Imorgon ska det röstas igen. Det var ett tag sen sist och då gick det ju inte så bra. Jag vill minnas att jag skällde ut mina rikekommunselever för valresultatet. På skämt. Men kanske lite på allvar.

En lång promenad med flickvännnen idag har bjudit på fler valaffischer än vad som är rekommenderat högsta intag av Socialstyrelsen. Och de är ju i mångt och mycket så förbannat dåliga. Illa dolda försök av pengakåta snorungar att få eget kontor i Bryssel och på allvar få tillfredsställa ett kapital som prioriterar snabba vinster framför hållbar utveckling. Som prioriterar lokal (europeisk) välfärd på bekostnad av andra ekonomiers tillintetgörande. Allt för att kunna fortsätta i samma hjulspår ett litet tag till. Ett litet tag tills det inte längre finns någon återvändo.

Vi står inför en framtid som behöver en rejäl omstrukturering för att undvika en kollaps. Girigheten är som vanligt det största hotet mot samhällets fortlevnad. Det samhälle som möjliggjort för rikedomen hos enskilda är det som i slutändan kollapsar i jakten på mer rikedom.

Men ett systemskifte är inte det lättaste. Det kräver mycket jobb. Och mer behövs ju längre vi låter det gå åt helvete. Men det som gör det hela så svårt är att de som sitter på de ekonomiska medlen och makten är mer intresserade av att profitera ett litet tag till eller helt enkelt så länge det är möjligt. Tyvärr verkar det vara just den mentaliteten -- girigheten  och det kortsiktiga tänkandet -- som gör att de världar vi lever i upphör att existera. Det var därför folk på Påskön fortsatte avverka träd trots att de var väldigt tydligt att de skulle ta slut och helt plötsligt blev det hopplöst att upprätthålla nån form av civilisation där. Samma mönster går igen i andra samhällskollapser genom historien och varför skulle det vara annorlunda för oss? Svenska bankers girighet håller återigen på att utarma vårt samhälle. De snabba klippen och oförmågan att se längre fram än ett eller två kvartal har lett till ett Lettland på ruinens brant och då det är svenska storbanker som ligger bakom en stor del av det hela så känns smällen i Sverige också.

Så imorgon när det ska röstas känns det som att det finns två alternativ. Det ena är att rösta för dem som pratar om fortsatt europeisk välfärd som upprätthålls genom orealistiska stöd till bönder och en onödig bilindustri på bekostnad av tredje världens utvecklingsmöjligheter. Eller så skickar man dit nån som rör om i grytan. Nån som till exempel ser EU som en stor chans till miljösamarbete övergränserna. Som ett forum för tankar kring jämställdhet. Som ett föredöme och inte som en exploatör.

Jag har i alla fall bestämt mig idag.