Accessoarer. De där små extra detaljerna som vi väljer att pynta vårt liv med. Må det vara oss själva, vårt hem eller en julgran. Går det att fästa eller hänga något på en detalj, så finns det garanterat en uppsjö med fiffiga små prylar för att tillfredsställa vårt behov av utsmyckning.

För min egen del så utgörs mina accessoarer av armband i läder, ett halsband, tunnlar till öronen och en handväska. Eller messenger bag som den heter i neutrum. Eller manbag i maskulinum. Men det är en handväska och jag använder den till samma saker som kvinnor använder sina handväskor. Till att förvara saker jag behöver som jag inte vill ha i fickorna. Och vem har bestämt att handväskan ska vara en kvinnlig accessoar? Det är dags att ta tillbaks handväskan från kvinnorna! Upp på barrikaderna! Manbag är ett skitfånigt ord och jag är inte så osäker i min manlighet att jag behöver ständigt bekräfta att jag inte pysslar med kärringsaker. Den meningen skrevs mest i provocerande syfte. Jag är rätt ointresserad av om jag är man eller kvinna. Det räcker gott med att vara människa och skita i att hänge sig åt de delar av den maskulina sociala konstruktionen som jag tycker verkar trista och hänge mig åt de delar av den kvinnliga dito som jag tycker verkar spännande.

Men för att återgå till det här med accessoarer, så finns det en uppsjö. Det är bara att ta en promenad på stan så får man människor som pyntat sig lite extra med handväskor, sjalar, halsdukar, broscher, solglasögon, hundar och barn.

De två sista accessoarerna är de mest spännande just nu, för jag tycker att det verkligen känns som att det finns människor som pyntar sina liv med levande varelser och det väcker tankar i mig om hur innehållslösa dessa  människors liv är om de behöver pynta dem med just liv.

Och accessoerandet slutar inte där utan hundarna och barnen ska pyntas de med. Speciellt barnen. Det ska byggas nästintill en hel industri kring dem. Som sen ska visas upp till allmän beskådning inte långt ifrån den beskådning som ska ske då en ny handväska inhandlats. De puttas fram i barnvagnar stora som två vanliga och jag misstänker starkt att det här är samma familjer som skaffar stadsjeep. De som vill ta upp plats. Mer plats än andra. Det är en blandad baby- och prylfetishism som övergår mitt förstånd.

Problemet nu är att jag öppnat upp för en motattack från de här människorna. För med en dåres logik kan de nu börja mässa sitt motargumentsmantra; "det där förstår du inte eftersom du inte själv har barn." Och visst är det så. Jag har inte barn och jag vet inte hur det är att ha dem. Men om jag skaffar barn, ska jag tvunget bli en idiot som indirekt försöker visa min egen förträfflighet genom mitt barn och vad jag väljer att pynta det med?

Vidare så är det här pyntandet ett helvete för mig sen när barnen kommer upp i gymnasiet och jag ska göra mitt bästa för att skapa ett jämställt samhälle med ungdomar som sen barnsben klätts i könsstereotypa kläder och fått ägna sig åt "flick- och pojksaker". Det känns som att det är lite sent att kunna göra nån riktig skillnad då. Visst kan man så ett frö, men på det stora hela känns det som att banka huvudet i en betongvägg.

Att könsstereotyperna sedan hänger på upp i vuxenvärlden kan varenda person se. För att återkomma till mitt favoritområde dejtingsidor, så ser man fortfarande händiga män och fina flickor. Tjejer som använder enbart sitt utseende för att fånga mäns intressen och män som är så djävla patetiska att de gladeligen skickar iväg ett meddelande av bekräftelse. Sen finner de kanske varandra, skaffar en stadsjeep, knullar varandra och föder en accessoar, köper en stadsjeepsstor barnvagn, lotsar in ungen i ett könsfack och sen får jag stånga mitt huvud blodigt när jag får upp ungen på gymnasiet och killarna fortfarande strävar efter att vara "manliga" och tjejerna gör sitt bästa för att pynta sig intressanta.

Och sen står de där djävla barnvagnarna i vägen vart de än ställs på bussar och i butiker vilket är den egentliga orsaken till dagens inlägg. Mamman köpte ett helt packe med varierande haklappar för övrigt. Så det matchar maten som barnet dreglar på dem antar jag.