We can still talk about it
Orden i rubriken yttrades av den nederländske filmskaparen Theo van Gogh strax innan den man som inte ansåg att det fanns något att prata om sköt, knivskar och högg van Gogh till döds på öppen gata. På hans bröst, fastsatt med den kniv hans hals skars upp med, satt en lapp med förklaring och ytterligare hot riktat mot den kvinna som varit initiativtagare till den kortfilm van Gogh regisserade.
Kortfilmen, Submission, behandlar kvinnans roll inom islam och bland annat kan man se kvinnofientliga koranverser skrivna på en misshandlad naken kvinnokropp. För vissa sågs detta som att man tog det mest värdefulla, koranens verser, och satte det på något av det lägsta, kvinnokroppen. En av dessa personer mördade van Gogh. Få saker ställer till så mycket problem för människor som vill ha orättfärdigad kontroll som yttrandefrihet.
Nobelmuséet i Stockholm visar en utställning om just yttrandefrihet, den tanke om att alla har rätt säga och tycka vad de vill utan att riskera hot, fängelse, tortyr eller till och med dödsstraff. Den lämnar inte så mycket hopp, men borde vara obligatorisk för alla gymnasieelever. Dock ger den en inblick i historiens kanske mest imponerande människor.
För det är ofta rätt vanliga människor, om det nu finns nåt sådant, som ser en orätt och bestämmer sig för att göra något åt den. Tyvärr blir dessa personer också ofta varse om att det faktiskt finns de som tycker att orätten ska få fortsätta att existera för att de tjänar pengar eller får mer makt genom den. Och dessa personer är ofta människor som från början av kampen har mer makt till att börja med, såsom politiker, präster eller företagsledare.
Något som kännetecknade flera av de som i nutid exponerat problem är deras förvåning inför hur deras kamp för till exempel kvinnors status eller läckande kärnkraftsdrivna ubåtar möts av ett motstånd från de med mer makt. Så länge som ingen säger nåt är allt okej, men när nån börjar ifrågasätta eller exponera något så blir det tydligt vilka brister toppen i samhället har.
För det kan inte kallas annat än ett totalt nederlag för makthavarna när de går in med hot, tortyr och våld för att bemöta ickevåldsmanifestationer. Det är ett totalt nederlag för regimen i Nigeria som bemöter kritiken mot Shells exploatering av landet med att döma personer som protesterar till döden genom hängning. Det var ett totalt nederlag för de brittiska kolonialisterna när de gick lös med batonger och gevär på indier som genomförde en sittdemonstration och på samma sätt ett nederlag för de som gav sig på svarta sittdemonstranter i USA på samma sätt under sextiotalet.
Varje regim, varje makthavare, företagsledare och präst som är tvungen att bemöta resonerande ickevåldsmanifestationer med våld eller hot om våld och frihetsberövande har spelat ut sin roll och kan inte på något sätt anses legitima längre.
All begränsning av det fria ordet för att låta storföretag få fortsätta tjäna pengar, för att regimer ska kunna fortsätta regera, för att religioner ska kunna fortsätta styra visar på att det finns stora brister i just de institutionerna. Att kunna bemöta muntligt eller skriftligt framställd kritik med muntliga eller skriftliga argument är något som vi alla lär oss eller ska lära oss som och som vi sen ska tillämpa under hela vårt liv. Att ställa samma krav på de som styr samhället är väl knappast för mycket?
Och jag är medveten om att med total yttrandefrihet kommer människor med annan syn på tillvaron att få fritt kunna sprida propaganda. Främlingsfientliga organistationer kommer att få prata fritt till exempel. Men där en person kan säga en sak, kan också en annan person bemöta det. I en aula där representanter från Nationalsocialistisk front får föreläsa, får också de lärare och elever som finns i salen protestera mot det som sägs och ta fram andra argument. Att lyfta fram ickedemokratiska värderingar och bemöta dem är att visa för alla bristerna med dem också. Man måste nånstans i en demokrati sätta en tilltro till medborgarnas egna förmåga till resonemang. Om en person är mottaglig för främlingsfientlig propaganda är den också mottaglig för motargumenten. Och så länge som motargumenten är bättre, så finns inget att oroa sig för. Och så länge som motargumenten för att bemöta kritiken mot Shells exploatering av Nigeria är bättre än de argument som medborgarrättskämparna framför, så kommer folket att ställa sig bakom Shell istället för Shell- och regimkritikerna.
