Vi finns på den här planeten av en anledning. Inte för att fortplanta oss och föra arten vidare. Inte för att göra världen till en bättre plats. Utan för att konsumera. Oavsett om det gör världen till en sämre plats och vi inte för vår art vidare. Kreationister är upprörda över att Darwins evolutionsteorier lärs ut i skolan medan deras vansinniga rappakalja får stå utanför klassrummet och skämmas (i utvecklade länder). Men egentligen borde de inte vara så upprörda.

För när vi väl lärt våra barn om evolutionens grunder och verkan, så byter vi ut den mot den ekonomiska evolutionsteorin som är kvartalsbunden och inte generationsbunden.

I den ekonomiska evolutionsteorin går allt ut på att uppnå perfektion inom en generation, gärna så tidigt som möjligt, och om det har konsekvenser för kommande generationer så är det inte särskilt oroande. Eller snarare något som man inte klarar av att tänka sig då en generation är för många kvartal bort för att det ska bli överskådligt.

Inom den evolutionsteorin finns konsumtion med som en stor faktor, för utan konsumenter går det inte att uppnå perfektion. Det är som ett pyramidspel eller den gamla samhällspyramiden med adel, präster borgare och bönder fast nu med stora producenter i toppen och de som nästan enbart konsumerar i botten.

Det som drog igång tankarna till det här inlägget var ett samtal med en vän nu på morgonen och tidigare samtal med andra vänner som alla pekar på det absurda och förödande med konsumtionssamhället; nämligen att vi förväntas köpa nytt hela tiden och utarma Jordens resurser mer och mer istället för att exempelvis reparera det som är trasigt.

I vårt konsumtionssamhälle är det oftast billigare att köpa ny mobiltelefon, tv, dammsugare och andra elektronikprylar än det är att reparera dem. Och detta trots att det går åt massvis med resurser för att tillverka dem.

I vårt konsumtionssamhälle är det ofta billigare att köpa ett nytt husdjur än att ta det veterinären. Det är hemskt och i många fall så resonerar djurägare på det sättet. Och kärleken till ett liv blir mindre än kärleken till plånboken.

När kärleken till ett husdjurs liv blir mindre, hur långt är det då till en minskning av kärleken till mänskligt liv? Att storföretag bortser från människors hälsa för de är mer kära i sina gigantiska plånböcker är ett välkänt faktum.

Så hur långt är det då kvar till kärleken till ett liv på individnivå? Ska man dra det lite längre kan man ju titta på ett land med privat sjukvård. Hur mycket kostar det att vårda ett svårt sjukt barn på ett sjukhus och hur mycket kostar det att adoptera ett nytt?

En fruktansvärd tanke och vi kommer förhoppningsvis aldrig att hamna där för samhället allmänhet, även om vi till viss redan är där, då flickfoster aborteras och nyfödda flickor dödas för att de är en ekonomisk belastning för familjen.

Inom Darwins evolutionslära är ett sånt beteende förkastligt för det förstör för kommande generationer. Inom den kreationistiska läran är det inte heller försvarbart för liv är heligt och man ska vara fruktsam. Inom den ekonomiska evolutionen är det ett alternativ.