Egentligen hade jag velat skriva ett inlägg igår, men min dator stod kvar på jobbet till viss frustration för mig. Så kvällens inlägg känns litegrann som påtvingad av gårdagens jag. Fast jag har lite svårt att komma ihåg vad det var jag ville skriva om. Men jag minns att jag var rätt glad.

Helgen avnjöts i Dalarna hos mina gamla vänner från gymnasiet. En inflyttningsfest på lördagen utvecklades till ett helhelgsbesök vilket var precis vad jag behövde. Flykten verkar vara ett återkommande tema i mitt liv. Ett behov av att fly min vardag med jämna mellanrum. Så vad säger det om min vardag? Troligtvis mer än jag just nu vill erkänna. Så jag låter bli. En dos förnekelse om dagen. Och ett äpple.

Jag vill så gärna skriva något mer ikväll, men det är som om den förmågan saknas just nu. Trots att inspirationen känns på topp. Men alla tankar om morgondagens arbete och veckans måsten tränger sig på hela djävla tiden. Det ligger en berättelse i mig och gror. Jag hoppas den vill komma ut nån gång snart. Den är efterlängtad. Bilder i mitt huvud spelar upp scener av skönhet. Mörkret som omsluter en kropp som i sin tur omsluter en kropp. Harmoni. Symbios. Absorption.

Den får en dag till på sig för att mogna.

Jag går och lägger mig så länge. Helgen kommer nog att gås över än en gång. Den blev riktigt bra. Den blev precis vad jag behövde.

God natt.