Men det är klart, sånt kräver ju en massa jobb, så då kanske det bara är enklare att begränsa det fria ordet. Och för vissa makthavare är det det enda sättet att bemöta kritiken. Men ett problem kvarstår med en sån politik. Bara för att man förbjuds att säga nåt, så betyder inte det att man inte tänker det.
(öppnas i nytt fönster)
Hauntings
Jag tror att dagen får inledas med en annan persons ord. Djävligt bra ord.
I'll take a little radiation
1992 uppför komikern George Carlin den föreställning som många anser är höjdpunkten i hans karriär; Jammin' in New York. Framåt slutet behandlar han ämnet hemlösa och hävdar att anledningen till att det saknas hem till dessa personer är för att det inte finns några pengar att tjäna på kriget mot hemlösheten som det gör i mer konventionella krig i till exempel Mellanöstern. Istället finns ett stort problem och det är var man skulle placera dessa hem då den påstådda amerikanska gästvänligheten bytts ut mot NIMBY -- Not In My BackYard, för det skulle dra ner värdena på folks hus. Annat som påverkas av NIMBY är placeringen av de nya fängelser som allmänheten kräver. Det ska byggas fler, men inte i närheten av dem. Trots att, som Carlin påpekar, kriminella element inte gärna vistas nära fängelsen och de som sitter där och lyckas rymma stannar inte i området alltför länge.
Däremot välkomnar man militärbaser. Till och med dem med kärnvapenlager. För det innebär jobb. Även om man riskerar att exponeras av hög radioaktivitet så är möjligheten att få ett jobb och bli en liten, utbytbar, kugge i det marknadsekonomiska maskineriet det enda som betyder något.
Carlin är intelligent och rolig och som med det mesta i hela den föreställningen är det både tänkvärt och underhållande. I slutändan kommer han fram till att golfbanor är ideala platser för byggnationen av hus för hemlösa då banorna ändå tar upp alldeles för mycket plats. Alla i publiken skrattar. Jag skrattar.
2009 intervjuas invånare i Östhammar angående beslutet att slutförvara kärnbränsle i deras kommun. De är positiva för nu får de kanske jobb.
Jag skrattar inte.
Information wants to be free
De slutar inte att komma och varje gång jag läser en artikel om framtida begränsning av Internet så vänder det sig i magen på mig så till den milda grad att nästan hela min dag förstörs. Egentligen skulle jag ha skrivit detta inlägg i torsdags, men fick förhinder. Med resultatet att min flickvän fick släpa runt en nattsvart arg pojkvän på midsommarmatshandling. Men det gick över och midsommar blev bra. Dock betyder inte det att striden är över.
För nu börjar det likna krig. Eller i alla fall så är det dags att ta striden innan det är försent.
Ytterligare en debattartikel på de stora tidningarna informerar om intresseorganisationer med rötter i storföretag som i sin ständiga jakt på ökad vinst för att blidka aktieägare är beredda att förstöra det som Internet är; en enorm skådeplats där informationen till slut fick bli fri, såsom den så länge velat vara. Och såsom så många av oss önskat att den ska vara. Public service i all ära, men även där sitter någon och beslutar om vilken information som ska nå ut till den stora massan. På Internet krävs enbart att nån vill informera om något så blir det tillgänligt. Det är säkerligen till rätt stor del därför det är så problematiskt för regimen i Iran just nu. Teknik som öppnat upp för tillgång till Internet gör det omöjligt att fullt ut stänga ner alla informationskanaler och det som en olämplig regim bedömt som olämplig information kan strömma in och ut ur landet. Alla får inte den informationen, men några får den och kan sprida den vidare.
