Semestern har börjat på allvar. Lillebrors lägenhet är dubbelt så stor som min och billigare i hyra. Han har inga studielån att betala och han delar allt med sin fästmö. Så han kan köpa en ny soffa, en ny tv och andra saker. Samt åka på längre utlandsresor åtminstone en gång om året. Sen så är han inte intresserad av tatueringar. Det kan hjälpa lite när man tänker på att jag lagt ut 16 500 kr på mina två senaste.

Det är inte så att jag missunnar honom allt det där. Han är en av de bästa personerna jag känner och förtjänar allt och lite till. Det är väl mest det att mina fyra och ett halvt års utbildning inte räckte till mer än så här. De skulle kunna räcka till betydligt mer om jag flyttade bort från Stockholm, men jag trivs ju här. Får hitta mig en sugar mama who makes sure her sweetie pie is provided for.

Så nu sitter jag i en luftig lägenhet på västkusten och tittar ut över hustak och molnig himmel. Det blir ingen strandpromenad idag i alla fall. Men det kan kvitta. Lugnet jag får uppleva bara av att ha lämnat min lägenhet med alla små måsten som ändå existerar är tillräckligt för att göra den här resan värdefull.

Spanien slog Italien i fotboll, brinnande svenskar hittas på två olika platser i världen och FRA-lagen tillhör gårdagens nyheter och existerar alltså inte längre. Vi går vidare med våra liv och om nån vecka har vi glömt att vi iakttas.

De flesta läser Orwells 1984 som en varning. Några som en handbok i maktutövande.