Känn kroken tänja ditt kött. Tänja det en liten bit innan huden ger vika och kroken nästan skjuts ut på andra sidan. En liten strimma blod gör den sällskap och landar på din bröstkorg. Det är dags för nästa.

Tre krokar i ryggen, tre i bröstet och två i vardera vaden. Smärtan är nästan obefintlig nu. Kvar finns bara eufori och förväntan. I änden av varje krok sitter ett rep. Repen från ryggen leder snett bakåt och uppåt. Repen från bröstet leder snett framåt och uppåt. Repen från vaderna är förankrade i golvet. Adrenalinet och nervositeten får din kropp att börja skaka. Svett rinner ur alla porer. Du kan känna doften av dig själv.  Svett, blod och nåt som du aldrig känt förut. Du nickar mot dem.

Repen sträcks. Smärtan kommer tillbaks. Du ser huden på bröstkorgen tänjas snett uppåt. På ryggen meddelar nerverna att samma sak sker där. Mer och mer tänjs huden tills den inte kan tänjas mer. Tillräckligt med hud är sträckt för att lyfta din kropp.

Sakta börjar du sväva medan smärtan grumlar din syn. Du vill skrika men kan inte. Repen i vaderna börjar sträckas. Du försöker göra benen längre men det går inte. Kroppen skickar ut signaler om smärta blandat med signaler om njutning. Små rännilar med blod letar sig ner och du känner droppar falla när de når hälen. Alla dina sinnen är på spänn. Smaken från svett i din mun. Ljudet från huden som börjar sträckas för mycket. Doften av blod och svett. Synen av hud som nästan brister. Och känslan. Känslan av att sakta slitas sönder. Långsamt.

Innan du hunnit fundera klart på vad som kommer att ske, släpper huden på vaderna. Din kropp hissas återigen uppåt, alltmedan krokar sliter remsor av kött och hud från benen. Du hade aldrig trott att de skulle lossna så enkelt. Nere vid hälen tar det stopp en kort stund innan de avlånga bitarna hud och blod lossnar. Din kropp skakar av smärtan och blodsmak sprider sig i munnen. Krokarna slår i golvet med en metallisk klang. Slamsorna ger ifrån sig ett lite dovt, vått ljud. Du saknar dem inte. Du har aldrig känt något så intensivt i hela ditt liv. Och du kommer aldrig mer att känna något liknande.

Till slut kommer din kropp till höjden då krokarna på bröstet och ryggen kräver ännu mer hud. Men du har inget kvar att ge. Lungt och metodiskt dras repen för att inte belasta någon sida mer. Du andas in så häftigt att din strupe ger ifrån sig ett väsande ljud. Blod börjar strömma längs din kropp. Det är varmt och blött. Det rinner så fort att du aldrig hör droppar falla. Det låter som när en vattenkran står och rinner bara precis så mycket att den inte droppar. Det är inte långt kvar nu.

I dina sista sekunder har du glömt bort varför du befinner dig här överhuvudtaget. Vad det var som lockade dig hit. Dina tankar upphör att existera. Ditt liv kommer inte att spelas upp framför dina ögon. Allt du kan göra nu är att känna. Känna smärtan. Känna njutningen. Om du hade överlevt skulle du ha spenderat resten av dina dagar i livet i förundran över hur nära smärta och njutning står varandra. Så nära att de går in i varandra. Men du kommer aldrig att få chansen att ens påbörja de tankarna. För just nu känner du. Just nu känner du hur du brister. Just nu känner du blod stötas upp i din mun. Just nu känner du smärtan gå genom din kropp en sista gång. Och just nu känner du en evig tacksamhet.

Smärtan upphör. Njutningen stannar en bråkdel längre.
Ljudet av din kropp som slits i stycken följer dig in i mörkret.

Tack.