Today I woke to the Rain of Blood
Whenever I listen to certain songs, images linger on and I can't get them out of my head.
During a war somewhere in time soldiers, human beings, are being parachuted into enemy territory by the thousands at night. The large aircrafts appear to be spewing out locusts in an amount that becomes biblical and the moon is no longer visible, the night is darker than it ever has been before.
On the ground other sodiers, but still human beings, fire blindly in to the darkness, but with a large enough gun it is never really a question of whether they hit something or not, only how many are wounded, mutilated or killed. If it weren't for the sound of the guns the screams from the sky would reach all the way down to the ground. Maybe the screams would stop the firing. Most likely they would only make things worse. They would fuel the blood lust that has already been let loose on the ground.
For me sleep is impossible. My exhaustion overcame my fear and I fell asleep or maybe passed out is a better way of describing it, but once the guns began their symphony of destruction my eyes are wide open and the terror that creeps through my veins is more chilling and terrifying than ever.
Whenever the guns pause I hear the rain beat against the roof window. Heavy drops are knocking on the glass with such ferocity that it sounds as if they will make their way into my room. What is it with war and rain? In the movies they always seem to go hand in hand. But the sky seemed so clear just before I fell asleep.
As a shell explodes a little to close to the ground, the light that projects a red glow through my window into my room tells me that it's not raining. At least not rainwater.
It's been going on for months now. This madness. The destruction I've seen, the dead bodies of friends and of people unknown to me. Things that will forever haunt me. My mind is being raped over and over again. And today I woke to the rain of blood.
We won't stop until we are all dead.
During a war somewhere in time soldiers, human beings, are being parachuted into enemy territory by the thousands at night. The large aircrafts appear to be spewing out locusts in an amount that becomes biblical and the moon is no longer visible, the night is darker than it ever has been before.
On the ground other sodiers, but still human beings, fire blindly in to the darkness, but with a large enough gun it is never really a question of whether they hit something or not, only how many are wounded, mutilated or killed. If it weren't for the sound of the guns the screams from the sky would reach all the way down to the ground. Maybe the screams would stop the firing. Most likely they would only make things worse. They would fuel the blood lust that has already been let loose on the ground.
For me sleep is impossible. My exhaustion overcame my fear and I fell asleep or maybe passed out is a better way of describing it, but once the guns began their symphony of destruction my eyes are wide open and the terror that creeps through my veins is more chilling and terrifying than ever.
Whenever the guns pause I hear the rain beat against the roof window. Heavy drops are knocking on the glass with such ferocity that it sounds as if they will make their way into my room. What is it with war and rain? In the movies they always seem to go hand in hand. But the sky seemed so clear just before I fell asleep.
As a shell explodes a little to close to the ground, the light that projects a red glow through my window into my room tells me that it's not raining. At least not rainwater.
It's been going on for months now. This madness. The destruction I've seen, the dead bodies of friends and of people unknown to me. Things that will forever haunt me. My mind is being raped over and over again. And today I woke to the rain of blood.
We won't stop until we are all dead.
Combichrist - Today I woke to the Rain of Blood
Springbreak(down)
Det är ett smärre uppehåll här just nu medan allt kaos runt omkring mig försöker förtära mig. Det lilla ordningssinne jag besitter kämpar för brinnande livet och snart ska jag återgå till mitt rättande. Det är student- och skolavslutningstider. Vilket betyder stress. Våren är inget att ha som en favoritsäsong om man umgås med lärare. Men snart, sommar.
Dags att kasta mig huvudstupa in i kaoset igen. Ordningen måste återställas. Även fast jag råkade nästan av misstag plocka ut ackorden till refrängen på Tiamats Circles.
Dags att kasta mig huvudstupa in i kaoset igen. Ordningen måste återställas. Även fast jag råkade nästan av misstag plocka ut ackorden till refrängen på Tiamats Circles.
Fotoserie: Att ta över en lokal från en idrottsförening
Jesus von Helvete
Det är dags att sadla om och bli norrman. Visst var Ola Salo ett charmigt val för rollen som Jesus i Jesus Christ Superstar, men i ärlighetens namn, hur mycket coolare är det inte att låta Turbonegros sångare, Hank von Helvete, axla rollen som Guds son?
Och i Norge dessutom. Ett av de få länder som totalförbjöd Monty Pythons Life of Brian.
Jag myser.
Och i Norge dessutom. Ett av de få länder som totalförbjöd Monty Pythons Life of Brian.