Men med så fria informationskanaler kommer självklart problem. Dock är det problem som existerar även inom traditionell media och som kanske blivit väldigt synliggjord i och med Internets intåg i var människas hem. Är informationen trovärdig eller är den propaganda eller är den förvrängd för att sälja lösnummer? Det ställer högre krav på oss som konsumerar den att vara källkritiska, en egenskap som det inte är någon nackdel att utveckla.
Detta med upphovsrätt håller på att resultera i en kamp om helt andra saker än konstnärers rätt till sina verk. Fast egentligen har den nog till stor del aldrig handlat om konstnärers rätt till sina verk utan mer om storföretags rätt att få ut så mycket pengar som möjligt för att kunna fullfölja det uppdrag som aktiebolag har, nämligen att tjäna så mycket pengar som möjligt åt sina aktieägare. Det är deras största uppdrag. Att värna om miljön, att värna om välfärd, att värna om demokratiska värden eller att värna om människors lika värde kommer alla efter syftet att tjäna pengar. Om det går att tjäna pengar på att visa miljöengagemang gör man det. Om det inte gör det låter man gärna bli. Det är där folkvalda politiker kommer in och kan tvinga näringslivet att engagera sig genom lagstiftning. Men det är förutsatt att de politiker vi ger vårt förtroende inte själva blir förblindade av makt, pengar och kortsiktig vinst och själva bidrar till samhällets kollaps såsom så många makthavare gjort innan dem.
Egentligen skulle ju många artister nuförtiden kunna skippa de stora bolagen och nå ut till sina fans utan giriga mellanhänder. Internets möjligheter för den enskilda artisten kanske rent utav är större än hoten för de stora bolagen. Men även det är ju ett hot mot de stora bolagen. För om det blir uppenbart att de inte behövs så blir det lite problematiskt. Därför slåss man nu med näbbar och klor och skickar in lobbyister till pengakåta maktmän som gärna anpassar samhället så att utveckling förhindras för att förse storföretag med mer pengar.
De begränsningar som föreslås nu av företag och intresseorganisationer är ett direkt hot mot det fria ordet. Då man insett att man inte kan angripa varje enskild individ som fildelar illegalt så börjar man nu titta på möjligheter att tvinga de företag som tillhandahåller Internetuppkoppling att begränsa åtkomsten till olika sidor eller hindra människor från att använda BitTorrent-systemet för fildelning, vilket är som att hindra människor från att köpa skidmasker för de används ibland för bankrån. Ett sätt att dela information kan aldrig bli syndabock i en kamp om vilken information som delas.
Så nu sitter jag och skriver på ett Internet som är helt fritt för mig och oroar mig för att det inom en snar framtid inte kommer att vara det. Man kan fundera hur företagsledare och folkvalda politiker ska förklara för sina barn i framtiden att deras sökande efter makt och pengar ledde till en begränsning av det fria ordet? Att de ursprungliga demokratiska värdena byttes ut mot kapitalistiska. Personligen skulle jag skämmas. Att se mina barn i ögonen och säga att jag under 90-talet bidrog till att få in Internet och det fria ordet i var mans hem och sedan bidrog till dess förstörelse ett drygt decennium senare för att skydda företags jakt på pengar skulle vara en omöjlighet.
För de som inte kommit i kontakt med den fantastiska dokumentären The Corporation om storföretagens psykopatiska härjningar i världen så uppmanar jag er att ladda ner den. Ja, det är sant. Jag uppmanar er att ladda ner den och ni kan göra det på Pirate Bay. Men oroa er inte, det är inte olagligt. Faktum är att det är fullt lagligt. Det är fullt lagligt att gå in på Pirate Bays hemsida och där ladda ner denna dokumentär. Skaparna bakom den har nämligen släppt den helt fri för nedladdning med hjälp av BitTorrent-tekniken. De insåg att den hade ett större värde än det monetära som varje såld dvd inbringade. Och dessutom var det en massa storföretag som skulle ha en massa pengar så när väl inkomsten från en såld dvd kom i skaparnas händer så fanns det inte så mycket kvar. Gör som jag och gå in på filmmakarnas hemsida och donera en slant där. Oavsett vad du ger kommer det att vara betydligt mer än vad som skulle ha varit resultatet av en såld dvd.
