Jag vill verkligen ha lite tid till att sitta ner och skriva ett inlägg om vafansomhelst. Och lite ork också. Det blir ju inte bättre av att den flik jag ska trycka på för att komma igång med ett inlägg heter "skapa". Att skriva är en sak, men att inte ha tid att skapa känns lite värre.

Saker tar tid från mig. Mitt liv ser annorlunda ut på gott och på ont. Problemet är att de flesta nya sakerna i mitt liv är rätt trevliga. Borde jag inte få dispens då? Typ ett par extra timmar per dag eller åtminstone ett mindre behov av sömn. Åtta timmar är ju löjligt. En tredjedels dag.

Pfft.

Lobba inte enbart för kortare arbetsveckor, lobba för mindre sömnbehov också när ni ändå håller på.

Återkommer. Förhoppningsvis snart.

... med Paolo Roberto går att boka nu. Den boken känns som en naturlig uppföljare till hans kokbok och väcker samtidigt tankar om vad som blir nästa litterära alster från denne mångsysslare, som tycks kunna väldigt mycket, men inte särskilt bra. I en tid då allt ska göras i trilogier är en tredje bok kanske ett nödvändigt ont, så efter vi ätit med Paolo, tränat med Paolo så kanske det är dags att gå och lägga sig med Paolo. Två kapitel om tandborstning - en per tandrad - och hans tankar kring Karius och Baktus som förstörare av en hel generations tandhygien, för vem fan ville spola bort de söta små trollen som levde i munnen?

Egentligen var det väl inte tänkt att börja hacka på Paolo i det här inlägget och jag kan känna att jag gömmer bakom den tyvärr nödvändiga anonymiteten som en liten bloggfegis som under fingerat namn hänger ut folk till höger och vänster. Och vad gäller Paolo så är det väl snarare så att det är fel på de som väljer att konsumera det han erbjuder.

Något som dock är verkligt frustrerande med det hela är hur människor är beredda att konsumera vad för dynga som helst bara den säljs av ett ansikte de känner igen. All denna talang som aldrig får komma upp till ytan och ges det utrymme det förtjänar bara för att utrymmet är upptaget av talanglösa nollor med stora tuttar och vältränade magar som sjunger om kärlek på samma gamla djävla sätt enligt standardformulär 1A och det massproduceras i en IKEA-studio och Bonnierkoncernen trycker ut hyllmeter på hyllmeter av undermålig musik och deckare av medelålders män om medelålders män med bekymmer. För medelålders män som bara har bekymren, men inte mordgåtan.

Jag vet inte egentligen vart jag är på väg med det här inlägget. På det stora hela är det nog ett sätt för mig att undvika att gå och lägga mig. Jag befinner mig i en schizofren trotsålder och barnrumpan i mig säger åt mitt vuxna jag att vi visst ska gå och lägga oss. Vi ska bara skriva klart först. Jag är Alfons Åberg och hans pappa i ett. Undrar om jag också har ett odjur under sängen? Fast det är klart, jag har inte slagit nån lillkille så det börjat blöda. Därmed inte sagt att dammråttorna som vid det här laget är dammkaniner är fredligt sinnade. Vem vet, det kanske är inatt de tar mig. Eller så väntar de ett par veckor till och utvecklas till dammbjörnar. Jobbiga våldsamma dammbjörnar.

Mitt påbörjade inlägg om kristdemokraternas senaste utspel verkar ligga och mogna till sig ytterligare eller så blir det inget med det. Vi får se.

Åh, jag borde gå och lägga mig.

Men jag ska bara...

Nej, inga mer "ska bara"! Kom nu, för sjutton gubbar!

Det var ett bra tag sedan jag skrev senast. Jag har påbörjat ett inlägg om kristdemokrater och synen på homosexuella som går stick i stäv med de deras partiprograms påstående om människors lika värde. Djurfarmen gör sig återigen påmind. "Alla djur är jämställda, men vissa är mer jämställda än andra." Jag får se om jag avslutar det inlägget, för litegrann känns det som att man predikar för de redan frälsta. Kristdemokrater är hycklare. De vill ha en bättre värld utifrån ett etiskt perspektiv, men deras etik är förlegad och främlingsfientlig.

