Vardagsreligion
Som ateist kan det vara lite svårt att erkänna att vissa människor tycks behöva andlighet, även om de själva ser sig som ateister eller åtminstone agnostiker eller inte vill sätta något som helst epitet på sin ickeexisterande tro. Ifall de har fel, antar jag.
För några år sedan skrev jag om mode som en religion. Den uppfyllde de flesta kraven som gällde för en organiserad religion utifrån ett ateistiskt perspektiv. Bland annat verkar det vara immunt mot ifrågasättande av sina anhängare och budorden om vad som ska bäras denna säsong tas emot som om det vore någon gudomlighets eviga visdom, när det egentligen mestadels handlar om ett antal människor som hittar på saker i syfte att tjäna mer pengar på anhängarna. Som vilken organiserad religion som helst för oss ateister alltså.
Men om man som jag inte kan hålla sig borta från kommentatorsfälten på de stora nyhetssajterna -- och förbannar sig själv varje gång för att man tappar lite av den lilla tilltro man har till mänskligheten -- så blir det rätt uppenbart att många ateister behöver något att tro på. Så till den milda grad att de nästan verkar beredda att stena de som ifrågasätter deras religiösa övertygelse. Religiös för att man verkar hålla fast vid den med samma krampaktiga grepp som många andra som får sin tro ifrågasatt.
Så, utan inbördes rangordning, en liten lista.
LCHF med flera
En av de viktigaste företeelserna i vårt moderna samhälle är att äta rätt och inte bara att äta rätt utan att äta helt rätt. Så rätt att alla andra som avviker det minsta kommer äter fle och kommer att dö i förtid, kanske redan imorgon. LCHF får stå som representant för dessa religioner, då dess anhängare i olika kommentatorsfält framstår som de mest fanatiska anhängarna. Och det är klart, en diet som säger att man ska äta det som man under hela sin uppväxt blivit tillsagd att inte äta, en sån diet lockar såklart.
Och som med all religion så är det svårt att hålla den för sig själv, det måste ju missioneras. Mänskligheten måste ju räddas från sitt syndiga leverne i form av kolhydratrik mat och finna nån sorts gud i smörbyttan. Att människor som inte föjer denna enda rätta livsbejakande religion ens lever tycks ibland vara anhängarnas största huvudbryderi. Och hur någon sen kan komma på tanken att kritisera den genom forskning, vetenskap och allmänt tyckande!? Kättare, hela bunten! Angrip dem i kommentarsfälten med idiotförklaringar och annan vetenskap som är mer sann för den bekräftar ens religion!
Köttätare
Nästan kopplad till LCHF är vissa människors definition av sig själva som köttätare, vilken blir oerhört tydligt när någon rekommenderar en helt köttfri dag i veckan. Det bemöts med intelligenta kommentarer såsom "Kött är mord - mord är gott" och vetenskapliga studier som handlar om att det är visst miljövänligt att äta djur. Det är inte svårt att läsa mellan raderna att det där med att äta kött är mer än att bara äta, det är en del av ens identitet och om den ifrågasätts så så ifrågasätts ens identitet. Och allt bara för att någon frågar om vi inte skulle kunna döda lite färre djur. Man kanske skulle döda och äta upp de som tycker att vi ska döda mindre.
Kärnkraftsanhängare
Elenergi är viktigt att vi har tillgång till. Och viktigare blir det eftersom att vi nu behöver el för att till och med få vatten ur vissa vattenkranar med fotoceller. Att den elenergin kommer från kärnkraft är otroligt viktigt för vissa människor som hanterar det hela på ett sådant sätt att de ser kärnkraft som den enda rätta läran. Satsar vi på något annat (någan annan religion) kommer samhället som vi känner det att helt enkelt gå under. Problemet är ju dock att den religionen tampas med en del historiska problem och vilken stor framgångsrik religion gör inte det? Kärnkraftsreligionens motsvarighet till korståg och häxbränningar representas av namn som Tjernobyl och Harrisburg.
