel är det okej för tjejer att ha "killkläder" nuförtiden.
Toleranspedagodik - en kritisk granskning
Toleranspedagogiken innebär en strävan och vilja att skapa tolerans och acceptans för de som uppfattas som avvikande.
Det som gör oss toleranta är empati.
Det är bra att vara tolerant är rätt vanligt att tycka.
Problemet är att man enbart kan tolerera neråt. De normativa väljer att tolerera de avvikande och onormala, men de avvikande kan inte välja att tolerera normen. Det måste de göra.
Välviljans pedagogik, som kan gå rätt så fel,
Exempel: Påhittad brev för ungdomar i Malmö stad tänkt att öka förståelsen för homosexuella ungdomars situation. Brevet lyfte fram en person som upptäckt sin avvikande sexualitet och alla problem med tolerans hos både vänner och föräldrar detta resulterat i. För någon som tvekar på sin sexualitet kommer ett sådant extremt problematiserande av en sexuell läggning snarare att skapa ångest.
Toleranspedagogiken förutsätter till exempel ett heterosexuellt vi och ett homosexuellt dom som vi tolererar.
Den missar att kritisera normen och de privilegier som tillhör normen samt utgår från och kretsar kring åsikter. Det handlar mest om att tycka saker och detta gör även pedagogiken öppen för kränkningar.
Normkritisk ansats
För att anta ett normkritiskt perspektiv måste man först granska sig själv.
Exempel på normkritik:
Normkritisk pedagogik
Synliggörande och ifrågasättande av normer och makt = Queerpedagogik
Queer (kan ej definieras, vill ej definieras)
Queerteori är en del av genusvetenskapen och växte fram i USA på tidigt 90-tal.
Synliggör och kritiserar heteronormativitet.
Ifrågasätter sociala kategoriers naturlighet.
Sociala kategorier = något vi gör, inte något vi är
Görandet innebär hierarkier, makt och privilegier.
Normativa studier: man vill göra nåt med sina teorier. Motsatsen är objektiva studier, som enbart syftar till att förklara.
Fokus ligger på normerna och inte på dem som bryter mot dem.
Ej fokus på empati utan på att gå till roten av diskrimineringen.
Centrala frågor: Hur uppstår diskriminering? Vem tjänar på diskriminering? Hur kan vi ifrågasätta och reducera diskrimineringen?
Handlar inte enbart om sexualitet utan om att synliggöra och kritisera alla normer och hur de samverkar.
Människor kan inte reduceras till endast ett kön, en etnicitet, en sexualitet och så vidare.
Normkritisk pedagogik innehåller:
1: Normkritiskt och inkluderande perspektiv och material. Fokusera inte på avvikelser utan det intressanta i själva uppgiften. Prata inte om författare en dag och kvinnliga författare nästa dag.
2: Synliggör och kritisera normer.
3: Ha en kritisk blick mot dig själv. Vi är inte neutrala och fria från normer. Vi har makt och är en del av upprätthållandet av makthierarkier och normer. Vi måste hela tiden försöka ifrågasätta och utmana denna roll vi själva spelar.
Intersektionalitet
"Om man 'är' kvinna är det säkerligen inte allt man är" - Judith Butler
I arbetet med maktordning bör vi inte reproducera andra maktordningar.
Normkritiskt jämställdhetsarbete är en process som aldrig tar slut.
I ifrågasättandet av en norm skapas ibland en annan.
The Ugly Duckling
Angående Anna Ankas uttalande om att rökare är dumma i huvudet så kan jag tycka att hon var lite väl snäv gällande de som är dumma i huvudet. Så i allmänintressets namn tänkte jag hjälpa till lite.
Folk som är dumma i huvudet:
De som röker.
De som snusar.
De som dricker alkohol.
De som tycker att Anna Ankas åsikter är värda tidningsutrymme.
De som kommenterar en artikel som handlar om Anna Anka.
De som kommenterar artiklar överhuvudtaget.
