Mina elever sitter och skriver nationellt prov just nu. Det knattras på friskt i datasalen och jag tänkte att jag ska ju inte vara sämre.

Min helg har varit en aktiv sådan. Mycket har hunnits med och ändå har det funnits tid för att sitta framför datorn med gitarren i knäet och en tom blick in i skärmen. Tanken var att jag skulle lyssna in mig på Einstürzende Neubauten igår, men jag tröttnade och letade upp lite äkta country. Den som är lite rebellisk och har en del gemensamt med punken. Garth Brooks och Shania Twain har alltid gett mig kv'äljningar och att kalla det country när det egentligen enbart är massproducerad radiopop i cowboyhatt är en synd så stor som någon. På samma sätt som Mariah Carey och Destiny's Child anser sig spela soul och R'n'B. James Brown och Aretha Franklin spelar soul och R'n'B. Hank Williams III spelar country.

Hårt tatuerad med sånger om alkohol och dålig kärlek fångade han mitt hjärta i helgen. Musiken i sig är kanske inte direkt min tvålkopp, men konceptet passar mig som handen i handsken. Att han sen lirat bas med haschmetallarna i Superjoint Ritual är ju bara mer respekt.

Det där med spännade koncept upplevdes dessutom i konsertform igår. Neubauten skulle ses för första gången. Så iväg till Berns mycket vackra lokal med förhoppningarna uppskruvade, men de grusades till viss del. Bandet kunde vara riktigt, riktigt bra när de slamrade på som mest, men långa transportsträckor med poesi på undermålig engelska till basljud tärde en del på mitt tålamod.

Entomebed i lördags var raka motsatsen. Konceptet är inget konstigt, men de kan fan framföra det.

Det verkar onekligen som att den här arbetsveckan hittade på ett sätt att ta slut också. Den har verkligen gått oavbrutet med jobb och studier, men nu får den lämna plats för helgen. Som på sätt och vis redan börjat, men att räkna en fredagkväll innehållande disk och källsortering till veckoändan känns lite väl dystert. Så imorgon börjar helgen! Efter att jag gått till återvinningsstationen, hämtat tvätten och städat förstås. Imorgon vid tolv börjar helgen. Synd bara att endast halva helgen är kvar då.

Det blir familj denna helg. De kommer imorgon vid lunch och åker på söndag vid lunch. Alldeles för kort tid om du frågar mig. Om de frågat mig. Det gjorde de inte. Men man får göra det bästa av situationen och gå och se lillebror spela SM-final i innebandy och äta en god bit mat.

Veckan har verkligen bjudit på allt möjligt känns det som. Som sagt, det har varit en hel del jobb och en hel del studier. Men studierna har varit kul och jag har faktiskt lite då och då känt mig som en riktigt bra lärare dessutom. I övrigt har det till och med hunnits med film och utekväll med älskad vän.

På nyhetsfronten har två saker speciellt fastnat i hjärnan. Berlusconi vann, igen, i Italien. Min syn på Italienare fick sig en rejäl törn. Politikens Julio Iglesias får återigen härja fritt och ändra lagar och regler till sin egen fördel. Italiensk politik och media känns som ett skämt. Som om Bert Karlsson styrde Sverige och MTG samtidigt.

Den andra saken är att Socialdemokraterna kanske äntligen börjar bli lite varma i kläderna i opposition. Man har ju fan fått skämmas för att man röstade på dem i riksdagsvalet. De förvandlades direkt till ett gäng små gnällungar. Istället för att själva ta kommandot har man legat och väntat på utspel från borgarna och sen bara gnällt. Men nu är det ändring på det! Ett rött polititskt initiativ har äntligen sett dagens ljus! Det kallas till handling i en brännande het fråga. Frågan är så brinnande het att det ska krävas en nationell handlingsplan. Rikets säkerhet står alltså på spel. Och vad är då detta hot? Terrorister? Baltiska härdsmältor? Berlusconi och påven i maskopi för att sprida tutt-tv och katolicism i Nordeuropa? Nej, det handlar om mördarsniglar.

Sen så har jag i nästan sedvanlig ordning stört mig på jobbiga föräldrar. De tar upp så förbannat mycket av min tankeverksamhet. De invaderar, slår rot, kedjar fast sig och ingen kravallpolis i världen kan slita lös dem där de sitter i min frontallob. Det ska dock sägas att de flesta föräldrar är bra föräldrar och de ägnar jag lite tanke åt. Men den minoritet som verkar tänka med plånbok och arsle är så förbannat tidskrävande. Mer om det nån annan gång. Nu ska det sovas.

I högtalarna: Meshuggah - obZen
Dubbeltramp och åttasträngade gitarrrer vaggar mig till sömns.