... de sämsta eleverna.

Det är ganska smidigt att kunna blogga lite på arbetstid. Mina elever sitter och skriver på sina uppsatser och sköter sig så bra att det känns som om jag rationaliserat bort mig själv.

Igår satt jag och några kollegor och diskuterade lärarrollen. Vad innebär det att vara lärare? Det är något som jag tänkte komma tillbaka till idag med ett inlägg som legat och bubblat inom mig under ett par år och något som jag observerat under hela min tid som lärarstuderande och även nu som lärare. Denna observation och åsikt är väldigt generaliserande, men observationerna är gjorda i just de sammanhangen då vi är en ganska generell massa som ska ta sig igenom något.

När jag var lärarstuderande på en skola i östra Götaland skulle vi lärare delta i en fortbildning anordnad av några elever i årskurs tre på gymnasiet. Fortbildningen löpte under ungefär en dag och eleverna hade lagt ner enormt mycket tid på det. Ämnet för dagen var datorsäkerhet. Eleverna föreläste om detta i skolans aula och visade även exempel på hur sårbar en hackad eller virusinfekterad dator kan vara.

Under föreläsningen löpte allt tämligen bra, förutom någon enstaka datoranalfabet som avbröt demonstration och föreläsning för att nästan kräva att eleverna här och nu skulle lösa ett e-postproblem som denne hade. Det var i pausen på föreläsningen som min åsikt började ta form. Vi fick en kvart för att sträcka på benen och ta en kopp kaffe. Sagt och gjort, koffeinister som de flesta lärare verkar vara (dock inte jag), så gick i ett lämmeltåg till personalrummet och kaffeautomaten. De flesta fick sig en kopp kaffe och ställde sig för att diskutera diverse olika saker med varandra. När de femton minuterna nästan var slut började jag och mina andra studentkamrater att dra oss tillbaks till aulan. Ett antal lärare gjorde likadant, men en tämligen stor klunga stod lugnt kvar och pratade. De droppade senare in på föreläsningen under fniss och skämt från de själva.

Den här bristen på respekt för andra föreläsare har dykt upp vid i stort sett varje tillfälle då vi samlats i klunga på någon aktivitetsdag eller fortbildningskväll. Lärare som klagar på elevernas sena ankomster kommer själva inklampandes en kvart sent, lärare som tycker att elevernas mobiltelefoner stör väldigt mycket på lektionerna har själva på sina i handväskor och innerfickor -- vissa tycker till och med att det är okej att svara i dem då det ringer -- och lärare som kräver total uppmärksamhet under sina genomgångar pladdrar på om struntsaker som de skulle kunna diskutera i pausen i stället.

Nu är det här självklart en grov generalisering. De flesta lärare är inte på detta sätt, men några är det och vi vet ju att det är de som beter sig sämst (och märks mest) som ofta bidrar mest till den bild av en grupp som en utomstående tar med sig.

Så vad kan då detta bero på?

To be continued...