Dan före dan

När Fan blir gammal blir han religiös. När liberaler kommer till makten är människans självklara frihet inte längre så självklar. Det kliar i fingrarna och en vilja att kontrollera och utöva sin makt sprider sig som en löpeld. Människor blir konstiga när de får stor makt. När man känner sig utvald av folket är det folkets önskan man utför kan man ju alltid inbilla sig.

Imorgon står Sverige inför ett av viktigaste vägskälen på väldigt länge och om allt går som makten planerat så utökas deras makt och vår frihet inskränks. Allt i nyliberalismens namn. Med en alltför enkel logik sprids en positiv inställning. Den som inte har något att dölja har inte heller något att frukta. Men det handlar inte om det. Det handlar om vilka möjligheter vi vill ge våra politiker. Hur långt in i vår privata sfär har de rätt att gå och när de väl är där inne, vad har de rätt att göra?

IB-affären visade oss för flera år sedan vad människor med makt är kapabla till. Nånstans skulle man kunna tro att vi dragit lärdom av det och beslutat oss för att åsiktsregistrering är något kollossalt förkastligt och inte förenligt med en demokrati som åtminstone påstår sig följa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Självklart kan politikerna säga att de absolut inte kommer att använda uppgifterna för att sätta oss i åsiktsregister. Men de får möjligheten. Och det är ett steg långt bort från vad jag och många med mig tror på.

Det kan för gemene man kännas som att det här inte är en stor grej. Precis som övervakningskameror överallt inte är en stor grej och hur allt handlar om att skydda oss som har rent mjöl i påsen mot de som inte har det.

Men det är en stor grej. Det handlar om vår frihet och den håller på att inskränkas. Genom att utnyttja vår rädsla överlämnas vår frihet till människor som kanske inte gör vad de vill med den. Men som har möjlighet att göra det.

Imorgon sätter jag min tilltro till de politiker i maktposition som fortfarande kommer ihåg hur det är att vara människa med liten eller ingen makt och som insett att de någon gång i framtiden kommer att vara just en sån människa. Och lika sannolika mål för ingående omotiverad granskning som oss andra.

Orwell slutar aldrig vara aktuell. I en perfekt värld skulle hans 1984 vara en saga. Men gång på gång blir vi påminda om att den är en sann framtidsvision.

Storebror slutar aldrig att rota i våra liv och han vill in längre och längre varje gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0