Människors syn på sig själva är fascinerande. Min egen med. Vi bygger upp en bild av oss själva. Hur vi är och hur vi vill vara. Problemet är bara att bilden av oss bestäms inte så mycket av oss själva utan till större delen av vår omvärld. Det kvittar hur vackra vi tycker att vi är. Om alla andra tycker att vi är fula är vi nog det. Och även om alla andra har fel så är det skitsamma, majoriteten bestämmer. Eller snarare de vi bryr oss om bestämmer.

Så vi spenderar massvis med tid med att läsa av vår omgivning. Hur ser de oss? Vilka positiva drag ser de hos oss? Om tillräckligt många säger att vi är omtänksamma, så börjar vi till slut se oss själva som omtänksamma. Om vi inte tampas med en väldigt hårt cementerad egenbild. Då tror vi att vi är bra på att sjunga och ställer upp i Idol-uttagningen och hamnar som extramaterial på en dubbel-DVD och otaliga uppladdningar på YouTube.

Det jobbiga med det hela är de gånger vi tvingas inse att vår positiva bild av oss själva kanske inte är så positiv, men samtidigt ger det oss något att utveckla. Om vi nu vill vara bra på att lyssna, får vi jobba med det och kanske bli det. Eller inse att det inte är vår starka sida. Såtillvida det inte är för jobbigt att vår omgivnings syn på oss går stick i stäv med vår egen att vi totalt ignorerar "de andra". Och hamnar i exempelvis en Idol-studio.

Men det mest jobbiga är när vi under år av självplågeri intalat oss själva att vi är dåliga på något. När en alldeles för betydelsefull person satt sitt smutsiga avtryck i vår hjärna och det går bara inte att tvätta bort. Att få en person att känna sig värdefull istället för värdelös. Det kan vara så svårt. Och allt beroende på att en djävla idiot fått fritt tillträde till en persons hjärna innan alla andra. De som ser det vackra, det intelligenta och det värdefulla.

Vi har alla våra vackra och våra fula sidor. Vilka är dina? Det bestämmer inte du. Men var noga med att välja ut de som gör det.

That concludes today's sermon.

Nu ska jag fortsätta klura på nästa tatueringsprojekt. Och längta efter min elgitarr.

Peace, out!