De som läser kommentarer till artiklar.
De som bloggar och/eller twittrar om sånt som Anna Anka säger.
De som bloggar och/eller twittrar.
De som inte tycker som jag.
De som inte röstar som jag.
De som skaffar stora fyrhjulsdrivna bilar i samhällen där asfalt utgör en större del av infrastrukturen.
De som är dumma mot andra.
De som är dumma mot mig.
De som tror att Vänsterpartiet är kommunister.
De som tror att Sverigedemokraterna är nynazister.
De som missnöjesröstade på Sverigedemokraterna istället för Feministiskt Initiativ.
De som tror att Kristdemokraterna är goda.
De som inte tycker som jag.
De som slösar tid på att läsa bloggar.
De som skriver meningslösa inlägg via mobilen sent på kvällen och troligtvis kommer att gnälla om hur trött han är imorgon.
De som postar sina inlägg på Facebook i hopp om att få fler läsare.
De som fortfarande inte slutat skriva sina fåniga inlägg än.
De som slutar skriva nu.
Folk som är dumma i huvudet:
De som röker.
De som snusar.
De som dricker alkohol.
De som tycker att Anna Ankas åsikter är värda tidningsutrymme.
De som kommenterar en artikel som handlar om Anna Anka.
De som kommenterar artiklar överhuvudtaget.
De som läser kommentarer till artiklar.
De som bloggar och/eller twittrar om sånt som Anna Anka säger.
De som bloggar och/eller twittrar.
De som inte tycker som jag.
De som inte röstar som jag.
De som skaffar stora fyrhjulsdrivna bilar i samhällen där asfalt utgör en större del av infrastrukturen.
De som är dumma mot andra.
De som är dumma mot mig.
De som tror att Vänsterpartiet är kommunister.
De som tror att Sverigedemokraterna är nynazister.
De som missnöjesröstade på Sverigedemokraterna istället för Feministiskt Initiativ.
De som tror att Kristdemokraterna är goda.
De som inte tycker som jag.
De som slösar tid på att läsa bloggar.
De som skriver meningslösa inlägg via mobilen sent på kvällen och troligtvis kommer att gnälla om hur trött han är imorgon.
De som postar sina inlägg på Facebook i hopp om att få fler läsare.
De som fortfarande inte slutat skriva sina fåniga inlägg än.
De som slutar skriva nu.
Vigilante
To all the filth in this godforsaken city.
You have corrupted all that is good for far too long. Innocent decent people have been robbed, beaten, raped and murdered and even more innocent people have been forced to witness the filth you spread. No one is spared, not even children, the truly innocent. You get them hooked on drugs, force them to walk the streets, take advantage of them for your own nasty pleasure until you have no more use for them an have them killed.
But no more. It is time for someone to fight back. It is time for someone to do what the police cannot do because they are forced to uphold the law. Time for someone to do what the police will not do because they are just as corrupt. And if they get in my way, the same fate will fall upon them. They are no better than the rest of the scum.
Drug dealers, pornographers, robbers and rapists beware. I have already begun to spread justice. The only kind of justice you deserve. A slow and painful death. Yesterday I saw two of you come out from a liquor store and followed them to where they lived, a hole of garbage and drug paraphernalia. I began my work on them yesterday and they died today, suffering through hours of pain and humiliation. A fitting end to the vermin that they were. Photos of their dead bodies will be put up all over town, for you to see and for their families to see. And I will do the same to you. You think you can hide your filthy lives from others, but all will see your true faces in pools of crimson justice. The only justice there is.
The Good Book states an eye for an eye and the way I see it I have plenty of eyes to collect.
Filthy scum, your time is up. Justice is finally coming for you.
/Vigilante Justice
You have corrupted all that is good for far too long. Innocent decent people have been robbed, beaten, raped and murdered and even more innocent people have been forced to witness the filth you spread. No one is spared, not even children, the truly innocent. You get them hooked on drugs, force them to walk the streets, take advantage of them for your own nasty pleasure until you have no more use for them an have them killed.
