Jag har precis avslutat mitt medlemskap på dejtingsidan jag varit medlem i ett par månader. Det gick inte att motivera ett medlemskap längre. Det har under tiden jag varit medlem där utvecklats till att bli en freakshow för mig. Jag känner mig som en smutsig tjuvtittare som med morbid fascination iakttar människor som enbart fyller ett syfte i mitt liv för de får mig att känna mig annorlunda på ett sätt som jag vill känna mig annorlunda på. Jag vill inte vara som dem vars sidor jag besöker utan gottar mig åt att jag gjort rätt val i livet.

På sätt och vis gick jag med för att få bekräftelse på att jag var intressant nog för andra, men det hela utvecklades till att få en bekräftelse på att jag kände mig mer intressant , delvis för att jag inte fick så många besök av de människor som jag inte kunde identifiera mig med. Nu när jag loggade in senast kändes det som att jag fått nog.

I övrigt går livet vidare med sina upp- och nedgångar. Av förklarliga själ så finns det kanske fler nedgångar, men de kan jag inte göra så mycket åt. Jag kan ju inte ignorera att de existerar för det skulle vara alltför destruktivt och jag ser alltför ofta nuförtiden exempel på män - faktiskt uteslutande män - som inte vet vad de ska göra av de känslor de lärt sig att inte visa men som nu existerar i deras liv likförbannat. En del tar livet av sig, andra blir förbannade på gränsen till farliga och andra slår det helt slint för och de får tillbringa tid på sjukhus för sina psykiska besvär.

Så de jobbiga känslorna existerar i mitt liv och mer nu efter den vändning mitt liv tagit som jag inte riktigt räknat med. När ljuset plötsligt byts mot mörker blir man tagen på sängen och livet måste helt plötsligt hanteras på ett annat sätt. Det är inte lätt, men det måste göras och det måste få göra ont. Även om man försöker hitta på andra saker som dämpar de tankarna.

Det känns konstigt när minnen av glädje helt plötsligt blir jobbiga minnen. Ett brev som inte längre påminner om det man har utan det man förlorat kan förstöra en hel morgon.

Dags att tvinga sig själv till uppryckning och gå vidare med dagens måsten.
Jag får ju fly till festival imorgon vilket ska bli skitkul. Gamla vänner som man inte sett på ett tag och musik som får blåsa ut hjärnan.

Fast det kommer inte att bli lätt att se Apoptygma Berzerk på lördag natt.