Efter över ett år av att känna sig som en kostnad och ordningsvakt är jag och min arbetsplats på väg mot rätt håll igen. Ett fackmöte idag bestod till största delen av en diskussion -- eller flera -- om vad vi är. Det skulle kunna varit en filosofisk diskussion, men den var pedagogisk. Vad är en lärare egentligen? Vad är det minsta man kan göra och fortfarande vara en lärare? Vad ska ses som arbete utöver det vanliga?

Problemet med att vara lärare är ju att det är ett kall, vilket gör en så förbannat lätt att utnyttja. Man drivs ju av nån sorts vision om att man förbättrar tillvaron i världen eller åtminstone för några elever och det är väl där nackdelen finns. Vi jobbar med människor. Vi jobbar med dem på ett väldigt ingående sätt. Ungefär som en sjuksköterska som också sitter i samma sits jämtemot sin arbetsgivare.

Det kanske inte vore så farligt om det inte var som så att arbetsgivare är som feta västerländska turister på en gatumarknad i Marrakech; det ska prutas till varje pris och ju mer saker till ju mindre priser, desto bättre har shoppingrundan gått. Så en diskussion om vad läraryrket innebär är nödvändig. Men det gör inget för det är dessutom en intressant diskussion. 

Vad jag saknar mest från min lärarutbildning är möjligheten till reflektion kring allt möjligt som rör livet i allmänhet och lärarlivet i synnerhet. En kväll eller en dag framför datorn med ett antal glas vatten, en uppgift och en hjärna som bara exploderar hit och dit med mer eller mindre intressanta tankebanor. Intressanta för mig åtminstone. Sen var det ju upp till mentorn att bedöma om de skulle vara intressanta för nån sorts allmänhet också.

Så vad ingår då? Att dyka upp, genomföra lektioner och sen dra? Att vara en god mentor? Att sköta administrativt arbete? Förväntas det av mig att ställa upp på extrainsatta föräldramöten? Och så vidare, och så vidare.

Diskussion kom igång rätt bra, men den behöver fortsättas och då kanske jag kan komma med lite korrekta svar enligt undertecknad. Det kanske är något att skriva om på påsklovet när jag har lite mer tid.

Återigen är det läggdags. Det har det varit i cirka en och en halv timme, så jag antar att jag ska dra mig.

Sweet dreams.

Ps. Frustrationen bestod i att mina fingrar gjorde myteri mot mig när jag övade på mitt gitarrspel. En positiv sak jag insett är att om det fortsätter kommer jag snart att kunna slita av gitarrsträngarna med bara händerna i rent vredesmod. Då kanske jag kan extraknäcka på en freakshow i sommar och dra in lite extra pengar.