Ännu ett satans decennium ska påbörjas och det enda som egentligen gör det speciellt är väl det faktum att vi lever så efter tid att vi ser varje nytt år som början på nåt nytt och varje nytt decennium som början på något stort nytt. Sekel och millenium likaså. Ju större kvot vid division med tio desto större behov av förändring. Och ingen förändring utan att se bakåt och gotta oss i eller fasas av det som hänt och helt plötsligt blir det så självklart att nu är det dags att gå vidare och det är fanimig på tiden också. Man hade kunnat gå vidare i september 2008, men det förpliktigar inte lika mycket som januari 2010.

Jag tror att det första decenniumet detta årtusende bland annat får symboliseras av den senaste utgåvan av Aftonbladets pinsamma skvallerbilaga Klick! som stoltserar med "Sveriges största kändistidning!" som slogan. Det är viktigt med utropstecken i skvallerbranschen. Annars kanske nån skulle få för sig att det man skriver om helt saknar betydelse och säger mer om de som skriver och läser än de som behandlas i artiklarna.

Men anledningen till att Klick! får symbolisera 00-talet är att om det nu är "Sveriges största kändistidning!" så borde de kändisar som pryder omslaget följaktligen vara stora. Och det kanske de är. Kanske är det bara jag som blivit gammal och inte hänger med. Eller så har jag för höga förväntningar på de som ska förtjäna att bli kändisar. Hur förklarar man annars att Klick! med sin slogan ger allt utrymme åt Bonde-Thilde, Bonde-Pecka (en annan nyhet), Färjan-Håkan och två personer som inte behöver epitet; Anna Anka som istället har ett efternamn och Sofi Fahrman som avlönas av Aftonbladet och visar mer stjärt än ansikte, troligtvis för att hon ansträngt den förra kroppsdelen mer än den senare. När det går inflation i kändistidningar går det också inflation i kändisskap.

Jag tror jag återkommer senare.

Kvar att gnälla över: empatibrist (främlingfientlighet, kristdemokrati, jobblinjen, klimatskepticism osv)

Det blir lite mer äkta ibland.

Och det föll sig i denna tid att från Kejsar Reinfeldt utgick ett påbud att delar av världen skulle utförsäkras. Det hade tydligen framkommit att de allra flesta i Sverige detta nådens år 2009 som var sjukförsäkrade eller arbetslösa var så av egen fri vilja och ville inget hellre än att helga vilodagen, sju dagar i veckan. Då det inte gick att ta ifrån alla dessa parasiter dess förstfödda, ty tidigare kejsare hade undertecknat en konvention om mänskliga rättigheter, så påbjöds istället en gammal hederlig förföljelse. Från Kejsarens allians hördes ord likt fågelkvitter, men vid närmare inlyssning kunde ett förakt höras och en rädsla. "Om vi inte jagar och driver på de arbetslösa och de sjukförsäkrade och lägger fokus där hela tiden så kanske nån i ett obevakat ögonblick ges utrymme att ifrågasätta det vi gör, att det inte finns några jobb att söka och att vår jobblinje osar av svavel istället för jasmin." Så kom det sig att kejsarens gåva till folket blev en piska istället för en morot. Och hans empatistörda anhängare hyllade honom för detta.

Och i det stora landet i väster tappade en golfspelare och hans fru rätten till sitt egna äktenskap och de som tog över den var inte sena att kasta första stenen trots att de själva var långt ifrån fria från synd. En annan fru tappade även hon rätten till äktenskapet sedan hennes make med sjöfågelns namn insett att fri fellatio närhelst det passar inte var tillräckligt för att en anka skulle stå ut med en skata.

I fablernas värld är allt möjligt, men bland verklighetens folk hördes missnöje. Det framkom att världen styrts av människor som egentligen inte varit del av den. För verkligheten upphör att vara ens existens när man i jakt på upplysning förkovrar sig i utbildning, litteratur skriven av andra än Dan Brown och börjar ifågasätta uttryck som "sunt förnuft". Då man ser att livet innehåller många olika vägar att vandra och i egenskap av fri okränkbar människa väljer riktning i livet. När vi inte längre ska vara individer utan stöpta i samma form allihopa. Vägen mot upplysningen leder till ifrågasättande, så sitt istället ner med en folkets öl framför iskalla gladiatorspel. Ty detta är den sanna läran. Den enda läran.

Under helgen hördes kyrkklockor ringa, förkunnande att något måste göras om människorna ska överleva, ty den allsmäktige klarar inte av detta själv. Människans sökande efter profit har sedan länge smutsat ner paradiset via de skorstenar vi rest till Mammons ära, den nya tidens gudomlighetet som ger guldmynt i utbyte mot vad än vi kan komma på, även ren luft, människor och träd. Men världens ledare ser med avundsjuka på hur Mammon får den dyrkan de själva eftersträvar och samlas i Köpenhamn för att råda bot förstörelsen av vår tillvaro i utbyte mot guldmynt. Men som vid andra tillfällen lyser deras egna dyrkan igenom och endast symboliska handlingar blir resultatet och man går med på att styra världen mot en ljusare framtid, men bakom våra ryggar dyrkas pengaguden vidare. Ända tills domedagen då det återigen ska visas att de som utav folket givits makten att göra världen bättre istället är de som orsakar dess undergång. Och vi som gett dem makten skrapar upp de smulor som de kastar oss på vägen mot slutet.

Amen.