Jag myser.
Protect the Human
As soon as you're born, you're dying
Jag finner mig allt oftare följa artikelserier i DN genom att läsa kommentarerna efter artiklarna. Det kan vara både spännande, uppfriskande, men ofta också skrämmande. Ibland måste man kolla efter en extra gång om det som står där verkligen står där och sen måste man snabbt få bekräftat för sig att det är 2009.
Efter en serie om könsroller har de fortsatt med en serie om abort. Båda ämnena tenderar att locka fram människor som kanske inte brukar få så mycket utrymme i debatten vanligtvis. Men vad gäller abort så känns det som att debatten faktiskt är mer nyanserad än vad den skulle kunna vara.
Precis som dagens artikel tar upp så är båda sidor medvetna om att ämnet inte är helt problemfritt oavsett vad man har för åsikt. Men en etisk, filosofisk och medicinsk fråga är klart intressant. När uppstår liv?
Fram till 18:e graviditetsveckan får abort ske fritt. Efter 22:a veckan får den inte ske alls. Anledningen är att fostret anses överleva utanför mammans kropp då. Så den medicinska definitionen av liv är kopplad till att leva utanför moderns kropp, alltså när man är född. Att det sedan börjar bli alltmer sannolikt att foster överlever även om de hamnar utanför moderns kropp innan 22 veckor ändrar inte definitionen av liv. Det kan ändra tidsgränserna för abort, men inte definitionen.
Andra håller inte alls med om detta. De som är mot abort hävdar ofta att livet uppstår tidigare och oftast vid själva befuktningen. Men deras definition av liv och synen på det känns som att den haltar lite.
Varför är det just befruktningen? Varför just tillfället då ägget och spermien förenas? Har det att göra med antalet kromosomer, att spermiens 23 kromosomer förenas med äggcellens 23 kromosomer och antalet blir 46, antalet kromosomer en människa har? Och varför är i så fall en cell med 23 kromosomer mer värd än en med 46?
Men det är klart, om en cell med 23 kromosomer klassades som liv så skulle varje menstruation vara mord och, kanske ännu viktigare för abortmotståndarna, varje runkning likaså. Men det kvarstår ändå frågetecken.
Om nu ett befruktat ägg är lika mycket värt som till exempel en nyfödd människa, varför behandlar inte abortmotståndarna det med samma värdighet?
Jag har en tendens att läsa dödsannonser närhelst jag kommer över en tidning som innehåller dem. Så under mitt liv har jag läst en hel del såna. Den här empiriska studien av dödsannonser innehåller inte ett enda fall då ett missfall varit föremål för annonsen. Och rent statistiskt borde tillräckligt med abortmotståndare som anser att livet börjar med befruktningen ha drabbats av missfall att jag borde ha sett en dödsannons för det. Men jag har som sagt inte det. Däremot har jag sett dödsannonser för nyfödda som avlidit.
Så det verkar ändå finnas en skillnad i värde på ett befruktat ägg eller ett bortstött foster och ett nyfött barn. Även för de som säger att en sån skillnad inte finns.
Så om man nu anser att ett åttaveckors foster är lika mycket värt som en född människa så borde, rent logiskt sett, det existera begravningar för missfall.
Om man inte är en hycklare förstås.
Efter en serie om könsroller har de fortsatt med en serie om abort. Båda ämnena tenderar att locka fram människor som kanske inte brukar få så mycket utrymme i debatten vanligtvis. Men vad gäller abort så känns det som att debatten faktiskt är mer nyanserad än vad den skulle kunna vara.
Precis som dagens artikel tar upp så är båda sidor medvetna om att ämnet inte är helt problemfritt oavsett vad man har för åsikt. Men en etisk, filosofisk och medicinsk fråga är klart intressant. När uppstår liv?
Fram till 18:e graviditetsveckan får abort ske fritt. Efter 22:a veckan får den inte ske alls. Anledningen är att fostret anses överleva utanför mammans kropp då. Så den medicinska definitionen av liv är kopplad till att leva utanför moderns kropp, alltså när man är född. Att det sedan börjar bli alltmer sannolikt att foster överlever även om de hamnar utanför moderns kropp innan 22 veckor ändrar inte definitionen av liv. Det kan ändra tidsgränserna för abort, men inte definitionen.
Andra håller inte alls med om detta. De som är mot abort hävdar ofta att livet uppstår tidigare och oftast vid själva befuktningen. Men deras definition av liv och synen på det känns som att den haltar lite.
