Så var man då tillbaks på jobbet med allt vad det innebär. En förviso rätt lugn start utan elever. Man kan ju inte kasta in sig själv helt huvudstupa direkt. Men imorgon kommer de. Och sen är det bara att tuta, köra och be en smula till någon gudomlighet som för det första inte existerar och om den gjorde det troligtvis skulle ha fullt upp med annat eller, ännu mer troligtvis, bara skiter i en.

Mitt stora problem just nu är att det känns under kontroll, vilket det verkligen inte borde. Jag har inte alls fått något gjort under lovet och har en hög med rättning som skriker mitt namn när jag tittar på den. Så jag gjorde det enda rätta; begravde den under en hög andra papper som var tysta.

Dagen inleddes med föreläsning och handledarutbildning inför en aktivitetsdag vi ska ha med våra elever i slutet av månaden. Jag har inte helt bestämt mig för vilken fot jag ska stå på vad gäller det handledandet och utförandet av värderingsövningar. Det kan bli bra, men det kan också skapa problem. Risken i många grupper är att det inte blir någonting. Men vi får se.

Jag sitter egentligen fortfarande och jobbar, men jag behövde en liten paus innan jag tar tag i nästa sak.

Fast nu är det nog minsann dags dra tummen ur och ge sig i kast med livet.

Auf wiedersehen!