Nånting är inte riktigt som det varit. Jag har fram tills idag hävdat att de saker som förändrats i mitt liv inte haft något att göra med min ankommande och passerade trettioårsdag. Men nu är jag inte så säker längre.

Det verkar som att jag bygger bo alternativt förbereder för att bygga bo. Jag har klippt mig och skaffat ett jobb. Eller rättare sagt, jag har rakat av allt hår och äntligen gjort klar min examen. Min lägenhet med möbler jag ägt sen jag flyttade hemifrån börjar kännas för liten och påminner mig mer om en studentlya än min lägenhet. Så möblerna håller på att bytas ut. Ett datorbord jag ägt sedan jag var sexton har bytts ut mot ett mer funktionellt skrivbord. Kontorsstolen som jag införskaffade när jag flyttade hemifrån har gått samma öde till mötes och istället för en sunkig orange tingest rullar nu en svart skönhet obehindrat fram över parketten.

Dessutom går jag i tankar jag aldrig haft förut. Jag ska nog köpa en bostadsrätt. Inte för att jag vill ha en bostadsrätt utan för att jag vill ha någonstans att bo som inte är en etta. Och att få tag på en att hyra är ju nästintill omöjligt, så då blir det väl att köpa då. Skuldsätta sig och allt annat sånt där som hör vuxenlivet till.

Tidigare har jag alltid lyckats bortförklara sambandet utvecklingsbehov och trettioårsdag, men som sagt, nu börjar det bli svårare. Idag har jag, efter att ha haft det som ett bombnedslag på mitt skrivbord på jobbet, tagit mig i kragen och pratat med vår vaktmästare. Mitt problem löstes med hjälp av en ny bokhylla. Som jag egentligen behövt sen jag anställdes för fyra år sedan. Men nu tycker jag tydligen mer än någonsin att det behövs ordning på torpet.

Det här är konstigt. Vad händer med mig?

Nu ska jag snart hem och städa inför ett möte med mina scoutledarkollegor. Och kanske baka en blåbärskaka. Vilket har inget att göra med min nya ålder. Fråga vem som helst som känner mig.

Hej hopp, gummisnopp! (i nåt tafatt försök att visa att barnasinnet finns kvar)