Jag är trött. Jag är så ofantligt trött.
Uppsatserna glider mig ur händerna och ögonen känns som om de tyngs ner av osynliga krafter som vill att jag ska somna direkt och gärna innan jag ställt alarmet så jag får sova ut imorgon. Jag ställde alarmet. Ingen utsovning här inte.

Det är för mycket nu. På mitt jobb, på min fritid, i min hjärna. I mitt liv. Min att-göra-lista växer för var dag som går och inget har tagits bort på flera dagar. Jo, en sak nu ikväll. "Fixa tomte". Mission accomplished. En sak struken, fem tillagda idag. Det är som att vada i stelnade cement. Med elektriska ålar i.

Vissa av sakerna är av sån karaktär att de borde inte ens få chansen att existera i mitt liv även om det vore hyfsat bra och jag inte hade nåt annat att göra. Men det är väl att bita ihop. Att få små raseriutbrott på saker som inte gör som jag vill. Människor ligger aldrig i farozonen. Det gör däremot mina möbler.

Jag vill skrika tills min hals blöder, tills mina lungor är tömda på luft och mina krampaktiga hostningar kastar stora droppar av blod på golvet och mina händer. Sen vill jag rasa ihop gråtande i nåns famn och bli omhändertagen själv.

Två veckor till och sen är det jullov. Jag hoppas på en fröjdefull jul, men fruktar något annat.

En kollega kallade min personlighet för en "vårdare" för att jag bryr mig om och tar hand om de omkring mig. Fast jag har varit rätt dålig på att ta hand om mig själv tyvärr. Oftast går det att fixa med lite omprioriteringar, men jag får inte till det nu.

Kanske lite sömn hjälper en bit på vägen.

God natt.