Striden börjar inte idag. Den har alltid pågått, men nu upptrappas den. Då måste vi vara med och upptrappa. Visa våra folkvalda att vi alla är viktigare än ett fåtal människors kapital. Det är enklare att begränsa möjligheter än göra om ett helt system. Speciellt då de som har makt att göra om det tjänar alldeles för mycket på att låta det vara som det är. Men vi är fler och det är vi som ger dem makten. Då är det också vi som kan ta den ifrån dem.
Ladda ner The Corporation.
Filmmakarnas hemsida.
För nu börjar det likna krig. Eller i alla fall så är det dags att ta striden innan det är försent.
Ytterligare en debattartikel på de stora tidningarna informerar om intresseorganisationer med rötter i storföretag som i sin ständiga jakt på ökad vinst för att blidka aktieägare är beredda att förstöra det som Internet är; en enorm skådeplats där informationen till slut fick bli fri, såsom den så länge velat vara. Och såsom så många av oss önskat att den ska vara. Public service i all ära, men även där sitter någon och beslutar om vilken information som ska nå ut till den stora massan. På Internet krävs enbart att nån vill informera om något så blir det tillgänligt. Det är säkerligen till rätt stor del därför det är så problematiskt för regimen i Iran just nu. Teknik som öppnat upp för tillgång till Internet gör det omöjligt att fullt ut stänga ner alla informationskanaler och det som en olämplig regim bedömt som olämplig information kan strömma in och ut ur landet. Alla får inte den informationen, men några får den och kan sprida den vidare.
Men med så fria informationskanaler kommer självklart problem. Dock är det problem som existerar även inom traditionell media och som kanske blivit väldigt synliggjord i och med Internets intåg i var människas hem. Är informationen trovärdig eller är den propaganda eller är den förvrängd för att sälja lösnummer? Det ställer högre krav på oss som konsumerar den att vara källkritiska, en egenskap som det inte är någon nackdel att utveckla.
Detta med upphovsrätt håller på att resultera i en kamp om helt andra saker än konstnärers rätt till sina verk. Fast egentligen har den nog till stor del aldrig handlat om konstnärers rätt till sina verk utan mer om storföretags rätt att få ut så mycket pengar som möjligt för att kunna fullfölja det uppdrag som aktiebolag har, nämligen att tjäna så mycket pengar som möjligt åt sina aktieägare. Det är deras största uppdrag. Att värna om miljön, att värna om välfärd, att värna om demokratiska värden eller att värna om människors lika värde kommer alla efter syftet att tjäna pengar. Om det går att tjäna pengar på att visa miljöengagemang gör man det. Om det inte gör det låter man gärna bli. Det är där folkvalda politiker kommer in och kan tvinga näringslivet att engagera sig genom lagstiftning. Men det är förutsatt att de politiker vi ger vårt förtroende inte själva blir förblindade av makt, pengar och kortsiktig vinst och själva bidrar till samhällets kollaps såsom så många makthavare gjort innan dem.
Egentligen skulle ju många artister nuförtiden kunna skippa de stora bolagen och nå ut till sina fans utan giriga mellanhänder. Internets möjligheter för den enskilda artisten kanske rent utav är större än hoten för de stora bolagen. Men även det är ju ett hot mot de stora bolagen. För om det blir uppenbart att de inte behövs så blir det lite problematiskt. Därför slåss man nu med näbbar och klor och skickar in lobbyister till pengakåta maktmän som gärna anpassar samhället så att utveckling förhindras för att förse storföretag med mer pengar.
De begränsningar som föreslås nu av företag och intresseorganisationer är ett direkt hot mot det fria ordet. Då man insett att man inte kan angripa varje enskild individ som fildelar illegalt så börjar man nu titta på möjligheter att tvinga de företag som tillhandahåller Internetuppkoppling att begränsa åtkomsten till olika sidor eller hindra människor från att använda BitTorrent-systemet för fildelning, vilket är som att hindra människor från att köpa skidmasker för de används ibland för bankrån. Ett sätt att dela information kan aldrig bli syndabock i en kamp om vilken information som delas.
