Det är förvånansvärt sällan det händer, vilket är rätt skönt. Att underkänna en elev som kämpat sig igenom en kurs, lämnat in allt i tid och verkligen försökt är tungt. Man letar efter resultat som skulle kunna ge eleven den där extra knuffen uppåt, trots att man känner det i ryggraden att det kommer inte att gå.

De flesta av eleverna i mina ämnen underkänns för att de inte gör det de ska. Så enkelt är det. De flesta av mina elever har kapaciteten för att klara en kurs, men de låter bli att visa sin nivå på olika sätt. Det vanligaste är att de inte lämnar in det jag behöver för att sätta betyg på dem i enlighet med betygskriterierna. Eller skolkar bort chanserna. Oftast är det en kombination av de två. De eleverna är inte svåra att underkänna. Det är tråkigt att de inte lärt sig efter minst tio år i skolan, men deras betyg är trots allt deras ansvar. Mitt är att förse dem med chanser att visa vad de går för och ge dem möjligheten att utvecklas. Sen finns det giltiga skäl till att saker inte lämnas in i tid, eller överhuvudtaget, eller till varför det skolkas. Då får man finnas där för dem och det känns trist att underkänna dem med.

Men det är jobbigare att underkänna elever som kämpar hela vägen. Som utvecklas från underkänd till nästan godkänd, men fortfarande inte godkänd. Jag blir glad av att se elever utvecklas. De må göra det för betygen, men det är roligare för mig att se en elev gå från G till VG än att se en elev börja en kurs på ett svagt MVG och sen avsluta kursen med ett svagt MVG.

Det gnagde en del i mig när jag kallade ut eleven utanför klassrummet för att meddela betyget. Men det försvann rätt fort när han berättade att han känt på sig det, men ändå bestämt sig för att fullfölja kursen trots att han egentligen inte ens behövde poängen för att få ett fullständigt gymnasiebetyg. Han tackade för en lärorik kurs och blev uppriktigt glad när jag berättade att jag tyckte att han utvecklats.

Under de stunder som mitt jobb är som jobbigast, som i slutet av läsåret då betygshetsen är värst är de små ljusglimtarna värda så mycket mer. En elev kanske går ut gymnasiet med en underkänd kurs, men han gör det med vetskapen om att han utvecklats och är tacksam för det.

Jo, jag har världens bästa jobb.