We can still talk about it

Orden i rubriken yttrades av den nederländske filmskaparen Theo van Gogh strax innan den man som inte ansåg att det fanns något att prata om sköt, knivskar och högg van Gogh till döds på öppen gata. På hans bröst, fastsatt med den kniv hans hals skars upp med, satt en lapp med förklaring och ytterligare hot riktat mot den kvinna som varit initiativtagare till den kortfilm van Gogh regisserade.

Kortfilmen, Submission, behandlar kvinnans roll inom islam och bland annat kan man se kvinnofientliga koranverser skrivna på en misshandlad naken kvinnokropp. För vissa sågs detta som att man tog det mest värdefulla, koranens verser, och satte det på något av det lägsta, kvinnokroppen. En av dessa personer mördade van Gogh. Få saker ställer till så mycket problem för människor som vill ha orättfärdigad kontroll som yttrandefrihet.

Nobelmuséet i Stockholm visar en utställning om just yttrandefrihet, den tanke om att alla har rätt säga och tycka vad de vill utan att riskera hot, fängelse, tortyr eller till och med dödsstraff. Den lämnar inte så mycket hopp, men borde vara obligatorisk för alla gymnasieelever. Dock ger den en inblick i historiens kanske mest imponerande människor.

För det är ofta rätt vanliga människor, om det nu finns nåt sådant, som ser en orätt och bestämmer sig för att göra något åt den. Tyvärr blir dessa personer också ofta varse om att det faktiskt finns de som tycker att orätten ska få fortsätta att existera för att de tjänar pengar eller får mer makt genom den. Och dessa personer är ofta människor som från början av kampen har mer makt till att börja med, såsom politiker, präster eller företagsledare.

Något som kännetecknade flera av de som i nutid exponerat problem är deras förvåning inför hur deras kamp för till exempel kvinnors status eller läckande kärnkraftsdrivna ubåtar möts av ett motstånd från de med mer makt. Så länge som ingen säger nåt är allt okej, men när nån börjar ifrågasätta eller exponera något så blir det tydligt vilka brister toppen i samhället har.

För det kan inte kallas annat än ett totalt nederlag för makthavarna när de går in med hot, tortyr och våld för att bemöta ickevåldsmanifestationer. Det är ett totalt nederlag för regimen i Nigeria som bemöter kritiken mot Shells exploatering av landet med att döma personer som protesterar till döden genom hängning. Det var ett totalt nederlag för de brittiska kolonialisterna när de gick lös med batonger och gevär på indier som genomförde en sittdemonstration och på samma sätt ett nederlag för de som gav sig på svarta sittdemonstranter i USA på samma sätt under sextiotalet.

Varje regim, varje makthavare, företagsledare och präst som är tvungen att bemöta resonerande ickevåldsmanifestationer med våld eller hot om våld och frihetsberövande har spelat ut sin roll och kan inte på något sätt anses legitima längre.

All begränsning av det fria ordet för att låta storföretag få fortsätta tjäna pengar, för att regimer ska kunna fortsätta regera, för att religioner ska kunna fortsätta styra visar på att det finns stora brister i just de institutionerna. Att kunna bemöta muntligt eller skriftligt framställd kritik med muntliga eller skriftliga argument är något som vi alla lär oss eller ska lära oss som och som vi sen ska tillämpa under hela vårt liv. Att ställa samma krav på de som styr samhället är väl knappast för mycket?

Och jag är medveten om att med total yttrandefrihet kommer människor med annan syn på tillvaron att få fritt kunna sprida propaganda. Främlingsfientliga organistationer kommer att få prata fritt till exempel. Men där en person kan säga en sak, kan också en annan person bemöta det. I en aula där representanter från Nationalsocialistisk front får föreläsa, får också de lärare och elever som finns i salen protestera mot det som sägs och ta fram andra argument. Att lyfta fram ickedemokratiska värderingar och bemöta dem är att visa för alla bristerna med dem också. Man måste nånstans i en demokrati sätta en tilltro till medborgarnas egna förmåga till resonemang. Om en person är mottaglig för främlingsfientlig propaganda är den också mottaglig för motargumenten. Och så länge som motargumenten är bättre, så finns inget att oroa sig för. Och så länge som motargumenten för att bemöta kritiken mot Shells exploatering av Nigeria är bättre än de argument som medborgarrättskämparna framför, så kommer folket att ställa sig bakom Shell istället för Shell- och regimkritikerna.

Men det är klart, sånt kräver ju en massa jobb, så då kanske det bara är enklare att begränsa det fria ordet. Och för vissa makthavare är det det enda sättet att bemöta kritiken. Men ett problem kvarstår med en sån politik. Bara för att man förbjuds att säga nåt, så betyder inte det att man inte tänker det.

KORTFILMEN SUBMISSION
(öppnas i nytt fönster)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0