Jag finner mig allt oftare följa artikelserier i DN genom att läsa kommentarerna efter artiklarna. Det kan vara både spännande, uppfriskande, men ofta också skrämmande. Ibland måste man kolla efter en extra gång om det som står där verkligen står där och sen måste man snabbt få bekräftat för sig att det är 2009.

Efter en serie om könsroller har de fortsatt med en serie om abort. Båda ämnena tenderar att locka fram människor som kanske inte brukar få så mycket utrymme i debatten vanligtvis. Men vad gäller abort så känns det som att debatten faktiskt är mer nyanserad än vad den skulle kunna vara.

Precis som dagens artikel tar upp så är båda sidor medvetna om att ämnet inte är helt problemfritt oavsett vad man har för åsikt. Men en etisk, filosofisk och medicinsk fråga är klart intressant. När uppstår liv?

Fram till 18:e graviditetsveckan får abort ske fritt. Efter 22:a veckan får den inte ske alls. Anledningen är att fostret anses överleva utanför mammans kropp då. Så den medicinska definitionen av liv är kopplad till att leva utanför moderns kropp, alltså när man är född. Att det sedan börjar bli alltmer sannolikt att foster överlever även om de hamnar utanför moderns kropp innan 22 veckor ändrar inte definitionen av liv. Det kan ändra tidsgränserna för abort, men inte definitionen.

Andra håller inte alls med om detta. De som är mot abort hävdar ofta att livet uppstår tidigare och oftast vid själva befuktningen. Men deras definition av liv och synen på det känns som att den haltar lite.

Varför är det just befruktningen? Varför just tillfället då ägget och spermien förenas? Har det att göra med antalet kromosomer, att spermiens 23 kromosomer förenas med äggcellens 23 kromosomer och antalet blir 46, antalet kromosomer en människa har? Och varför är i så fall en cell med 23 kromosomer mer värd än en med 46?

Men det är klart, om en cell med 23 kromosomer klassades som liv så skulle varje menstruation vara mord och, kanske ännu viktigare för abortmotståndarna, varje runkning likaså. Men det kvarstår ändå frågetecken.

Om nu ett befruktat ägg är lika mycket värt som till exempel en nyfödd människa, varför behandlar inte abortmotståndarna det med samma värdighet?

Jag har en tendens att läsa dödsannonser närhelst jag kommer över en tidning som innehåller dem. Så under mitt liv har jag läst en hel del såna. Den här empiriska studien av dödsannonser innehåller inte ett enda fall då ett missfall varit föremål för annonsen. Och rent statistiskt borde tillräckligt med abortmotståndare som anser att livet börjar med befruktningen ha drabbats av missfall att jag borde ha sett en dödsannons för det. Men jag har som sagt inte det. Däremot har jag sett dödsannonser för nyfödda som avlidit.

Så det verkar ändå finnas en skillnad i värde på ett befruktat ägg eller ett bortstött foster och ett nyfött barn. Även för de som säger att en sån skillnad inte finns.

Så om man nu anser att ett åttaveckors foster är lika mycket värt som en född människa så borde, rent logiskt sett, det existera begravningar för missfall.

Om man inte är en hycklare förstås.