En nära kollega till mig försökte för några år sedan instifta en Week of Love på skolan där vi jobbar. Ingenting stort, men det hela utropades efter en särdeles jobbig tid i början av vårterminen. Det skulle helt enkelt bara bli lite bättre. Det blev det inte. Week of Love blev Week of Crap.

Det är med namnet Week of Love i huvudet som jag går in i maj månad med namnet Month of Shame gnagande i sinnet. Eventuellt Month of Crap. Vi får se en bit in i månaden.

Vad det hela handlar om är att nu går vi in i slutspurten här på skolan med nationella prov och slutinlämningar vilket betyder en djävulskt massa rättande. Förra årets fjortontimmarsdagar var ju inte direkt utvecklande och nöjsamma. Mer tärande och destruktiva. Och nu är det dags igen.

Anledningen till hela det här med Shame är att jag blir så förbannat tråkig. Det går inte att planera in längre roliga saker och ibland ej ens några timmars avkoppling. Så när våren knackar på dörren och det spritter av liv och önskan att göra saker, måste jag alltför ofta tacka nej. Och det är där skammen kommer in.

Så kära älskade vänner, denna månad får ni tyvärr betala priset av att känna en gymnasielärare. Men när sommarlovet kommer lovar jag att försöka gottgöra er.

Kramar.