Så nu sitter jag och skriver på ett Internet som är helt fritt för mig och oroar mig för att det inom en snar framtid inte kommer att vara det. Man kan fundera hur företagsledare och folkvalda politiker ska förklara för sina barn i framtiden att deras sökande efter makt och pengar ledde till en begränsning av det fria ordet? Att de ursprungliga demokratiska värdena byttes ut mot kapitalistiska. Personligen skulle jag skämmas. Att se mina barn i ögonen och säga att jag under 90-talet bidrog till att få in Internet och det fria ordet i var mans hem och sedan bidrog till dess förstörelse ett drygt decennium senare för att skydda företags jakt på pengar skulle vara en omöjlighet.
För de som inte kommit i kontakt med den fantastiska dokumentären The Corporation om storföretagens psykopatiska härjningar i världen så uppmanar jag er att ladda ner den. Ja, det är sant. Jag uppmanar er att ladda ner den och ni kan göra det på Pirate Bay. Men oroa er inte, det är inte olagligt. Faktum är att det är fullt lagligt. Det är fullt lagligt att gå in på Pirate Bays hemsida och där ladda ner denna dokumentär. Skaparna bakom den har nämligen släppt den helt fri för nedladdning med hjälp av BitTorrent-tekniken. De insåg att den hade ett större värde än det monetära som varje såld dvd inbringade. Och dessutom var det en massa storföretag som skulle ha en massa pengar så när väl inkomsten från en såld dvd kom i skaparnas händer så fanns det inte så mycket kvar. Gör som jag och gå in på filmmakarnas hemsida och donera en slant där. Oavsett vad du ger kommer det att vara betydligt mer än vad som skulle ha varit resultatet av en såld dvd.
Striden börjar inte idag. Den har alltid pågått, men nu upptrappas den. Då måste vi vara med och upptrappa. Visa våra folkvalda att vi alla är viktigare än ett fåtal människors kapital. Det är enklare att begränsa möjligheter än göra om ett helt system. Speciellt då de som har makt att göra om det tjänar alldeles för mycket på att låta det vara som det är. Men vi är fler och det är vi som ger dem makten. Då är det också vi som kan ta den ifrån dem.
Ladda ner The Corporation.
Filmmakarnas hemsida.
Ikaros
Carl Bildts karaktäristiska skorr ackompanjerar bilder från Iran. Bilder som ingen i Iran får se. Och nu verkar det som att inte vi heller ska få se dem eller åtminstone inte liknande. Regimen upprätthåller ordning genom censur. Det kan väl egentligen inte bli tydligare.
En regim, regering, kung, styrelse, chef som inte klarar kritisk granskning har redan visat på sin egen olämplighet. Det är ett svaghetstecken att införa restriktioner. På samma sätt som brukandet av våld alltid är en förlust för det intellekt vi anser oss besitta, så är en nedstängning av informationskanaler ett uppenbart tecken på att det finns bättre alternativ, men de styrande vägrar att släppa in nya tankar då deras egen makt och vinning är det som prioriteras högst. Och det är också det som är ett samhälles största fiende.
Jared Diamond -- bland annat författare till boken Guns, germs and steel, en historiebok över den nutida världens utveckling under 13000 år -- tar just upp makthavare som den största anledningen till varför samhällen kollapsar. Det är girighet och maktlystnad som som hindrar de som har verklig makt att förändra och lyssna till de signaler om problem som oftast dyker upp i tid att åtgärda problemen. Ett tydligt exempel är Påskön som skövlades helt på skog och blev obeboelig. Att träden skulle ta slut var rätt uppenbart, men man slutade ändå inte för välståndet byggde så mycket på en konstant tillgång på virke. I modern tid, rättare sagt just nu, är Lettland ett lysande exempel.
