Det är kallt som i den sista nivån av helvetet i Dantes inferno, men på något sätt är det ändå rätt trevligt. När jag bodde här i Dalarna var jag allt annat än förtjust i den kalla vita vintern, men nu när den inte upplevs fem månader om året så är det ett skönt avbrott till den något kallare höst som kallas vinter i Stockholm. Den där man går ut i den gråa dagen och hör knastret av grus under skorna som påminner en om att det föll en centimeter eler två för en dryg månad sen och i ett tafatt försök att förhindra ett lamslående av större delar av länet så täcktes all snö med dubbelt så mycket grus. Och det är den som får stå för knastret nu.

Det är svårt att blogga under ledigheten, speciellt om den är av kortare art. Under sommaren är det helt omöjligt att värja sig från allt man kan störa sig på helt enkelt beroende på att man inte vill gömma sig i en grotta i Tyresö nationalpark i tio veckor. Men ett par veckor går alldeles utmärkt och om under julen så är ju desutom andra lediga så man har ändå saker att göra jämt och ständigt.

Fast en del saker fastnar ändå. Då tv:n går på oftare och dessutom ägnas äkta uppmärksamhet hos både mamma och pappa så har jag fått reda på att det är dags för en ny omgång Let's Dance om nån vecka. Det är precis vad jag behöver; ytterligare ett program att inte se på. Och det skulle vara så skönt om det stannade där. Men om man vill hålla sig någorlunda i fas med omvärlden så är det omöjligt att inte få reda på ditt och datt om tragiska c-kändisar som kämpar sig kvar i rampljuset antingen på ett dansgolv eller i en ishall. Båda gångerna i spandex och paljetter.

Tyvärr så är anledningen till att jag får mer information än jag vill ha inte att jag söker upp den utan överöses av den i jakt på riktiga nyheter. Nyheter som betyder nåt för den värld vi lever i.

Som att det börjar dra ihop sig till en riktig skitsituation nere i Israel och Palestina. Eller redan har gjort det. Vanligtvis har jag väldigt svårt för Israels agerande och har det fortfarande. De beter sig oftast som nån som jagar mygg med eldkastare. Men efter några dagars raketanfall från Gaza in på israeliskt område, så får man faktiskt förvänta sig nån sorts reaktion från Israel. Det kvittar hur frustrerad man är över den oerhört orättvisa situation som råder för palestinier; skjuter man åttio raketer in på israeliskt område på en dag ska man nog inte bli förvånad om Israel till slut skickar attackflyg. Alla handlingar ger en motreaktion. Om man ger sig i bråk med nån ska man vara beredd på att få rejält med stryk. Nånstans borde folk ha insett att väpnade konflikter på sin höjd skapar en ytlig och väldigt bräcklig lösning på problem mellan flera parter. Både israeler och palestinier borde i allra högsta grad ha insett det vid det här laget. Nu återstår dock att se om Israel tar det hela som en ursäkt för att få jämna Gaza-remsan med marken och göra bosättningar och parkeringsplatser av den.

I övrigt har jag inte så mycket koll på vad som händer ute i världen. "Ja, alltså i den stora världen utanför Sundbyberg där jag bor" för att citera Peter Dalles uppfinnare.

Jo, min mamma berättade om en snorklare som blivit ihjälbiten av en vithaj. Mamma brukar berätta sånt för mig då hon vet hur fascinerad jag är utav dem. Som nåt sorts sätt att försöka få mig att bli mer begeistrad av nåt sött och fluffigt istället.

Haj behöver fettrik mat. Haj äter därför marina däggdjur som sälar och sjölejon. Fet turist snorklar. Fet turist ser ut som fettrik säl. Nyfiken haj vill se om det verkligen där det. Nyfiken haj saknar händer att känna med. Nyfiken haj smakar på fet turist. Nyfiken haj upptäcker att det inte alls smakar säl. Nyfiken haj simmar därifrån. Fet turist blöder ibland ihjäl.

Det är tyvärr lite så det blir när vi inte är högst upp i näringskedjan och precis som med första snöfallet i Stockholm så blir vi lika förvånade varje gång det inträffar.