But no more. It is time for someone to fight back. It is time for someone to do what the police cannot do because they are forced to uphold the law. Time for someone to do what the police will not do because they are just as corrupt. And if they get in my way, the same fate will fall upon them. They are no better than the rest of the scum.
Drug dealers, pornographers, robbers and rapists beware. I have already begun to spread justice. The only kind of justice you deserve. A slow and painful death. Yesterday I saw two of you come out from a liquor store and followed them to where they lived, a hole of garbage and drug paraphernalia. I began my work on them yesterday and they died today, suffering through hours of pain and humiliation. A fitting end to the vermin that they were. Photos of their dead bodies will be put up all over town, for you to see and for their families to see. And I will do the same to you. You think you can hide your filthy lives from others, but all will see your true faces in pools of crimson justice. The only justice there is.
The Good Book states an eye for an eye and the way I see it I have plenty of eyes to collect.
Filthy scum, your time is up. Justice is finally coming for you.
/Vigilante Justice
Hike
På en blogg kan man ju faktiskt skriva om sånt som hänt också och inte enbart skriva de debattartiklar man inte vågar skicka in någonstans för att man är kanske innerst inne orolig att någon ska bemöta det man skriver. Så man slår in dörrar ens läsare redan öppnat och säger ibland sådana saker som att här kan minsann alla bemöta det som skrivs. Förutsatt att de hittar hit och förutsatt att de bryr sig om vad någon som inte når ut till nån säger.
Så, vad som hänt. Det har varit en helg på annan ort vilket inte alls var så tokigt. Lillasyster har lämnat hemmet denna termin och huserar numera i Värmland där man förutom Hajk-tips, dansband, rally, varghat och andra stereotyper även kan fördjupa sig i diverse akademiska utbildningar. Jäpp, lillasyster är inte så liten längre. Hon går ju för böfvelen på universitet. För att bli lärare dessutom.
Därför blev det att sätta sig på tåget i fredags och rulla mot Karlstad dit även moder, hennes karl och mammas två nya kattungar tagit sig.
Jag önskar att jag kunde uttala mig om Karlstad som stad, men det skulle gå sådär. Helgen tillbringades till stor del med tre andra och två katter i ett studentrum dimensionerat för en person, vilket gick förvånansvärt bra. Då vi inte satt på rummet eller i korridorsköket beblandade vi oss med resten av arbetar- och medelklassen i en liten lagom konsumtionshets på ett sånt där skitstort köpcenter som håller hjälper till att hålla både priser, små konkurrenter och stadskärnor på mattan. En fri marknad i strid mot monopoltänkande där allas mål är att nå monopolställning. Där konkurrens är en förutsättning för utveckling och valfrihet och ett varierat utbud och uppfinningsrikedom och bla bla bla. Alla som varit på ett stort köpcenter vet att varierat utbud och uppfinningsrikedom kan man se sig om i stjärnorna efter. Efterfrågan styr utbudet och vi ger ju bara folk vad de vill ha efter att vi i samarbete med psykologer och reklammakare vidareutvecklat våra metoder att övertyga människor om att det mest spännande man kan ha på sig finns att köpa på Dressman och Kappahl.
Har man sett, det blev lite gnäll ändå. Skönt att man inte är helt ringrostig.
En trevlig helg var det i alla fall.
Så, vad som hänt. Det har varit en helg på annan ort vilket inte alls var så tokigt. Lillasyster har lämnat hemmet denna termin och huserar numera i Värmland där man förutom Hajk-tips, dansband, rally, varghat och andra stereotyper även kan fördjupa sig i diverse akademiska utbildningar. Jäpp, lillasyster är inte så liten längre. Hon går ju för böfvelen på universitet. För att bli lärare dessutom.