I Lettland har svenska banker i jakten på mer och mer pengar hjälpt till att skjuta landet i sank. Dessutom med konsekvenser för Sverige då bankernas stora förluster påverkar till och med den svenska ekonomin. Att satsa hårt på att en ekonomi ständigt ska öka och inte alls gå i vågor som den gjort under hela historiens gång är totalt idiotiskt, men med skygglappar på och en förmåga att bara se ett eller ett par kvartal åt gången samt ett oansvar för sociala följder så är ett land sm tidigare var på väg uppåt nu raskt på väg rakt ner. Stora lån från IMF planeras och i tidigare fall där IMF varit involverade har privatisering varit den nya religionen. Lån har beviljats efter en sanering av ekonomin som inneburit till exempel privatisering av vattentillgångar, även personliga som brunnar och liknande.
En regim, regering, kung, styrelse, chef som inte klarar kritisk granskning har redan visat på sin egen olämplighet. Det är ett svaghetstecken att införa restriktioner. På samma sätt som brukandet av våld alltid är en förlust för det intellekt vi anser oss besitta, så är en nedstängning av informationskanaler ett uppenbart tecken på att det finns bättre alternativ, men de styrande vägrar att släppa in nya tankar då deras egen makt och vinning är det som prioriteras högst. Och det är också det som är ett samhälles största fiende.
Jared Diamond -- bland annat författare till boken Guns, germs and steel, en historiebok över den nutida världens utveckling under 13000 år -- tar just upp makthavare som den största anledningen till varför samhällen kollapsar. Det är girighet och maktlystnad som som hindrar de som har verklig makt att förändra och lyssna till de signaler om problem som oftast dyker upp i tid att åtgärda problemen. Ett tydligt exempel är Påskön som skövlades helt på skog och blev obeboelig. Att träden skulle ta slut var rätt uppenbart, men man slutade ändå inte för välståndet byggde så mycket på en konstant tillgång på virke. I modern tid, rättare sagt just nu, är Lettland ett lysande exempel.
I Lettland har svenska banker i jakten på mer och mer pengar hjälpt till att skjuta landet i sank. Dessutom med konsekvenser för Sverige då bankernas stora förluster påverkar till och med den svenska ekonomin. Att satsa hårt på att en ekonomi ständigt ska öka och inte alls gå i vågor som den gjort under hela historiens gång är totalt idiotiskt, men med skygglappar på och en förmåga att bara se ett eller ett par kvartal åt gången samt ett oansvar för sociala följder så är ett land sm tidigare var på väg uppåt nu raskt på väg rakt ner. Stora lån från IMF planeras och i tidigare fall där IMF varit involverade har privatisering varit den nya religionen. Lån har beviljats efter en sanering av ekonomin som inneburit till exempel privatisering av vattentillgångar, även personliga som brunnar och liknande.
The Great Satan
Imorgon ska det röstas igen. Det var ett tag sen sist och då gick det ju inte så bra. Jag vill minnas att jag skällde ut mina rikekommunselever för valresultatet. På skämt. Men kanske lite på allvar.
En lång promenad med flickvännnen idag har bjudit på fler valaffischer än vad som är rekommenderat högsta intag av Socialstyrelsen. Och de är ju i mångt och mycket så förbannat dåliga. Illa dolda försök av pengakåta snorungar att få eget kontor i Bryssel och på allvar få tillfredsställa ett kapital som prioriterar snabba vinster framför hållbar utveckling. Som prioriterar lokal (europeisk) välfärd på bekostnad av andra ekonomiers tillintetgörande. Allt för att kunna fortsätta i samma hjulspår ett litet tag till. Ett litet tag tills det inte längre finns någon återvändo.
Vi står inför en framtid som behöver en rejäl omstrukturering för att undvika en kollaps. Girigheten är som vanligt det största hotet mot samhällets fortlevnad. Det samhälle som möjliggjort för rikedomen hos enskilda är det som i slutändan kollapsar i jakten på mer rikedom.
