Det har inte blivit nån städning än. Frukosten avnjöts framför en dokumentär på BBC World om de slavliknande förhållandena vuxna och barn jobbar under på kakaoplantager i Afrika. Allt för att vi i väst ska kunna trycka i så mycket choklad som möjligt i våra feta arslen för så lite pengar som möjligt. Plantagearbetare som får en tredjedel av vad de behöver för att kunna leva och stora chokladföretag som vidtar icke-existerande åtgärder för att se bra ut för de som bryr sig lite, men inte tillräckligt för att sluta fylla sina vidriga feta arslen med billigt godis. Det går självklart att argumentera för att om chokladen blev dyrare skulle färre köpa den och på det stora hela skulle de pengar som går in i kakaoindustrin vara oförändrad. Men så mycket pengar försvinner längs vägen och om företagen kände ett större ansvar för världen vi lever i och inte för sina aktieägares plånböcker som egentligen inte behöver fyllas mer, så skulle mer pengar kunna gå till de som idag inte får ta del av Nestlés och Marabous vinster.

De stora företagen och talesmän för dem som Svenskt Näringsliv har något över sig som gör mig illamående. Allt handlar i slutändan om att tjäna pengar och när någon stoppat pengarna i sin ficka får samhället ta del av de smulor som blir kvar och vi ska tacksamt ta emot dem i form av arbeten och en förbättring av våra liv. Vi ska ta i hand, med kepsen i hand, och vara tacksamma över marknadsekonomin som ger oss möjlighet att leva trots att storföretagens mål inte är att göra världen till en bättre plats. Det är en sidoeffekt som de gör allt för att undvika för att fylla sina egna plånböcker så mycket som möjligt. Och sina aktieägares, människor som egentligen inte har något med företagen att göra men som gärna bidrar med lite pengar i förhoppning om att få mer pengar. Personligen har jag svårt att se en skillnad på aktieägare och de halvkriminella gäng som upprättar vägspärrar på kakaobönornas väg från plantagerna till de första lagerlokalerna. De har ett intresse för att kakaon ska komma fram eller åtminstone för att kakaon ska passera deras vägspärr så de kan få del av kakan de egentligen inte förtjänar. De investerar lite i förhoppning om att få ut mer. Hur de får ut det spelar mindre roll.

Att äga aktier är inget konstigt och till och med något som jag förväntas göra i och med mitt pensionssparande. Kommunen jag jobbar i lät tidigare KPA förvalta pengarna. KPA säljer sig själva som det etiska alternativet då de inte investerar i företag som ägnar sig åt vapen, tobak alkohol och så vidare. Problemet är bara att hur man kan se aktiehandel överhuvudtaget som något etiskt? Aktiehandel handlar inte om att göra tillvaron bättre för arbetare i företag och för att göra samhället bättre. Det handlar om att tjäna pengar på någon annans framgång. Som vägpirater till exempel. Om det vore etiskt skulle en aktie gå ner när ett företag sparkar anställda. Om det vore etiskt skulle värdet på ett företags aktier gå upp om deras vinst blev mindre än planerat för att de satsat på miljöförbättring och valt att behålla anställda för de skulle ändå inte gå på minus det året. Tyvärr så vet alla att aktier sjunker i värde för företag som inte gör en större vinst detta år. Det räcker inte med att göra en vinst. Företagen måste alltid växa och ge mer och mer pengar till sina aktieägare som inte förtjänar ett ruttet öre egentligen.

Marknadsekonomi är den monetära religion som tillbeds av de som tjänar grova pengar på den. De hotar med ett ekonomiskt och socialt helvete för de som ifrågasätter religionen och ignorerar eller tystar de som upptäcker att den inte fungerar så väl som det påstås. För om den verkligen fungerade och privatiseringar och konkurrens är det som håller priser nere, varför får då exempelvis EU gå in för att reglera priser på mobilmarknaden? Det finns ju hur många företag som helst så det borde inte vara några problem att få låga priser. Och varför görs razzior mot företag som istället för att konkurrera bildar karteller? Och varför ges jordbruksstöd till europeiska bönder som ör så högt att det lönar sig att dumpa överproduktion i länder där den lokala produktionen slås ut? Om marknadsekonomi vore den rätta religionen skulle de europeiska bönderna inte existera och alla skulle vara nöjda med det. Men vi måste om och om igen gå in och kontrollera, lagstifta och bestraffa de företag som och de näringslivsgrenar som inte följer marknadsekonomins teoretiska budord utan enbart ser till kärleksbudet, det enda de egentligen måste följa; du ska älska dina aktieägare så som du älskar dig själv.