Igår kväll hade jag varken ork eller inspiration för att skriva, så jag fick snällt sno en av de bästa texterna jag stött på. Den kommer från Damon Hurds bildnovell My Uncle Jeff, kanske den bästa novellen jag läst. Tyvärr så har många missat den för att den är en serietidning, vilket är rejält trist för som sagt; den är bra. Den är riktigt bra. Så ni som är ute efter en lysande observation av släkskap och dessutom vill fälla en liten tår samtidigt, leta upp den. Den kan vara lite svår att få tag på nuförtiden, men den verkar finnas att köpa från USA. Se länk längre ner.

Sådär, nog med reklam för idag.

Livet och jobbet förde mig idag till Forsmarks kärnkraftsverk tillsammans med några kollegor och en hög elever. Inte för att jag behövde åka dit, men jag blev inbjuden och har inte varit där på över tio år, så nu var det dags igen. Dagen blev trevlig och nästan som en liten semester mitt i veckan.

Min tidigare resa till Forsmark berodde på att det ligger ett gymnasium i anslutning till det. Där kunde man då i alla fall läsa de två sista åren på NV-programmets tekniska gren med inriktning mot energiteknik eller datateknik. Skolan drivs av Vattenfall och pengar fanns det gott om. Speciellt jämfört med min dåvarande gymnasieskola. Det fanns en bättre datorpark, man fick körkortet betalt och det fanns en budget som tillät ett specialarbete som inte behövde hamna på papper. Det kunde bli en elbil istället.

I ettan på gymnasiet kom de ut och informerade oss. Två personer, en kille och en tjej, som troligtvis var bara en liten del av den skara som skickats ut i landet för att sprida evangeliet enligt Vattenfall. Jag har inte tänkt på det, men idag när jag åkte förbi skolan igen för första gången på ett drygt decennium såg jag kyrkan det lilgger intill och började dra paralleller till andra trevliga samfund som Livets Ord, Jehovans Vittnen eller de där spännande människorna som låste in sig på en ranch i Waco, Texas. (Intressant val av ort för en galen sektledare. "And here he is... the man who puts the K in Wac(k)o: Daaaavid Koreeeesh!")

Men där stod de i alla fall, välklädda, lite lätt nördiga och uppenbarligen lite smarta. Det var klart som fan att man var såld. Den andra personen var ju dessutom en tjej. Jag och två till blev jntresserade och en kall söndag i januari åkte vi direkt från en helg med scouterna till Gävle där vi sov över på ett vandrarhem. På måndag tog vi bussen till Forsmark. Forsmark ligger i stort sett mitt emellan Gävle och Uppsala. Såhär i efterhand tycker man att närheten till Livets Ords Uppsala och Knutby borde ha varnat en lite mer, men detta var förstås innan Helge Fossmo slogs om löpsedelsutrymmet med Idol-vinnare och kåta farmare.

Efter en dryg timme var vi så framme. Mitt ute i ingenstans låg det. En kyrka (som inte hade något att göra med skolan), ett par skolbyggnader och på gångavstånd ett gäng röda baracker. Så det var alltså här mina två sista år på gymnasiet skulle spenderas. Det låter som galenskap, men just då kändes det att det verkligen var det som gällde. Jag skulle läsa datateknik på Forsmarks gymnasium. Sagt och gjort, jag sökte in, hade för kassa betyg så jag kom in på energiteknik istället, men det funkade det med. Som tur var kom jag på bättre tankar i maj det året. Ett snabbt samtal med SYO:n och jag skulle läsa natur istället. På den skola jag gick i redan. Den skolan som låg nästan mitt ute i ingenstans, lite längre bort från en kyrka och på ett lite längre gångavstånd från min mamma.

Mina två kamrater flyttade dit. Den ena vet jag inte vad gör idag. Den andre går det jättebra för. Han pluggade på Chalmers, klagade på nåt i Plus, jobbade för nån vapentillverkare eller för försvaret och senast jag hörde från honom jobbade han med optimering inom företagsvärlden. Det betyder att man avgör hur många människor ett företag kan sparka utan att det påverkar resultatet och ekonomin negativt.

Och han sover säkert väldigt skönt om nätterna.

Det ska jag göra med nu.

God natt.

-----------------------------
My Uncle Jeff
http://www.marsimport.com/display_comic?ID=5474