Men ett systemskifte är inte det lättaste. Det kräver mycket jobb. Och mer behövs ju längre vi låter det gå åt helvete. Men det som gör det hela så svårt är att de som sitter på de ekonomiska medlen och makten är mer intresserade av att profitera ett litet tag till eller helt enkelt så länge det är möjligt. Tyvärr verkar det vara just den mentaliteten -- girigheten och det kortsiktiga tänkandet -- som gör att de världar vi lever i upphör att existera. Det var därför folk på Påskön fortsatte avverka träd trots att de var väldigt tydligt att de skulle ta slut och helt plötsligt blev det hopplöst att upprätthålla nån form av civilisation där. Samma mönster går igen i andra samhällskollapser genom historien och varför skulle det vara annorlunda för oss? Svenska bankers girighet håller återigen på att utarma vårt samhälle. De snabba klippen och oförmågan att se längre fram än ett eller två kvartal har lett till ett Lettland på ruinens brant och då det är svenska storbanker som ligger bakom en stor del av det hela så känns smällen i Sverige också.
Så imorgon när det ska röstas känns det som att det finns två alternativ. Det ena är att rösta för dem som pratar om fortsatt europeisk välfärd som upprätthålls genom orealistiska stöd till bönder och en onödig bilindustri på bekostnad av tredje världens utvecklingsmöjligheter. Eller så skickar man dit nån som rör om i grytan. Nån som till exempel ser EU som en stor chans till miljösamarbete övergränserna. Som ett forum för tankar kring jämställdhet. Som ett föredöme och inte som en exploatör.
Jag har i alla fall bestämt mig idag.
En lång promenad med flickvännnen idag har bjudit på fler valaffischer än vad som är rekommenderat högsta intag av Socialstyrelsen. Och de är ju i mångt och mycket så förbannat dåliga. Illa dolda försök av pengakåta snorungar att få eget kontor i Bryssel och på allvar få tillfredsställa ett kapital som prioriterar snabba vinster framför hållbar utveckling. Som prioriterar lokal (europeisk) välfärd på bekostnad av andra ekonomiers tillintetgörande. Allt för att kunna fortsätta i samma hjulspår ett litet tag till. Ett litet tag tills det inte längre finns någon återvändo.
Vi står inför en framtid som behöver en rejäl omstrukturering för att undvika en kollaps. Girigheten är som vanligt det största hotet mot samhällets fortlevnad. Det samhälle som möjliggjort för rikedomen hos enskilda är det som i slutändan kollapsar i jakten på mer rikedom.
Men ett systemskifte är inte det lättaste. Det kräver mycket jobb. Och mer behövs ju längre vi låter det gå åt helvete. Men det som gör det hela så svårt är att de som sitter på de ekonomiska medlen och makten är mer intresserade av att profitera ett litet tag till eller helt enkelt så länge det är möjligt. Tyvärr verkar det vara just den mentaliteten -- girigheten och det kortsiktiga tänkandet -- som gör att de världar vi lever i upphör att existera. Det var därför folk på Påskön fortsatte avverka träd trots att de var väldigt tydligt att de skulle ta slut och helt plötsligt blev det hopplöst att upprätthålla nån form av civilisation där. Samma mönster går igen i andra samhällskollapser genom historien och varför skulle det vara annorlunda för oss? Svenska bankers girighet håller återigen på att utarma vårt samhälle. De snabba klippen och oförmågan att se längre fram än ett eller två kvartal har lett till ett Lettland på ruinens brant och då det är svenska storbanker som ligger bakom en stor del av det hela så känns smällen i Sverige också.
Så imorgon när det ska röstas känns det som att det finns två alternativ. Det ena är att rösta för dem som pratar om fortsatt europeisk välfärd som upprätthålls genom orealistiska stöd till bönder och en onödig bilindustri på bekostnad av tredje världens utvecklingsmöjligheter. Eller så skickar man dit nån som rör om i grytan. Nån som till exempel ser EU som en stor chans till miljösamarbete övergränserna. Som ett forum för tankar kring jämställdhet. Som ett föredöme och inte som en exploatör.
Jag har i alla fall bestämt mig idag.
Your heaven is just another hell
Det är 20 år sedan massakern på Himmelska fridens torg i Kina.
