High School-filmer är bland det mest ointressanta som kan göras på film. I stort sett är det en och samma film med ett nytt soundtrack och nya skådespelare som hoppas på det stora genombrottet. Så varför inte fixa till det litet?

Varför inte ta romansen mellan cheerleadern och skolans quarterback och göra den till exploitation där quarterbacken i själva verket är en 40-årig gravt överviktig sociopat och cheerleadern en high school-tjej som han håller inlåst i ett plåtskjul på sin avlidna mammas tomt? Krydda med lite rape-revenge och svart humor.

Otis är bra mycket bättre än amerikanska high school-filmer, men inte särskilt bra i övrigt. Men den är rätt roande i sina genreöverskridningar och lek med amerikanska ideal både på familjenivå och på medial nivå.

En gammal tidigare öppnad flaska vitt vin, Philadephia Light, mitt frukostbröd och amerikansk lättvikts-sleaze gav en lättsam kväll i triumfens tecken.

Vad firades? Jag har fått min gymnasielärarexamen.

Och Otis bror fick sitt anus inkopplat i ett vägguttag med en från början för kort sladd.

Skål och god natt!