Det är ett hot mot våra soldaters säkerhet. Om det kommer ut att de varit dumma kan folk bli arga och döda dem. Så därför måste vi skydda dem. Det handlar om att skydda de som skyddar vår frihet. Det handlar om att skydda dem som slåss för västerländska ideal i ett land som kanske inte vill ha västerländska ideal, även om det är svårt att förstå för de är ju bäst i världen. Eller? Eller vad handlar det om? Vem vill man skydda egentligen genom att ge sig på budbäraren? Vill man inte att det ska komma ut att krig är ett fruktansvärt misslyckande från början till slut? Inte bara detta krig utan alla krig. Men om människor får det svart på vitt att det är så, så kanske de blir mer negativa till militära insatser och ännu värre, de politiker som tycker om att skicka soldater att dö för makthungerns skull.

Därför måste budbärarna med budskapet om makthavares misslyckanden försvinna på nåt sätt. Man kan sätta dem i fängelse för hot mot rikets säkerhet eller nåt annat påhittat som i IB-affären. Man kan se till att de misskrediteras och får sparken trots att deras berättelser om höga politikers besök till unga horor är sanna. Eller så kan man göra som med Wikileaks. Det vill säga, när man inser att man inte kan slänga dem i fängelse eller få dem sparkade, så kan man försöka få människor att tycka illa om dem. Genom att till exempel säga att nu när de läcker 90 000 dokument från USA:s krig mot terrorn, som innehåller en hel del uppseendeväckande misslyckanden, så kommer det att göra människor i Afghanistan arga och de kommer att döda fler soldater. Och det är dumt. Och oansvarslöst av Wikileaks. Men att begå dessa misstag och ta konsekvenserna av dem är det inte tal om.

Wikileaks är nog något av det största som hänt informationsflödet. I tider då många journalister gör betydelselösa nonsensreportage om kungens middag med prinsens utvikningsbrud och de som vill bevaka krig gör det helt på militärens villkor i tron att det de rapporterar är helt neutralt och inte det minsta färgat av att leva sida vid sida med sina armépolare i tron att man är en av dem, så finns äntligen ett forum för informationsspridning som inte sållas bort av nån skiträdd chefredaktör som hellre toppar med ytterligare en uppsättning hudfläckar om kanske är farliga eller kanske inte.

Fast jag undrar hur det känns att vara journalist när man sitter och ändrar små detaljer i förra årets artiklar om fästingbett när folk som inte är journalister gör det äkta, betydelsefulla journalistiska arbetet. Det som förändrar världen. Som öppnar ögon. Som skapar meningsfull debatt. De som inte kryper bakom sina "armépolare" ute i fält och sen kommer hem med "öppnade ögon" och nästintill utan kritik hyllar "våra grabbar" där borta.

Jag förstår att makthavare har problem med Wikileaks. När de fått hyfsad koll på journalisterna genom att äga media och tror de kan pusta ut, kommer helt plötsligt en ny aktör som till synes har inga andra syften än att sprida så mycket information och fakta som möjligt för att ge gemene man en chans att förstå det mörka spelet som spelas bakom våra ryggar.

Precis som en riktig journalist.

Nu när man har en sån där helt fantastisk framtidssäkrad världssvältshindrande och jämstäldhetsskapande übermobil, så slog det mig att det kanske går att blogga med den utan att behöva skicka en jämrans massa sms och mms som resulterar i att man sliter sitt hår och i ren frustration bifogar en bild där man ger fingret enbart på grund av att mms måste innehålla en bild för att publiceras. Din text är inget värd om den inte hör till en bild. Texten ska helst vara banal och till exempel kommentera ett helt fantastiskt H&M-plagg som du kommit över för en billig penning. Tyvärr kan vi här på Blott.se inte avgöra automatiskt vilken text som är banal, men våra tekniker jobbar dygnet runt i direkt samarbete med jourhavande språkvetare i jakt på den perfekta listan över pretentiösa spärrord. Nån gång i augusti beräknas systemet vara i bruk och alla ni bloggläsare som känt en otrygghet över att av misstag råka sig in på nån sån där smartingblogg med långa texter och nästan inga bilder kan snart pusta ut och risken för intelligenskränkning kommer att minimeras ytterligare. Med vänliga hälsningar, Blogg.se, din vän emot smartingarna Slut test.

Tack till Charlie Christensen och T.

Det senaste albumet med Arne Anka är avslutat och medan jag gläds åt att serien blir bättre och bättre, så är det tyvärr troligtvis på grund av att världen blir sämre och sämre. Det är ju det som är problemet med satir. Dess förträfflighet står i direkt relation till omvärldens oförträfflighet.

