Tillvarons slumpmässiga överdjävlighet tittar då och då in i mitt liv.
Ovälkommen gäst som tränger sig på, sätter foten i dörren då jag försöker stänga den i dess ansikte, lås dyrkas vant upp. En sovplats under min säng, i ett hörn där den inte syns väntar den på rätt tillfälle, iakttagandes mina fötter som vandrar fram och tillbaka. Då sängens fjädrar tyngts ner och ljuset slocknat gör den sig redo. Sakta och försiktigt  letar den sig vant fram från under sängen. Dess skugga syns vagt i mörkret då den lutar sig över mig. Den omfamnar mig och drar sig mot mitt huvud samtidigt som den sjunker in i min kropp.

Drömmar om arbete stör min korta nattsömn, morgonen blir lång i sängen och består av fruktlösa övertalningsförsök för att tvinga kroppen att resa sig. Trots en tidig morgon blir det en sen morgon. Det är bara början och jag hör den redan skratta inom mig.