Den största anledningen till att jag skriver här är för att jag är upprörd över något, vilket lätt kan få mig att framstå som ständigt arg om man enbart följer mitt liv här. Så är inte fallet. När jag är glad och tillfreds med livet känner jag inte jag behöver få skriva av mig. Mitt liv ser i mångt och mycket ut som det gjorde förra terminen med den stora skillnaden att det känns bättre. Varför vet jag inte. Men jag bryr mig inte så mycket om orsaker heller så länge det känns bra.

Denna kväll har varit minst sagt fulländad. Jag och mina ämneskollegor har firat avslutandet av en jobbig repetitionskurs som troligtvis inte kommer att komma tillbaks. Detta gjordes hemma hos en av kollegorna och det gjordes med väldigt god mat, precis lagomt med alkohol och ett par timmar i badtunna utomhus. Att få bli riktigt uppvärmd för första gången på flera månader är en underbar känsla. Hela jag hamnade i harmoni med tillvaron.

Lätt berusad, rejält uppvärmd och med en kväll som avslutades med tv-spelande i allsköns ro så sitter jag nu och knapprar på tangentbordet. Tröttheten, inte helt olik den som infann sig efter ett badhusbesök som liten, omfamnar mig, men jag trivs alldeles för bra för att hänge mig åt sömnen än. Jag tror det blir lite slösurfande innan läggdags. Måste ändå få i mig mer vatten.

Nu måste jag bara hitta ett ledigt hörn i min lilla etta för en skitstor badtunna. Jag tror mina grannar under mig skulle uppskatta en subtropisk regnskog i sin lägenhet.

Guten Abend!

Sveriges kommuner hotar med att avbryta sitt samarbete med KPA på grund av höga avgifter och uteblivna värdeuppgångar. Man kan ifrågasätta hur etiskt det är att förse sig själv med extra mycket av kundernas pengar, när de dessutom inte får sin eftersuktade utdelning.

Min skadeglädje frodas, men är lite kommen på skam då det är Mammon och inte bristen på etik som drar ner byxorna på de som med högburen inbillad etiskt perspektiv inbillat gemene man att det är en god etisk handling att satsa pengar på aktiehandel.

Ibland behövs det inte mycket för att göra ens dag bra.
Sen blir det intressant att se var kommunpengarna hamnar. För vems pengar är det de handlar med egentligen och vilket är syftet? Är inte syftet att ge sina anställda så mycket pengar som möjligt till pensionen? Så de kanske borde satsa på branscher som ger avkastning; amerikansk vapenhandel, läkemedelsföretag som utvecklar välfärdsmediciner som förhindrar håravfall och ökar potensen och så vidare.

För ett ekonomisk minoritetsvälstånd och en moraliskt korrumperad girig vidrig värld!
Skål!

Nu är det lunch...

Så var man då tillbaks på jobbet med allt vad det innebär. En förviso rätt lugn start utan elever. Man kan ju inte kasta in sig själv helt huvudstupa direkt. Men imorgon kommer de. Och sen är det bara att tuta, köra och be en smula till någon gudomlighet som för det första inte existerar och om den gjorde det troligtvis skulle ha fullt upp med annat eller, ännu mer troligtvis, bara skiter i en.

Mitt stora problem just nu är att det känns under kontroll, vilket det verkligen inte borde. Jag har inte alls fått något gjort under lovet och har en hög med rättning som skriker mitt namn när jag tittar på den. Så jag gjorde det enda rätta; begravde den under en hög andra papper som var tysta.

Dagen inleddes med föreläsning och handledarutbildning inför en aktivitetsdag vi ska ha med våra elever i slutet av månaden. Jag har inte helt bestämt mig för vilken fot jag ska stå på vad gäller det handledandet och utförandet av värderingsövningar. Det kan bli bra, men det kan också skapa problem. Risken i många grupper är att det inte blir någonting. Men vi får se.

Jag sitter egentligen fortfarande och jobbar, men jag behövde en liten paus innan jag tar tag i nästa sak.

Fast nu är det nog minsann dags dra tummen ur och ge sig i kast med livet.

Auf wiedersehen!