Det är med spänning som jag iakttar mitt eget beteende på mötessajten. En viss fascination har uppstått och jag har svårt att slita mig. Jag känner mig som korrespondent för min normala verklighet utsänd för att rapportera om en värld bortom min egen, en värld som för bara en vecka sen kändes väldigt långt borta.

En lista på min högra sida visar vilka tjejer i åldrarna 22 till 32 från Stockholm som är online och jag kollar igenom listan varje gång den uppdateras för att se om någon ny människa letat sig in. Användarnamn och bilder får mig att nästan ofrivilligt klicka mig fram till vissa personers sidor för att försöka ta reda på mer om dem. Och jag som bara skulle leta likasinnade vänner här. Varför tittar jag då enbart efter tjejer? Det är faktiskt sant att jag saknar många av mina kvinnliga vänner som jag haft genom åren. Av någon anledning lyckades våra vänskaper alltid bli mycket djupare än de andra jag hade. Det finns några enstaka kvinnor i mitt liv som jag är mycket tacksamma mot för att de är den typen av vänner för mig idag, men några fler skulle inte skada. Men jag vet inte om det är enda anledningen till den väldigt feminina listan. På nåt sätt så tror jag inte det. Min hjärna verkar ha en dold agenda. Troligtvis enbart dold för mig själv, men totalt uppenbar för alla andra. Förnekelse är en egenskap bäst riktad mot sig själv.

I ärlighetens namn så har jag känt mig lite ensam på senaste tiden. Sen det tog slut med min flickvän för några månader sen har livet lite då och då känts ganska tomt, trots att jag varit väldigt upptagen med allt mellan himmel och jord. Tyvärr så varar inte det där "allt mellan himmel och jord" hela tiden utan helt plötsligt ligger man där framför Scrubs utan nån att skeda och då blir tomheten påtaglig. Som tur är så brukar jag vara hyfsat trött och slocknar så fort den lilla söta mexikanen sagt sitt i eftertexterna, så det varar inte så länge.

Men åter till mitt wallraffande som verkar utvecklas till något betydligt mer. Förutom att kunna se inloggade 08-flickor, så kan jag dessutom ta del av andra medlemmars "megafoninlägg". Det går tydligen ut på att man som VIP-kund (Kostar uppåt 159 kr/mån) köper på sig ett antal megafoninlägg som man sen kan skicka och de visas i ungefär 30 sekunder i en pratbubbla längst upp på sidan. Förutom själv inlägget presenteras även användarnamn och bild om en sådan finns. Varje inlägg visas max tre gånger. Det i sig är väl egentligen inget konstigt och en rätt charmig idé. Det som gör det hela så intressant är vad folk använder dessa betalade inlägg till att förmedla.

Nu under kvällen som jag varit inloggad har meddelanden om saknad basunerats ut (vilket är ett ganska bra sätt för att få folk att besöka ens sida), kvasifilosofiska yttranden kring de båda könen, påskhälsningar (jodå, glad påsk tillbaks) och sist, men på inga vis minst förekommande, matlagningstips. Det sistnämnda är nog det som fascinerar mig mest. Varför använder man sina megafoninlägg för att berätta vad man äter? Finns det personer av det andra könet som går igång på det? Är tanken på ugnsbakt gravad lax ett afrodisiaka för många i vårt avlånga land?

Men en människas matvanor kanske säger en hel del om henne/honom. Det kanske vore dumt att basunera ut att min påskmiddag bestod av tre varma mackor och en öl, följt av en halv påse pistagenötter och ytterligare en öl. Måhända jag borde informera alla om de tillfällen då jag bakat, städat eller varit och gymmat? Vilken bild vill jag egentligen ge av mig och vilken bild vill andra ge av sig? Om jag jämför min presentation med andras så känns den lite annorlunda. Det känns så förbannat klämkäckt ofta. Det är smajlisar hit och dit och antalet tjejer som säljer sig själva som "lillasnuttan33", "lillamy" (det finns fan alltid en Lilla My var man än vänder sig i onlinevärlden) och "sotnosen" (å, ä, ö ej tillåtna) är fortfarande rätt beklämmande. Deras presentationer följer även de mönstret. Varför finns det år 2007 fortfarande ett överflöd på små svaga flickor som vill bli omhändertagna av en stor säker karl? De har visserligen "skinn på näsan", men resten av presentationen vittnar om att det är just det de verkar sakna.

Dock finns det en del ljusglimtar i tillvaron. En undersökning på startsidan frågade om sminkvanor och svaret delades upp i man och kvinna eftersom man var inloggad när man svarade. Nästan två procent av männen svarade att de sminkade sig dagligen och nästan 1,8 procent lite då och då (yours truly inräknad). Bland kvinnorna var det tre och en halv procent som aldrig sminkade sig och nästan 17 procent som bara sminkade sig vid speciella tillfällen. Vi kanske är på väg åt rätt håll, för jag inbillar mig att siffran för män visar på en ökning, speciellt med tanke på att vi inte har någon stor kultur med Boy George- och Snowstorm-liknande idoler och förebilder i vårt mainstream-samhälle. Sen är väl inte en singelsajt den bästa för att genomföra en statistisk undersökning. Det kanske är så att det finns en överrepresentation av osminkade kvinnor som är singlar.

Fler ljusglimtar är de tjejer som faktiskt verkar ha skinn på näsan, som bryter från normen och har en filmsamling på 500 filmer (mer än dubbelt så många som jag har) eller ger sken av att ta för sig av det som erbjuds, vad det än må vara. Ni som känner mig gissade rätt; jag var bara tvungen att ta kontakt med filmtjejen.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är en rätt fascinerande resa jag gett mig in på de senaste månaderna. Jag har äntligen börjat lära mig spela gitarr, jag går ut mer, är på konserter igen, bloggar och utforskar en värld jag tidigare aldrig velat ge mig in i. Det ska bli väldigt spännande att se om det leder till något annat än enbart ett tacksamt ämne för denna blogg.

Detta är Wolverine Blues för... Wolverine Blues. Åter till studion!