Behöver jag egentligen skriva av mig ikväll? Tycker nog egentligen inte det, men ändå sitter jag här. Det verkar ha blivit något sorts beroende det här. Eller så är det bara nyhetens behag. Ge mig en månad så kommer kanske jag också att klistra in långa presentationslistor på mig själv, fota en söt vovve och klistra in samt prata mode.

Det verkar finnas många modebloggar. Tydligen är det många som är måna om att visa upp de senaste inköpen från H&M och Gina Tricot, dessa exklusiva och mycket originella butiker. Som utomstående observatör både roar och förfasar det mig att det finns människor som lägger ner så mycket tid på att försvinna i mängden och sen visar upp det till allmän beskådning.

Fast troligtvis ser de väl ändå lite annorlunda ut. Tyvärr så tillhör jag fel kategori människor för att uppfatta det då jag inte indentifierar mig med den klädstilen. Antagligen ser jag och mina vänner likadana ut för dem. Och gå ut på en metalklubb en kväll, så blir du snabbt varse om att vi bara har en eller två färger att välja mellan. Om man inte är glamrockare förstås. Då kan man med lätthet låta sig inspireras av all världens papegojarter och Susanne Lanefelts gympabyxor. Jag är dock inte så förtjust i glamrock och trivs faktiskt med att hela min garderob alltid matchar.

Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras över "de andras" beteende. Kanske för att det finns så många fler av dem att det hela tiden blir så påtagligt. Havet av  blonda skötsamma tjejer som man varenda förbannade läsår får kämpa tills november med att lära sig alla namnen på. Det påminner om ett rågfält som långsamt vajar i vinden. Sen i november blir det kallare och då kommer Kanadagåsjackorna fram och då är vi tillbaks på ruta ett. Fast de lämnar oftast jackorna utanför klassrummet vilket hjälper på lektionstid.

Nu har jag alltså skrivit min första modeblogg och jag måste säga att det var rätt kul. Kanske jag återkommer någon annan gång med det. Men innan jag går och lägger mig måste jag få ondgöra mig över nåt. Mitt senaste hatobjekt är Alex Schulman, chefredaktör för Stureplan.se, som nu tillåtits bli kolumnist i PunktSE, Aftonbladets gratisalster. Detta innebär att han dessutom får synas och läsas på Aftonbladet.se som jag gärna besöker just för deras kolumnister. Denne man är INGEN skribent. Han är en ytlig fåne som borde hålla sig till sin egen skapelse för andra ytliga fånar. Jag tänker inte gå mer på varför, men läs gärna hans alster själv.

Usch, det blev lite väl mycket klagande utan motivering där. Men jag vill verkligen inte ge honom mer utrymme i min blogg.  Jag går och lägger mig istället.

Guten Abend!