Ibland funderar man vad fan man utsätter sina elever för. Efter att ha vaktat dem i fyra timmar på ett nationellt prov var jag helt slut och tanken på att övervaka ytterligare provsituationer den dagen fick det att vända sig i magen. Så det var synd om mig tyckte jag. Men kanske inte lika mycket som de elever som faktiskt skrev provet under fyra timmar och sen gick vidare till andra lektioner. Det finns gånger då de är små stålmän och -kvinnor. Stålpersoner. Och allt gnäll från mig och mina kollegor till trots så är flera av dem riktigt beundransvärda människor. Det är bara synd att de så ofta hamnar i skymundan av skitungarna. De som inte kan ta hand om sig själva trots att de är arton år gamla och de som fortfarande tror att de är de enda som existerar i världen och att alla andra enbart är statister i deras universum. Jag ska bli en bättre lärare genom att skita mer i de som skiter i att ta eget ansvar och lyfta de som hjälper till att lyfta.

Livet i övrigt tickar på trots en del stora förändringar, men det verkar vara hanterbart och gitarrens former får finna sig i att bli smekta lite hårdare och oftare. Efter att ha spelat i över ett år så börjar jag känna mig rätt bra. Det känns som att det i ungefär ett halvårs tid skett väldigt få framsteg jämfört med då jag började spela i januari förra året, men nu har det rasslat till lite. De förbannade barréackorden börjar sitta och låtar som jag spelat hellre än bra tidigare börjar banne mig låta bra.

Ett annat tecken på framsteg är att jag lyckats ta ut mina första två låtar utan hjälp av tabulatur och annat. Enbart låten och gitarren. Det var med stor stolthet som ackord till två Tiamat-låtar laddades upp på Ultimate-Guitar.com. Berömmet från min gitarrspelande lillasyster gjorde ju inte saken mindre njutningsbar. Det är verkligen en underbar ventil att få skapa. Även om man inte skapar egna verk, så skapar man ljud och man översätter musikens språk till ett bokstavsspråk. Det blir uppenbart att ett liv utan kultur med enbart arbete och konsumtion är ett väldigt tomt liv. Om det ens är ett liv.

Sedan fredag eftermiddag har Tiamats nya skiva gått i spelaren och denna kväll är inget undantag. Men för att inte lyssna sönder den så varvar jag med min nyinköpta Tiamat-DVD som gjordes innan nya skivan. Så det blir lite annan musik. Till de som vågar sig på lite tyngre musik, men även vacker och mörk musik kan jag bara säga åt er att skaffa Amanethes omgående. Om jag kunde göra mer än bara säga det till er skulle jag göra det. Men jag har inte tid att gå runt som ett Lucifers Vittne klädd i svart och knacka dörr med syfte att sprida evangeliet enligt Belsebub, Pan, Dionysos och Afrodite. Sen så är jag ju också en hängiven anhängare till Guds elfte bud enligt George Carlin:

"Keep thine religion to thyself!"

Nu smeker Amanitis mina högtalare. Dags att plocka fram gitarren igen.

Sleep tight, don't let the bedbugs bite...