Medelst te och ett äpple sitter jag och på något sätt rundar av dagen. Egentligen kanske det vore smartare att packa ihop och gå hem, men hemma väntar ett berg av disk och tillräckligt med dammråttor för att göra stålmannen allergisk. Dessutom har jag inte bloggat på ett tag på grund av diverse anledningar. Vissa trevliga, andra otrevliga. Men nu känns det som att det finns saker i fingertopparna som vill ut. Det är inte så mycket att jag vill skriva något särskilt utan snarare att jag vill skriva, jag vill skapa.

Jag har lite svårt för att berätta om vad som hänt i mitt liv om det inte är något speciellt, mest för att det inte känns så intressant att delge det till andra. Det där med kallprat har aldrig riktigt varit min grej. Andra får gärna prata med mig om rätt ointressanta saker, men jag har lite svårt för att föra ett aktivt samtal om ingenting. Så att kallprata på bloggen för bloggandets skull känns vanligtvis rätt ointressant. Så tycks inte vara fallet idag.

Mina fingrar glider med lätthet över tangenterna och det verkar som om de inte vill stanna än på ett tag. Trots att min nya skönhet väntar på mig därhemma och vill bli spelad på. Och den vill att jag ska spela Spring Break 1899 av Murder by Death, en helt underbar, lågmäld sång som påminner om en skitigare Nick Cave. Återfinns enklast på http://www.youtube.com/watch?v=AjYs-Tj9d0c.

Att vara på humör för att skriva känns riktigt bra. Det är trots allt en värld att fly in i. När jag skriver fokuserar jag på det, vilket i sig kan vara ganska krävande, men det är inget annat som hägrar i min skalle. Och det är skönt. Det är alldeles för mycket att tänka på. Nackdelen med att vara lärare. Det är inte enbart det att jag får jobba på helger och kvällar. Det är att jag tänker på jobbet väldigt ofta. Med de ämnen jag har kommer jag alltid i kontakt med nåt som är en potentiell lektion.

Då jag under det senaste året återupptäckt skrivandet -- och upptäckt gitarr samt upptäckt synth, ebm och industri (I've been quite the busy beaver) -- så är en händelse denna vecka speciellt kul. Jag har blivit tillfrågad av en elev här på skolan om jag skulle vilja skriva en artikel till en framtida tidning som kulturvetarna ska sätta ihop. Jag bli mer kulturellt och humanistiskt lagd för var dag som går. Min naturvetarbakgrund känns allt mer och mer avlägsen. Inte för att jag saknar den. Kunskaperna finns ju kvar. Men nu är det dags att få flumma ut lite. Hann liksom inte med det på gymnasiet eller på universitetet heller för den delen.

Nu tror jag att det är dags att packa ihop och gå hem. Téet är nästan slut och jag är lite sugen på att gå hem till gitarren och med fejkad whiskyröst (snarare förkylningsröst) få yttra

"There's a drained bourbon bottle layin' next to my head,
and the piss and the vomit are the sheets in my bed."

Helt genial textrad.

Och nu är téet slut.

Über und OUT!