"Tycker du att din semester regnar/regnat bort? Intala dig då följande: det är inte regn, det är flytande solsken!"

Klockan är fem över tio på morgonen och min dag är redan förstörd. Ginzas nyhetsbrev inleddes med orden ovan och kräkreflexen ville med all sin kraft bidra till diskussionen. Klämkäckheter kan människor gärna få bespara sig. Speciellt till mig.

Vad är det för behov som tillgodoses med fåniga meningar? För att inte tala om uppmaningar från relationsexperter med falska doktorsgrader? En bok i min hylla heter Hångla mer och är en sån bok. Med uppmaningar. Jag fick den som tack för att jag deltog på en läromedelskväll och utvärderade ett nytt läromedel. Bara så att ni inte tror att jag köpt den självmant. Jag fick Karin Alvtegens Skam också. Den fiktiva berättelsen har gett mig mer. Och Karin som inte ens påstår sig vara relationsexpert eller livsförbättrare. Hon är författare och människa. Tydligen räcker det. Inte författare, utan människa.

[...]

Efter en dag på stan med min far och hans kusin är vi nu åter hemma i min lilla lägenhet. Och det känns lite bättre. Bland alla semestrande människor fanns inte utrymme för löjliga visdomsord. Däremot verkade det finnas ett outsinligt behov av konsumtion. Och hemarbete. Semestern äro över och med den all denna tid som ska utnyttjas till max. Gud förbjude att man inte hinner Ernstifiera sin uteplats med något "spännande material"* innan man ska vara åter på kontoret, än mindre utvilad än innan semestern.

Det känns som att cynismen flödar fritt i mina ådror dessa tider och det är rätt angenämt. Det handlar nog egentlgen inte om att jag har blivit mera cynisk, det finns bara mer att bli cynisk kring. Kvällspressen (den som kommer ut vi elva på förmiddagen) förser min hjärna med än den ena än den andra sommartrenden och verkar som vanligt helt oförstående över de trender de SKAPAR och inte RAPPORTERAR om. Utåt sett oförstående i alla fall. Det är Allsång, det är Ernst, det är otrohetstrender, det är hästbettet Sofi Fahrman i "sexiga" underkläder, Alex Schulman som snor bloggar, författarkrig mellan kvinnorna som säljer och männen som inte gör det, Gessle är på G och låt oss för guds skull inte glömma våra stackars dokusåpastjärnor som utsätts för ditt och datt i sina tragiska försök att hänga sig kvar vid en pyttegnutta kändisskap. Vafan, kan Paris Hilton vara känd för sin brist på talang, måste väl andra kunna vara det?

Som sagt, sommarrapporteringen lämnar mycket att önska i form av innehåll, men gud förbjude att man blev tvungen att avbryta Sommartorpet för ett massmord i Angered. Men även om media till stor del skapar de trenderna de själva säger sig enbart rapportera om, så finns det ändå konsumentunderlag så det räcker för att rättfärdiga en förtielfte artikel om Ernst. Jo, jag har kanske lite svårt för den mannen.

Men jag började ju med måbra-böcker och slogans som finns i överflöd runt omkring oss. Kedjebrev på kedjebrev trillar ner i våra inboxar på jobbet med finurligheter som ska göra vår arbetsplats mycket bättre och relationen till våra nära och kära rent utav himmelsk.

Problemet är bara att alla människor är olika, men det är också det fina i kråksången. Om alla vore lika och hade samma behov att tillgodose för att må bra så skulle det ju bara finnas utrymme för en bok. Men på det stora hela så känns det som att allt går ut på en sak. Hitta den väg som passar dig och gå den.

Med andra ord; börja lyssna mer på dig själv istället för på andra. De flesta har oftast fel om dig just av den anledningen att de inte är du. Speciellt om de inte känner dig. Nära vänner och släktingar kan känna dig rätt väl och hjälpa dig på traven, utan "doktorsgrader" eller andra titlar.
Sådär, nu kan ni ta alla de pengar ni tänkt lägga ut på måbra-produkter och skicka dem till mig istället.

Over and out,
Dr. W. Blues

* (C) Ernst Hirschenkirschen-vafankarlnnuheter-steiger