Trettio år. Orkar inte se tillbaks på livet eller blicka framåt nu. Men bakåt har det varit bra och framåt tänker jag fan se till att det blir det även om folk och andra idioter kommer att försöka sätta olika käppar i hjulen för mig. Men många kommer också att finnas där för mig och hjälpa mig fram. Så det är väl som vanligt.

Ute i världen händer som alltid mystiska saker. I öster bombar självutnämnda fredsbevarande styrkor skiten ur ett litet land som mopsat upp sig. Allt sker på legala grunder enligt den store mobbaren. Och jag som uppfostrats till att inte ge mig på dem som är mindre. En uppmaning som jag modifierat till att inte ge mig på nån överhuvudtaget. Våld är vad man tillgriper när hjärnan inte räcker till. Det är en förlust för sinnet och den egna intelligensen.

Det som slår mig gång på gång med internationell politik i synnerhet men egentligen all form av diplomati är hur den blir mer och mer primitiv ju högre upp man kommer. Nånstans borde man tycka att de som ägnar sig åt hög diplomati borde verkligen kunna det här med att hitta ickevåldslösningar. Intelligenta lösningar. Istället verkar det snarare vara tvärtom.

På individnivå förväntas vi männskor att kunna prata om saker för att finna lösningar. Om vi inte gör det och tillgriper våld är det en förlust för förnuftet och dessutom ett brott som bestraffas. På nationsnivå är det sandlådans oskrivna regler som gäller. Likt små barn börjar man slåss så fort nån trampar lite för nära ens sandkakor. Att svara med bomber eller hot om våld är helt legitimt om en annan nation olovligen vistats i ens egen sandlåda. Det vi uppfostrar våra barn till kan inte våra ledare leva upp till.

Så istället för att prata om att bli vuxen (jag är vuxen och har varit det i flera år), bli äldre (alla blir äldre så länge de lever) och framförallt visa bilder på mina presenter och allt sånt där kollossalt ointressant, så tänkte jag ge bort en present till världens ledare. Till alla diplomater, politiker och företagsledare som slåss om att få skära åt sig en så stor del av kakan som möjligt.

Tack till alla er som tänkte på mig lite extra igår. Jag tänker på er med. Och älskar er.

Som utlovat, presenten till de styrande. En liten melodi från oss som tycker ni kunde ta och lära av oss. Istället för att använda oss som måltavlor.