Därför blev det att sätta sig på tåget i fredags och rulla mot Karlstad dit även moder, hennes karl och mammas två nya kattungar tagit sig.
Jag önskar att jag kunde uttala mig om Karlstad som stad, men det skulle gå sådär. Helgen tillbringades till stor del med tre andra och två katter i ett studentrum dimensionerat för en person, vilket gick förvånansvärt bra. Då vi inte satt på rummet eller i korridorsköket beblandade vi oss med resten av arbetar- och medelklassen i en liten lagom konsumtionshets på ett sånt där skitstort köpcenter som håller hjälper till att hålla både priser, små konkurrenter och stadskärnor på mattan. En fri marknad i strid mot monopoltänkande där allas mål är att nå monopolställning. Där konkurrens är en förutsättning för utveckling och valfrihet och ett varierat utbud och uppfinningsrikedom och bla bla bla. Alla som varit på ett stort köpcenter vet att varierat utbud och uppfinningsrikedom kan man se sig om i stjärnorna efter. Efterfrågan styr utbudet och vi ger ju bara folk vad de vill ha efter att vi i samarbete med psykologer och reklammakare vidareutvecklat våra metoder att övertyga människor om att det mest spännande man kan ha på sig finns att köpa på Dressman och Kappahl.
Har man sett, det blev lite gnäll ändå. Skönt att man inte är helt ringrostig.
En trevlig helg var det i alla fall.
Mix Tape
En bloggare steg in på sin sajt. Så tomt det var, trots att det var allt annat än tomt inom honom. Inget hade skrivits ned på flera veckor trots att det kanske var just under den perioden som det behövdes mest. Men annat kom i vägen och när inget kom i vägen lät han sig själv komma i vägen. Så när han äntligen efter flera veckor faktiskt loggar in och trycker på "skapa" så börjar han högtravande. Han till och med hänvisar till sig själv i tredje person. Och det verkar som att han inte har för avsikt att sluta göra det.
Eller jo, det har jag visst det. Det är ett fantastikt enkelt sätt att distansera sig från det man skriver, men jag tror inte att det är en så vidare värst bra idé när man faktiskt har saker att få ur sig.
Under de här veckorna som gått så jag inte lyckats sätta mig och skriva nåt överhuvudtaget har som sagt allt möjligt dykt upp, stannat, vridits och vänts i huvudet. Rasism, islamofobi, de gamla vanliga farhågorna om att det finns så många människor som på ett eller annat sätt profiterar på rädsla och okunskap. Parasiter som försöker ta över värddjuret.
Men nåt mer nytt är ifrågasättandet av min egen roll och mitt eget liv. Det har hänt så mycket på sex år. När jag började som lärare upplevde jag mig själv som en världsförändrare. Det var i alla fall mitt mål och resten av världen tycktes hålla med mig. Den protesterade inte i alla fall. Det kändes som att jag hade mandat att undervisa och göra världen till en bättre plats.
Men nu vet jag inte längre. Mitt mandat tycks sträcka sig mer till att serva kunder som alltid har rätt. Och tycker nån att jag har fel, så har jag det också om jag inte släpper allt jag håller på med för att bevisa bortom allt rimligt tvivel att jag är oskyldig. För är jag skyldig -- eller snarare möjligtvis kanske eventuellt inte oskyldig -- kan det kosta pengar och pengar är viktigt. Det är det viktigaste i helaste världen.
Det handlar om kundrelationer som ligger till grund för vår ekonomi och utan en ekonomin existerar inte min tjänst. Och existerar inte min tjänst, ja hur ska jag då kunna förändra världen? För med en tjänst kan jag kanske förändra nåt litegrann, pyttelite, men utan så går det ju inte alls.
Så många vill påverka hur jag gör mitt jobb och den påverkan jag utsätts för känns väldigt ofta som frånvänd undervisningsaspekten.
Men gud, det här blir ju inte alls bra. Fan.
Det sista jag behöver just nu är att vara lugn och sansad och försöka framställa mig själv som en människa i harmoni med livet och enbart lite irriterad.