Det som gör vissa köttätare och kärnkraftsanhängare till nästintill religiösa är deras fanatiska förhållningssätt till de två företeelserna. Argument som kanske till syvende och sist skulle övertyga en rationell människa avfärdas de med. Till slut hävdar köttätarna att andra vill ta ifrån dem deras gudagivna rätt att döda djur och ersätta den med att vandra omkring på en äng idisslandes. För kärnkraftsanhängarna leder ett ifrågasättande av kärnkraften till en domedagsliknande tillvaro med ständiga strömavbrott i en värld där solen för alltid är täckt av ett tjockt moln stenkolpartiklar. Så ett alternativ är inte bara onödigt att titta på, det är rent utav livsfarligt för både vår civilisation och våra liv.
Valfrihet
Det är viktigt att folk får välja. Det är det viktigaste som finns. För får man välja, så har man valfrihet och man kan inte stava valfrihet utan frihet och frihet är bra. Frihet är bra, men är valfrihet samma sak som det? Är vi verkligen fria om vi hela tiden tvingas fatta beslut i saker som egentligen är ointressant? Kanske det. Men kan det inte vara som så att valfriheten någon gång kan gå för långt och bli omöjlig att genomföra? Kättare! Kommunist! Om man ifrågasätter sin gammelfarmors faktiska frihet i att välja vårdboende bland 30 olika aktörer, så är man omedelbart en fiende mot individen och därigenom en kommunist. För det finns bara de två alternativen, total valfrihet eller kommunistisk diktatur. I alla fall om man ska tro de som är religiöst förtjusta i valfrihet. Att sedan stora företag och regeringar sedan länge insett hur oerhört lätt det är att påverka stora mängder människor genom reklam och marknadsföring (som inte är likställt med sanning överhuvudtaget) till att fatta exakt de fria val som de vill att du ska göra, det gör dig tydligen också till nån sorts kommunist. Att påpeka att det kanske inte alls var din gammelfarmors fel att hon helt av "egen vilja" valde äldreboendet där de tillät mest bajs i blöjorna innan byte. För det är lite det som är problemet; vår fria vilja är kanske inte så fri hela tiden eller ens någonsin, men konsekvenserna av våra val är att även om de styrts av andra så är felet alltid vårt eget, inte de som styrt oss.
Så gå vidare, mina barn, predika dietens, köttets, kärnkraftens och valfrihetens välsignade budskap. Allt annat är kätteri och de syndiga kommer att dö i förtid, med en näve gräs i munnen, under en sol de sedan länge slutat se i en kommunistisk diktatur.
För några år sedan skrev jag om mode som en religion. Den uppfyllde de flesta kraven som gällde för en organiserad religion utifrån ett ateistiskt perspektiv. Bland annat verkar det vara immunt mot ifrågasättande av sina anhängare och budorden om vad som ska bäras denna säsong tas emot som om det vore någon gudomlighets eviga visdom, när det egentligen mestadels handlar om ett antal människor som hittar på saker i syfte att tjäna mer pengar på anhängarna. Som vilken organiserad religion som helst för oss ateister alltså.
Men om man som jag inte kan hålla sig borta från kommentatorsfälten på de stora nyhetssajterna -- och förbannar sig själv varje gång för att man tappar lite av den lilla tilltro man har till mänskligheten -- så blir det rätt uppenbart att många ateister behöver något att tro på. Så till den milda grad att de nästan verkar beredda att stena de som ifrågasätter deras religiösa övertygelse. Religiös för att man verkar hålla fast vid den med samma krampaktiga grepp som många andra som får sin tro ifrågasatt.
Så, utan inbördes rangordning, en liten lista.
LCHF med flera
En av de viktigaste företeelserna i vårt moderna samhälle är att äta rätt och inte bara att äta rätt utan att äta helt rätt. Så rätt att alla andra som avviker det minsta kommer äter fle och kommer att dö i förtid, kanske redan imorgon. LCHF får stå som representant för dessa religioner, då dess anhängare i olika kommentatorsfält framstår som de mest fanatiska anhängarna. Och det är klart, en diet som säger att man ska äta det som man under hela sin uppväxt blivit tillsagd att inte äta, en sån diet lockar såklart.
Och som med all religion så är det svårt att hålla den för sig själv, det måste ju missioneras. Mänskligheten måste ju räddas från sitt syndiga leverne i form av kolhydratrik mat och finna nån sorts gud i smörbyttan. Att människor som inte föjer denna enda rätta livsbejakande religion ens lever tycks ibland vara anhängarnas största huvudbryderi. Och hur någon sen kan komma på tanken att kritisera den genom forskning, vetenskap och allmänt tyckande!? Kättare, hela bunten! Angrip dem i kommentarsfälten med idiotförklaringar och annan vetenskap som är mer sann för den bekräftar ens religion!
