Åh, jag har ätit alldeles för mycket och sitter mest bara och jäser och mår lite smådåligt. Det går väl över antar jag, men nu är det något trött. Det vore kanske bättre att gå och lägga sig ett slag, men jag har inte ro för det.

Den avlidne komikern Bill Hicks ansikte syns på TV:n och Apoptygma Bezerk ljuder ur högtalarna. En konstig kombination som trots allt fungerar.

Bill Hicks var komikern som aldrig lyckades slå igenom i USA trots sitt idoga turnerande under mitten av åttiotalet fram till början av nittiotalet. Han blev hyfsat stor i Storbritannien dock. Och kanske är det inte så konstigt att han inte slog i USA då han var lite väl banbrytande och samhällskritisk för att få synas på de stora pratshowerna.

Det som gör honom så bra är att han egentligen inte står på scenen och drar en massa skämt utan pratar rätt fritt och drar paralleller hit och det. Han har ett material som han jobbar utifrån, men missar inte ett tillfälle till improvisation. Hans stil påminner mycket om Eddie Izzards, fast mycket grövre. Inget ämne är tabu. Krig, svält, incest och reklam får alla samma utrymme. Ilska blandas med glädje, men det blir en hel del ilska för Hicks som inte känner sig hemma i det land han vuxit upp.

Om han hade fått leva idag hade han nog hunnit bli betydligt större och utan tvekan blåst liv i debatten kring vad som är okej att skämta om. Men tyvärr dog han av cancer 1994, drygt trettio år gammal. Andra komiker finns också som rör sig på gränsen till vad som är socialt acceptabelt. George Carlin har blivit betydligt större än Bill någonsin varit. Han har hållit på mycket längre förstås, men har dessutom kunnat anpassa sig mer till amerikanska mediers problem med obsceniteter. Men på scen håller han inte tillbaks vilket är skönt att se och höra. Och enligt George så kan man skämta om allt. Det handlar bara om i vilken kontext man placerar skämtet.

Att kunna skämta om jobbiga saker är ett skönt sätt för mig att få bort allvarsstämpeln från livet. Det skulle bli så förbannat tungt annars. Och det går att skämta om incest, cancer, svält, krig, mord och annat jobbigt. För min egen del handlar det om att jag drar gränsen vid där skämten blir på de utsattas bekostnad. Då får jag nog, men det betyder inte att ämnet inte kan beröras humoristiskt.

Att se Bill Hicks är en fröjd, men det fyller mig även med en del sorg och ilska. Över att det finns så många i världen som hela tiden ska säga vad som är okej och inte okej för mig. Det är så viktigt för dem att det är deras gränser som gäller och inte mina. Varför det är så förbannat viktigt vet jag egetligen inte. Jag vill inte skyddas av dem. För det mesta så är de djävla hycklare ändå. Vissa saker är okej, men inte andra. Visa gärna våld, men fan inga svordomar. Visa inte bröst, men ett flygplan som sprängs går bra. Närbilder på halshuggningar av människor i filmer ska ge dem artonårsgräns eller helst förbjudas. Halshuggningar av orcher i Sagan om Ringen går bra att visa från 11 år, 7 i målsmans sällskap. Så halshuggningar som handling är tydligen inte problemet. Jesus är en hyvens kille medan Harry Potter är trollkarl som ägnar sig åt svartmagi och borde dödas. Ett foster är mer värt än en kvinna, såtillvida inte fostret växer upp och blir abortläkare.

Sex är en stor källa till kärlek och njutning, men ska enbart ägnas åt i fortplantningssyfte. Kontrollera en människas sexualitet och du kontrollerar även människan. Det krävs inget geni för att inse det. Bara nån som står utanför religionen och kan tänka lite själv. De styrande inom religionen har definitivt insett det. Likaså styrande inom andra delar av samhället. Gör en människa till syndig och den människan kommer att följa dig hela livet för att försöka tvätta av sig sin synd innan det är försent. Och förse dig med pengar. För även om dina följeslagare inte ska tjäna Mammon är det helt okej för dig att göra det och även om det egentligen inte är det och du är en djävla hycklare så har du sett till att ingen inom församlingen vågar ifrågasätta dig eftersom du står närmre gud än de gör.

Droger är väldigt farliga och inte något man ska ägna sig åt.  Såtillvida de inte funnits i vårt samhälle under hundratals år (och skapat stora problem), då är det inte bara okej utan även en naturlig del av sociala tillställningar. Fast vi använder ju inte alkohol som en drog, det är ju gott och framförallt avslappnande och man får lite bättre självförtroende och kan släppa loss. Som med en drog. För mig är alkohol en drog och jag använder det till att droga mig. Alla droger bör man vara försiktig med, men jag har träffat människor som inte klarar av att hantera alkohol och jag har träffat människor som klarar av att hantera illegala droger. Och tvärtom. Vad jag egentligen vill ha sagt är väl att sluta hyckla om alkoholen. Vi drogar oss med den.

Så kom in i mitt liv, censurera det enligt ditt eget godtycke, styr min sexualitet och få min njutning att vara något smutsigt trots att ingen inblandad tar skada av det. Eller lämna mig hellre ifred med mina njutningar. Jag tar inte skada av dem, min omvärld tar inte skada av dem. Om du tar skada av dem kanske det är dig det är fel på.

Hycklare.

Åh, så skönt det där var...