Så varför kan jag inte bli riktigt arg här? Det är ju för fan min blogg. Visst, jag är ofta rätt förbannad när jag skriver saker här, men försöker låta bli att kalla folk för korkade djävla idioter även om det ofta är syftet med det som skrivs.
Varför, varför, varför fan går det inte att få ur sig vad jag vill skriva här? Varför är det en helvetes djävla kukspärr som sitter i min skalle? Varför dyker lusten att skriva av sig upp när förmågan verkar vara totalt skjuten i sank? Visst skrivs det korta helvetes inlägg på Facebook, men de är ju inte skrivna av Wolverine Blues utan Otis Driftwood och jag är inte redo att låta honom ta över. Han skriver korta obetydliga saker. Wolverine Blues skriver långa texter, betydelsefulla i alla fall för mig.
Jag slutar här och börjar om. Men detta får vara kvar.
Eller jo, det har jag visst det. Det är ett fantastikt enkelt sätt att distansera sig från det man skriver, men jag tror inte att det är en så vidare värst bra idé när man faktiskt har saker att få ur sig.
Under de här veckorna som gått så jag inte lyckats sätta mig och skriva nåt överhuvudtaget har som sagt allt möjligt dykt upp, stannat, vridits och vänts i huvudet. Rasism, islamofobi, de gamla vanliga farhågorna om att det finns så många människor som på ett eller annat sätt profiterar på rädsla och okunskap. Parasiter som försöker ta över värddjuret.
Men nåt mer nytt är ifrågasättandet av min egen roll och mitt eget liv. Det har hänt så mycket på sex år. När jag började som lärare upplevde jag mig själv som en världsförändrare. Det var i alla fall mitt mål och resten av världen tycktes hålla med mig. Den protesterade inte i alla fall. Det kändes som att jag hade mandat att undervisa och göra världen till en bättre plats.
Men nu vet jag inte längre. Mitt mandat tycks sträcka sig mer till att serva kunder som alltid har rätt. Och tycker nån att jag har fel, så har jag det också om jag inte släpper allt jag håller på med för att bevisa bortom allt rimligt tvivel att jag är oskyldig. För är jag skyldig -- eller snarare möjligtvis kanske eventuellt inte oskyldig -- kan det kosta pengar och pengar är viktigt. Det är det viktigaste i helaste världen.
Det handlar om kundrelationer som ligger till grund för vår ekonomi och utan en ekonomin existerar inte min tjänst. Och existerar inte min tjänst, ja hur ska jag då kunna förändra världen? För med en tjänst kan jag kanske förändra nåt litegrann, pyttelite, men utan så går det ju inte alls.
Så många vill påverka hur jag gör mitt jobb och den påverkan jag utsätts för känns väldigt ofta som frånvänd undervisningsaspekten.
Men gud, det här blir ju inte alls bra. Fan.
Det sista jag behöver just nu är att vara lugn och sansad och försöka framställa mig själv som en människa i harmoni med livet och enbart lite irriterad.
Så varför kan jag inte bli riktigt arg här? Det är ju för fan min blogg. Visst, jag är ofta rätt förbannad när jag skriver saker här, men försöker låta bli att kalla folk för korkade djävla idioter även om det ofta är syftet med det som skrivs.
Varför, varför, varför fan går det inte att få ur sig vad jag vill skriva här? Varför är det en helvetes djävla kukspärr som sitter i min skalle? Varför dyker lusten att skriva av sig upp när förmågan verkar vara totalt skjuten i sank? Visst skrivs det korta helvetes inlägg på Facebook, men de är ju inte skrivna av Wolverine Blues utan Otis Driftwood och jag är inte redo att låta honom ta över. Han skriver korta obetydliga saker. Wolverine Blues skriver långa texter, betydelsefulla i alla fall för mig.
Jag slutar här och börjar om. Men detta får vara kvar.