För att fortsätta lägga grunden för detta inlägg hänvisas till en debattartikel i Aftonbladet som uppfriskande nog tar tag i sexköpsdebatten genom att vända på statistiken. För om man fokuserar på att en av åtta män köpt sex så blir det lätt fokus på vad det är för fel på dem som gör så. Men om man istället fokuserar på att faktiskt sju av åtta män tycker att det är fel att köpa sex så blir det lättare att bemöta den åttondel som återstår. Även om det förstås kan ses som en förenkling av statistik i och med att bland de sju av åtta säkert finns folk som tycker att det är okej för andra att köpa sex, men som inte gjort det själva.

Och efter artikeln dyker kommentarerna upp. De om att sexköpslagen är ett fiasko, att det är fel att bara torskarna angrips, att män har hormonella behov som kvinnor saknar och så vidare. Hormonella behov som tydligen inte kan runkas bort. Så vad är det då för behov som män har som inte kvinnor har eller män har oftare och som driver dem till horor? Ingen person, inte ens de mest korkade, skulle säga närhet. Möjlighet till ett samtal? Knappast. Få sin egen sexualitet tillgodosedd utan att behöva bry sig om nån annans då den andra parten får ekonomisk kompensation istället? Kanske det, men det är inget som utmärker alla män eller alla människor för den delen utan snarare en empatistörd minoritet.

Som ni märker ovan så ligger fokus på heteroprostitution där mannen är köpare och kvinnan säljare. Jag är fullt medveten om att andra former existerar och att det säkerligen finns paralleller att dra när det gäller all sexhandel. Men jag tänker fortsätta på det inslagna spåret.

Bland dessa mindre genomtänkta kommentarer från personer som vill ha möjlighet att köpa en timmes överlägsenhet fanns en som gick förbi rätt obemärkt. Troligen inte direkt obemärkt, men obemött för det tog upp den där lilla problematiken med att de prostituerade måste komma någonstans ifrån. De trillar inte ur skyn, växer på träd eller ur marken även om den del får grävas upp ur marken när de inte fyller sin funktion längre.

Det är någons mamma, syster, vän, dotter som är hora. Ska du vara för sexköp ska du acceptera din mamma som hora. Ska du vara för sexköp ska du kunna se din dotter jobba med det. Annars är du en djävla empatistörd hycklare vars kärlek till människan inte sträcker sig längre än din egen närhet och dina makt- och kukbehov vida överstiger din empatiförmåga.

Det är liksom det som är en del av problemet. Vi kan acceptera att saker finns så länge nån annan hanterar skiten. För att citera Arne Anka när han svarar på frågan från den imponerade lammköttsjagande 55-åringen vem den helvilda 19-åringen var som Arne knullade i föräldrarnas säng på alla möjliga sätt: "Din dotter."

Tycker man att det är kul att knulla och utnyttja lammkött ska man vara okej med att någon gör samma sak mot nån man älskar.

Tycker man det är okej med sexköp är det bara att börja förbereda sin dotter, för det är ju en lukrativ bransch. Du kanske till och med kan fixa en hemsida åt henne mot tio procent av intäkterna som hennes näthallick. Det är ju viktigt att föräldrar gör saker tillsammans med sina barn.

Här hade jag egentligen tänkt fortsätta med hyckleriet kring ifrågasättandet av vegetarianer, men jag inser att det som ämne lätt kommer att hamna i skymundan av resten av inlägget och enbart kommer att dra ner på slagkraften.

Så vi avslutar med en liten sammanfattning av budskapet:
Sexköp okej? Din dotter som hora okej? Om du svarar ja på båda, får du ha kvar åsikten om den första frågan. Men troligtvis bör du se upp för socialarbetarna. Du blir nog av med din dotter. Och dina tio procent i hallickintäkter.

Om du svarar ja på den första, men nej på den andra; tänk igenom allt igen.

I am so happy my boyfriend could come along. Most of the photographers are nice, and all of the ones I've met have been truly sweet, but you can never be too careful. After all, haven't we all been warned by virtually everyone to always be aware when we meet people in real life for the first time?

I am so happy my boyfirend could come along. Even though he spends most of the time just looking and waiting. After the introducing handshake, he spends the entire shoot in the background, only being active when asked. He sees me pose for another man who takes pictures of me and who knows what is actually going on in this man's head as he clicks away on his camera, changes lenses and instructs me to stand in this way and in that way. But my boyfriend trusts me and would do anything for me.

I am so happy my boyfirend could come along. I really need him here with me. He is security even though it is not necessarily needed and he is support and he gives feedback. He is the extra strength I need both mentally and physically. Without him, moving the dead photographer's body would be impossible.

I am so happy my boyfriend could come along.