Varför är det just befruktningen? Varför just tillfället då ägget och spermien förenas? Har det att göra med antalet kromosomer, att spermiens 23 kromosomer förenas med äggcellens 23 kromosomer och antalet blir 46, antalet kromosomer en människa har? Och varför är i så fall en cell med 23 kromosomer mer värd än en med 46?
Men det är klart, om en cell med 23 kromosomer klassades som liv så skulle varje menstruation vara mord och, kanske ännu viktigare för abortmotståndarna, varje runkning likaså. Men det kvarstår ändå frågetecken.
Om nu ett befruktat ägg är lika mycket värt som till exempel en nyfödd människa, varför behandlar inte abortmotståndarna det med samma värdighet?
Jag har en tendens att läsa dödsannonser närhelst jag kommer över en tidning som innehåller dem. Så under mitt liv har jag läst en hel del såna. Den här empiriska studien av dödsannonser innehåller inte ett enda fall då ett missfall varit föremål för annonsen. Och rent statistiskt borde tillräckligt med abortmotståndare som anser att livet börjar med befruktningen ha drabbats av missfall att jag borde ha sett en dödsannons för det. Men jag har som sagt inte det. Däremot har jag sett dödsannonser för nyfödda som avlidit.
Så det verkar ändå finnas en skillnad i värde på ett befruktat ägg eller ett bortstött foster och ett nyfött barn. Även för de som säger att en sån skillnad inte finns.
Så om man nu anser att ett åttaveckors foster är lika mycket värt som en född människa så borde, rent logiskt sett, det existera begravningar för missfall.
Om man inte är en hycklare förstås.
Broderskärlek
Storebror är en rätt snuskig bror, på gränsen till incestuös, för han vill verkligen titta på dig. Han vill veta så mycket som möjligt om ditt liv, dina hemligheter. Den bild av storebror som beskyddaren av lillebror är snart helt utbytt mot Orwells variant. En storebror som vill styra och ställa och som tjänar helt andra än de små människorna.
Det är dags igen nu, fast på Europanivå. Det ska röstas om internet och om hur det egentligen är med den här otämjda best som fritt låter information flöda. Det är ju faktiskt ett bekymmer. Fri information betyder fritt spridande av idéer och en risk att fler och fler börjar tänka i andra banor än de "normala" och kanske, gud förbjude, börjar ifrågasätta samhällets uppbyggnad, normer och värderingar.
Att försöka hindra individualism genom att begränsa människors möjligheter till alternativ information är gammalt. Det bedrivs på och av många företag, skolor och andra institutioner genom att till exempel begränsa människors sätt att klä sig och utforska sina egna personligheter, den bedrivs genom att vissa hemsidor spärras och den bedrivs genom att produkter skapas och marknadsförs för en viss typ av samhälle.
Vad det hela handlar om är synen på internet. Är det en kommersiell spelplats liknande tv-utbudet eller är det en informationskanal där alla människor har rätt att ta till sig allt utbud? Skillnaden är rätt stor. För tv-utbudet styrs av kommersiella krafter som bestämmer vad vi ska få ta del av. Internet gör det inte. Än.
Möjligheter kan alltså öppnas för våra internetleverantörer att bestämma vad som är det rätta att ta del av. De kanske inte kommer att göra det ur konkurrenssynpunkt, men det är egentligen inte det viktiga. Det viktiga är att de faktiskt ges den möjligheten. Nån tycker att deras kommersiella rättigheter är viktigare än min rätt till information. I praktiken skulle till exempel Tele2, Telenor och Telia kunna blockera gratis-telefonitjänsten Skype då de kanske gärna ser att människor har betalabonnemang på sina telefoner. Telia har redan mobiltelefoner som blockerar Skype. De kallar dem "smart phones". Smart som i att det är smart av Telia att komma på sätt att få in pengar.
Såhär står man nu, bland storföretag som vill kunna godtyckligt stänga av mig från internet och politiker som vill låta dem göra det. Utan att nån politiker ställt den riktigt viktiga frågan: hur stänger man av någon från internet? Att avsluta någons abonnemang är inte detsamma som att stänga av dem från internet, lika lite som att man förbjuder folk från att läsa böcker genom att ta ifrån dem deras bibliotekskort. Jag kan surfa på grannens trådlösa uppkoppling, min e-postadress är inte bunden till en internetleverantör och på jobbet är jag ständigt uppkopplad. Inne i stan kan jag gå på internetkafé och hemma hos mina vänner är det fritt fram likaså.
