När en större filmdistributör marknadsför ett alster som "filmen som korsar grymhetens sista gränser" bör man dra öronen åt sig. Men ibland är det svårt att inte låta sig frestas. Franska Frontier(s) erbjöd dessutom kannibalism, inavlade nynazister och allt våld, våld, VÅLD vi kan konsumera.

En större filmdistributör kommer aldrig att släppa den grymmaste och mest sadistiska skräckfilmen någonsin. Och det har Noble inte gjort med Frontier(s). Den är inte värre än August Underground-triologin och inte värre än Slaughtered Vomit Dolls och så vidare, och så vidare. Men den var inte dålig.

De flesta extremvåldsfilmerna nuförtiden har en tendens att missa målet lite. De är för all del väldigt blodiga och innehåller mycket fysisk tortyr, men utan det psykiska och det empatiska så är det bara silikon, gummislangar, latex och fejkblod. Hostel är ett lysande exempel på det och uppföljarna till Saw. Uppföljarna innehåller mer våld och mer utstuderad sadism, men det drabbar människor som man inte identifierar sig med eller snarare som man inte direkt ens identifierar som människor.

Nyinspelningen av Motorsågsmassakern är en bra film, men inte i närheten av det avskalade mästerverk som originalet är. Och då innehåller originalet knappt nåt blod alls. Men den är sadistisk mot våra sinnen. Det skrikande ljudet från soundtracket och offren skär i oss, de närgångna bilderna gör oss till åskådare och det våld som faktiskt utövas drabbar oss eller åtminstone människor vi bryr oss om.

Frontier(s) är ett steg tillbaks i rätt riktning. Våld och blod får man så man klarar sig, men det är faktiskt scenerna där karaktärerna interagerar med varandra, där de har panik, där de känner avsky och där de visar hur skruvade de är som lyfter filmen bortom Hostel och nyinspelningen av The Hills Have Eyes, vars franske regissör gjorde sig ett namn med obehagliga Switchblade Romance innan han tyvärr lockades till USA.

Den är inget mästerverk, men den visar återigen att det är inte Nordamerika som man ska titta mot när det gäller skräck som släpps på störrre bolag. Spansk skräck är i ropet, fransk skräck likaså, Ryssland har en spännande undergroundmarknad, Asien börjar självdö i spökflicketräsket men kan räddas av de smalare filmerna som alltid existerat där. Därmed inte sagt att man ska undvika allt som kommer från USA eller se allt som kommer från Ryssland. Amerikansk independent- och undergroundfilm fortsätter vara intressant och ryska storskräckisen Trackman är en trist slasher.

Frontier(s) är en blandning av grindhouse a la Planet Terror och samhällskritik a la Romeros zombiefilmer. Med ett Frankrike där extremnationalister precis vunnit valet som bakgrundshistoria blir den inavlade nazistiska kannibalfamiljen än mer obehagliga och mötet mellan dem och deras offer blir en spegling av det som händer i samhället när gamla idéer som inte borde ha existerat överhuvudtaget återigen släpps lös i världen. Det blir obehagligt, smutsigt och många får lida för att få ska få utöva makt. Men det finns hopp. Det finns alltid de som är beredda att kämpa till sista blodsdroppen för sin frihet.

Med yxa, hagelgevär, förskärare och en stor cirkelsåg.