... de sämsta eleverna.

Så vad beror det då på?

De flesta av oss lärare blir inte lärare för att vi tycker det är läskigt att stå inför folk och få uppmärksamhet. För min egen del är det en del av vad jag verkligen tycker om. Att få vara i centrum fungerar upplyftande, speciellt när man får prata om något som man känner att man verkligen har koll på och åhörarna upptäcker det och suger i sig vartenda ord. Att väcka intresse och utveckla människor kan bli lite som en drog. Ett väl ihopsatt lektionsmaterial ger mig en endorfinkick som räcker resten av dagen åtminstone. Är materialet sen riktigt bra delas det med kollegor och laddas upp på lektion.se för ytterliga endorfinkickar.

När vi sen står framför den omvända situationen är vi inte längre i centrum och det finns inte lika mycket  vi kan göra förutom att lyssna och anteckna. Ämnet kanske är intressant, men det är inte vi som presenterar det. Det är någon annan, som vi troligen inte känner. Då är vi elever och hur beter sig många elever mot oss?

Elever kommer sent, elever pratar under föreläsningen, elever sms:ar och elevers mobiltelefoner ringer. Fast kanske borde det stå åhörare istället för elever. För det är ett beteende som verkar vara typiskt för åhörare i största allmänhet. I alla grupper med folk som lyssnar på någon annan finns det alltid någon som kommer föresent, pratar eller låter en nedbantad tv-spelsversion av The Final Countdown förgylla atmosfären under föredrag och seminarier.

Så varför detta fokus på att lärare är så dåliga elever då de flesta andra också verkar vara det? För min egen del handlar det om en uppfattning att man ska behandla andra såsom man själv vill bli behandlad och som lärare vet man verkligen hur det känns att stå inför en grupp människor och inte få den uppmärksamhet man förtjänar. Därför tycker jag att vi borde veta bättre. Empati är ju en ganska trevlig egenskap som kanske inte direkt är på modet i dessa tider då vi skrattar åt Lasse Brandebys tragiska försök att bli utröstad från Let's Dance, föräldrar väljer en ny bil före att få träffa sina barn i Wild Kids och Jackass och Dirty Sanchez tjänar grova pengar på förnedring av sig själva och andra.

Men vi kanske skulle ta och sätta oss in i andra människors liv lite mer, för det är just det vi är; människor. Elever, åhörare, lärare, föredragshållare. Människor. Och vi borde veta bättre.

Puss och kram på er!