Under 70-talet och in på början av 80-talet kom den största delen av extrem film från Italien. I alla fall den extrema film som vi i västvärlden kuknde ta del av. På senare år har extrema filmer från Japan från den tidsperioden letat sig sig till Europa och USA tack vara DVD-revolutionen och Internet som tillhandahållit billiga produktionsmetoder och alternativa distributionskanaler.

Italienska regissörer som Dario Argento, Lucio Fulci och Mario Bava och genrer som giallo, inspirerade av amerikanska hårdkokta deckare och billiga italienska våldsamma kriminalromaner, såg dagens ljus och många av dagens regissörer inom skräck har influerats kraftigt av den italienska skräckvågen. En genre som kanske inte inspirerat lika direkt utan mer indirekt är en av de mest kontroversiella som uppstått, kannibalfilmen.

1972 är året som de flesta anser är kannibalfilmens födelse, då Umberto Lenzi släppte sin film Man From Deep River om en vit man som tas till fånga av en infödingsstam, lär sig leva med dem och till slut även slåss vid deras sida mot en vildsint kannibalstam.

Filmer med kannibalism har existerat innan 1972, men när man pratar om denna våg av kannibalfilmer så har de väldigt utmärkande drag, så utmärkande att regissörerna skamlöst kunde plocka scener ur varandras filmer och klippa in i sina egna, vilket ger genren ytterligare drag av exploitation. Dessa filmer utespelas nästan uteslutande i Amazonas regnskog och handlar om vita människor från väst som kommer i kontakt med en eller flera stammar som aldrig tidigare mött människor från "civilisationen". Ibland sker mötena av en slump, men ofta är det avsiktligt då de vita människorna gett sig ut för att söka upp just de stammar som aldrig varit i kontakt med den utvecklade världen, som de vita ofta anser sig representera. Ibland är stammarna i sig kannibaler eller så ligger de i fejd med kannibaler, men som genrens namn anger så är ett möte med kannibaler oundviktligt.

FIlmernas fokus ligger på just den enorma kulturkrock som uppstår då de två väldigt olika världarna möts och resulterar ofta i våld och väldigt extremt sådant. Vi introduceras i en värld där djungelns lag råder och de primitiva stammarnas tro och lagar är väldigt hårda och oförlåtande. Det är en form av extrem social darwinism, där de som uppvisar någon form av svaghet - som att exempelvis vara otrogen eller bära på en sjukdom - måste på något sätt bort från stammen och regissörerna verkar inte lida någon brist på fantasi i de fallen. Människor spetsas på pålar genom anus och ut genom munnen, våldtas med fallosliknande stenar och slås ihjäl, får sitt sjuka foster utrivet och levande begravt och blir sen ihjälslagen med mera.

Men det är viktigt att poängtera att dessa primitiva människor inte enbart framställs som blodtörstiga djur för att vi ska känna oss nöjda med det samhälle som vi utvecklat i väst. Dessa stammar är människor i sin mest fundamentala form, en påminnelse om hur nära vi står andra djurarter. Allt handlar om överlevnad och presenteras ofta även med ett visst mått av beundran. Det enkla, men hårda, livet hyllas av de manliga regissörerna. Men det är just en värld för män. I alla exemplen på straff i stycket ovan är det kvinnor som utsätts för dem. De vita kvinnor som dödas våldtas ofta innan de slås ihjäl och några av de vita männen avmaskuliniseras då de får sin penis avskuren innan de dödas, ett starkt uttryck för att de inte var starka nog - manliga nog - för att överleva i den hårda djungeln.

Ett inslag som kannibalfilmerna blivit kända för är det äkta dödandet av djur, något som för de flesta som ser filmerna är ett totalt onödigt inslag. Det verkar som att nån regissör börjat och att de andra sedan följt i hans fotspår och gärna försökt göra det mer extremt. Grisar skjuts, små apor får sina skallar avhackade, en näsbjörn binds vid en påle och attackeras och äts upp av en anakonda, krokodiler och ormar sprättas upp och så vidare. Det hela kan ses som kritik gentemot västvärldens avskärmande från dödandet av den mat vi konsumerar, men enligt de flesta (mig inkluderad), så räcker det inte som argument för att döda djur för en films skull. Att det dessutom sker i en film som redan är så pass våldsam gentemot människorna i den gör att sjävla tanken på att djur dödas inte är särskilt upprörande när en kvinna just styckats upp levande och hennes bröst äts upp inför hennes ögon. Ibland har regissörerna försvarat dessa handlingar med att infödingsstammen sedan tagit till vara på de döda djuren och ätit dem, men det hindrar inte det faktum att djuren dödats främst för filmens skull och inte för att ge någon mat. Då kunde de ha slaktats utan att det hela regisserades och filmades för att vara med i filmen.

Som nämnts ovan började kannibalfilmer dyka upp redan i början och mitten av 70-talet, men det dröjde till 1980 innan genrens mest kända film skapades, Ruggero Deodatos Cannibal Holocaust. Deodato hade tidigare gjort kannibalfilmen Jungle Holocaust och titlarnas referens till förintelsen av judar under Andra världskriget hjälpte titlarna att få ännu mer uppmärksamhet.

Cannibal Holocaust är en film som består av två delar. Den första delen av filmen handlar om en amerikansk forskare som beger sig till Amazonas djungler för att försöka lokalisera ett dokumentärteam som varit försvunna i ett par månader. Väl på plats kommer han i kontakt med en infödingsstam och får ta del av deras ritualer och liv. Hans sökande efter dokumentärfilmarna leder till resterna av deras lik och ett antal burkar med filmrullar som han tar med sig till New York.

Den andra delen av filmen kretsar kring filmmaterialet som dokumentärteamet lämnat efter sig. Det visar sig hur de fyra unga filmarna i sin jakt på kannibalstammar i Amazonas kommit i kontakt med en stam som sedan länge gett upp vanan att äta människokött. I sin frustation begår teamet en rad övergrepp på stammen som films och ska klippas om så det framstår som att en kannibalstam attackerat och dödat den fredliga stammen. I slutet av filmen lämnas tittaren med tankar om vilka som är de egentliga vildarna och hur civiliserade vi i väst egentligen är.

Det realistiska och dokumentära berättandet  - bland annat så filmades ramberättelsen med 35mm-film och dokumentärmaterialet med 16mm-film - i Cannibal Holocaust ledde till en polisutredning gentemot Deodato och skådespelare fick lov att dyka upp vid hans rättegång för att visa att de inite dödats på riktigt. Dock blev han fälld för dödandet av en stor sköldpadda i filmen.

Cannibal Holocaust fick sedan sällskap av Umberto Lenzis Cannibal Ferox som även den ifrågasatte den västliga civilisationen och det är dessa två som är de mest populära kannibalfilmerna. Genom att ställa vårt eget samhälle mot ett annat enligt oss mer primitivt samhälle ges vi en möjlighet att iaktta oss själva genom infödingarnas ögon och kanske tänka på vår egen existens och vårt samhälles existens och hur civiliserade vi egentligen är. Och vad är civilisation? Att vara utvecklad och våldsam eller primitiv och fredlig?