Så enda sättet att egentligen stänga av nån från internet är att begränsa tillgången för ALLA. Att hindra oss från att använda teknologi som kan användas på felaktigt sätt, vilket kan vara all teknologi, eller hindra oss från att besöka sidor där vi begår lagbrott. Men vilka är de sidorna? Och handen på hjärtat, är inte storföretag mer intresserade av att tjäna pengar än att förhindra brott och har faktiskt genom historiens gång gjort sig skyldiga till allvarliga brott i jakten på mer pengar? Så hur lämpade är de egentligen att göra det valet?
Det är när man börjar förlora tron på demokratin som man inser att man måste kämpa än hårdare för den. Ta tillbaks den från de folkvalda politiker och pengakåta intressen som grovt våldfört sig på den för egen vinning. Klippa banden från den storebror som sedan länge slutat bry sig om oss och ty oss till oss själva och de storebröder som fortfarande inte är incestuösa.
Det är dags igen nu, fast på Europanivå. Det ska röstas om internet och om hur det egentligen är med den här otämjda best som fritt låter information flöda. Det är ju faktiskt ett bekymmer. Fri information betyder fritt spridande av idéer och en risk att fler och fler börjar tänka i andra banor än de "normala" och kanske, gud förbjude, börjar ifrågasätta samhällets uppbyggnad, normer och värderingar.
Att försöka hindra individualism genom att begränsa människors möjligheter till alternativ information är gammalt. Det bedrivs på och av många företag, skolor och andra institutioner genom att till exempel begränsa människors sätt att klä sig och utforska sina egna personligheter, den bedrivs genom att vissa hemsidor spärras och den bedrivs genom att produkter skapas och marknadsförs för en viss typ av samhälle.
Vad det hela handlar om är synen på internet. Är det en kommersiell spelplats liknande tv-utbudet eller är det en informationskanal där alla människor har rätt att ta till sig allt utbud? Skillnaden är rätt stor. För tv-utbudet styrs av kommersiella krafter som bestämmer vad vi ska få ta del av. Internet gör det inte. Än.
Möjligheter kan alltså öppnas för våra internetleverantörer att bestämma vad som är det rätta att ta del av. De kanske inte kommer att göra det ur konkurrenssynpunkt, men det är egentligen inte det viktiga. Det viktiga är att de faktiskt ges den möjligheten. Nån tycker att deras kommersiella rättigheter är viktigare än min rätt till information. I praktiken skulle till exempel Tele2, Telenor och Telia kunna blockera gratis-telefonitjänsten Skype då de kanske gärna ser att människor har betalabonnemang på sina telefoner. Telia har redan mobiltelefoner som blockerar Skype. De kallar dem "smart phones". Smart som i att det är smart av Telia att komma på sätt att få in pengar.
Såhär står man nu, bland storföretag som vill kunna godtyckligt stänga av mig från internet och politiker som vill låta dem göra det. Utan att nån politiker ställt den riktigt viktiga frågan: hur stänger man av någon från internet? Att avsluta någons abonnemang är inte detsamma som att stänga av dem från internet, lika lite som att man förbjuder folk från att läsa böcker genom att ta ifrån dem deras bibliotekskort. Jag kan surfa på grannens trådlösa uppkoppling, min e-postadress är inte bunden till en internetleverantör och på jobbet är jag ständigt uppkopplad. Inne i stan kan jag gå på internetkafé och hemma hos mina vänner är det fritt fram likaså.
Så enda sättet att egentligen stänga av nån från internet är att begränsa tillgången för ALLA. Att hindra oss från att använda teknologi som kan användas på felaktigt sätt, vilket kan vara all teknologi, eller hindra oss från att besöka sidor där vi begår lagbrott. Men vilka är de sidorna? Och handen på hjärtat, är inte storföretag mer intresserade av att tjäna pengar än att förhindra brott och har faktiskt genom historiens gång gjort sig skyldiga till allvarliga brott i jakten på mer pengar? Så hur lämpade är de egentligen att göra det valet?
Det är när man börjar förlora tron på demokratin som man inser att man måste kämpa än hårdare för den. Ta tillbaks den från de folkvalda politiker och pengakåta intressen som grovt våldfört sig på den för egen vinning. Klippa banden från den storebror som sedan länge slutat bry sig om oss och ty oss till oss själva och de storebröder som fortfarande inte är incestuösa.
