Cynismer

Jag har en lust att skriva. Att skapa. Egentligen vet jag inte om jag behöver skriva av mig. Men jag har en lust att göra det, så det är bara att snällt hänge sig åt det som styr mig. Vad nu det är?

Min dag inleddes med ännu en genomlyssning av George Carlins senaste alster där han i sedvanlig ordning rotar i och attackerar den amerikanska livsstilen, men även den gemensamma bank vi alla hämtar våra egenskaper ifrån blottas för oss.

Som människa är jag del av en väldigt medveten art. En art som vet om att den ska dö och vet om sin egen existens. En art som är oerhört sexuellt driven. En art som utvecklat sitt levnadssätt mycket mer än vad den själv utvecklats. En art av apor som kör bil och söker efter porr på Internet.

Men även en art som i sin jakt på ökad bekvämlighet faktiskt funderar på att köpa snabbmarineraren från TV-Shop. Vi är fortfarande jägare. Men nu är vi på jakt efter nya saker att konsumera. Allt ska utvecklas och göras tillgängligt till allmänheten för att göra livet drägligare. För att vi ska slippa resa på oss från soffan för att byta kanal på TV:n, för att vi ska slippa gå mer än absolut nödvändigt och för att vi ska få ut mesta möjliga av livet. Vad sen mesta möjliga är vet vi inte riktigt så vi försöker fylla det mer fler saker, skapar trender och söker den ultimata sexuella tillfredsställelsen i förhoppning att den kommer från yttre stimulans och inte så mycket inre stimulans. För är den yttre kan vi köpa saker som löser våra problem. Vi kan påverka den mycket lättare. Mentala spärrar är krångligare. Även om vi gör vårt bästa för att utveckla mediciner som blir vår brygga mellan det yttre och det inre. Och i brist på mediciner finns det ju alltid andra droger.

På det stora hela känns det som att vi är en art av våldsamma konsumenter. Fast i djurvärlden är nog parasiter ett bättre ord än konsumenter. Vi skapar för att kunna ta del av mer. Nästan alla produkter skapas i syfte att fylla nåns plånbok. Stora företag parasiterar på sina konsumenter. De sätter sig fast vid dem och förser dem med materiell njutning och får belöning i form av pengar. Pengar som har ett påhittat värde. Som betyder nåt för att vi alla bestämt att så är det. För att det bli bekvämare då. Sen så parasiterar konsumenterna i sin tur på någon eller något annat längre ner i världsordningen. I slutändan parasiterar vi alla på den jord vi lever på. Så till den grad att vissa oroar sig för att vi tar död på planeten. Men det kommer vi aldrig att göra. Den kommer att ta död på oss innan vi får chansen. Vi kommer att ta död på allt som vi behöver för att överleva. När det inte finns längre kommer Jorden inte att förse oss med mer och vi utrotas. Sen renar Jorden sig själv och allt börjar om. Tills nästa stora parasiterande art uppstår.

Men vi var ju våldsamma konsumenter och inte enbart konsumenter. Våldet, sadismen och bristen på empati finns i större eller mindre utsträckning inom oss alla. Vi uppfinner nya sätt att döda varandra på. Så effektivt som möjligt. Och känner vi för det kan vi låta de andra överleva, men vi kan tortera dem först. Testa lite nya sätt att orsaka lidande.

Vi är sannerligen spektakulära.

God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0