Köttätare
Nästan kopplad till LCHF är vissa människors definition av sig själva som köttätare, vilken blir oerhört tydligt när någon rekommenderar en helt köttfri dag i veckan. Det bemöts med intelligenta kommentarer såsom "Kött är mord - mord är gott" och vetenskapliga studier som handlar om att det är visst miljövänligt att äta djur. Det är inte svårt att läsa mellan raderna att det där med att äta kött är mer än att bara äta, det är en del av ens identitet och om den ifrågasätts så så ifrågasätts ens identitet. Och allt bara för att någon frågar om vi inte skulle kunna döda lite färre djur. Man kanske skulle döda och äta upp de som tycker att vi ska döda mindre.
Kärnkraftsanhängare
Elenergi är viktigt att vi har tillgång till. Och viktigare blir det eftersom att vi nu behöver el för att till och med få vatten ur vissa vattenkranar med fotoceller. Att den elenergin kommer från kärnkraft är otroligt viktigt för vissa människor som hanterar det hela på ett sådant sätt att de ser kärnkraft som den enda rätta läran. Satsar vi på något annat (någan annan religion) kommer samhället som vi känner det att helt enkelt gå under. Problemet är ju dock att den religionen tampas med en del historiska problem och vilken stor framgångsrik religion gör inte det? Kärnkraftsreligionens motsvarighet till korståg och häxbränningar representas av namn som Tjernobyl och Harrisburg.
Det som gör vissa köttätare och kärnkraftsanhängare till nästintill religiösa är deras fanatiska förhållningssätt till de två företeelserna. Argument som kanske till syvende och sist skulle övertyga en rationell människa avfärdas de med. Till slut hävdar köttätarna att andra vill ta ifrån dem deras gudagivna rätt att döda djur och ersätta den med att vandra omkring på en äng idisslandes. För kärnkraftsanhängarna leder ett ifrågasättande av kärnkraften till en domedagsliknande tillvaro med ständiga strömavbrott i en värld där solen för alltid är täckt av ett tjockt moln stenkolpartiklar. Så ett alternativ är inte bara onödigt att titta på, det är rent utav livsfarligt för både vår civilisation och våra liv.
Valfrihet
Det är viktigt att folk får välja. Det är det viktigaste som finns. För får man välja, så har man valfrihet och man kan inte stava valfrihet utan frihet och frihet är bra. Frihet är bra, men är valfrihet samma sak som det? Är vi verkligen fria om vi hela tiden tvingas fatta beslut i saker som egentligen är ointressant? Kanske det. Men kan det inte vara som så att valfriheten någon gång kan gå för långt och bli omöjlig att genomföra? Kättare! Kommunist! Om man ifrågasätter sin gammelfarmors faktiska frihet i att välja vårdboende bland 30 olika aktörer, så är man omedelbart en fiende mot individen och därigenom en kommunist. För det finns bara de två alternativen, total valfrihet eller kommunistisk diktatur. I alla fall om man ska tro de som är religiöst förtjusta i valfrihet. Att sedan stora företag och regeringar sedan länge insett hur oerhört lätt det är att påverka stora mängder människor genom reklam och marknadsföring (som inte är likställt med sanning överhuvudtaget) till att fatta exakt de fria val som de vill att du ska göra, det gör dig tydligen också till nån sorts kommunist. Att påpeka att det kanske inte alls var din gammelfarmors fel att hon helt av "egen vilja" valde äldreboendet där de tillät mest bajs i blöjorna innan byte. För det är lite det som är problemet; vår fria vilja är kanske inte så fri hela tiden eller ens någonsin, men konsekvenserna av våra val är att även om de styrts av andra så är felet alltid vårt eget, inte de som styrt oss.
Så gå vidare, mina barn, predika dietens, köttets, kärnkraftens och valfrihetens välsignade budskap. Allt annat är kätteri och de syndiga kommer att dö i förtid, med en näve gräs i munnen, under en sol de sedan länge slutat se i en kommunistisk diktatur.
