Det gör ont när knoppar brister och det smärtar när gamla mästare faller från sin tron. Dario Argento har avslutat sin La Tre Madre-triologi med Mother of Tears och även om den första filmen, Suspiria, inte är någon av mina favoriter så är det ändå en okej film med oerhört vacker foto och mycket bra musik. Tyvärr kunde Mother of Tears inte erbjuda något överhuvudtaget. Idéer som på papperet säkert verkat bra lyckas inte realiseras och storyn spretar åt alla olika håll och så mycket ska klämmas in på 95 minuter att det blir som en sketchfilm. En splatter-Yrrol där man tyvärr kan hålla sig för skratt. En massa bröst, en omotiverad lesbisk scen och Argentos lätt oroväckande behov att visa sin dotter naken. Det var plågsamt att se. Kvar av den forne Argento finns bara en man med känsla för jobbiga dödsscener.

Dagen i övrigt har delat med sig av mycket trevligt. Rockabilly-butiken/caféet Sivletto på Söder var nog dagens höjdpunkt. Jag attraheras mer och mer av den mer skruvade och mörka delen av 50-talsestetiken. Den som blandats med punken, skräckfilmerna och tatueringskonsten och resulterat i psychobilly.

Imorgon drar Week of Hell igång. Eller rättare sagt, den vecka som kommer att leda till majhelvetet som drabbar gymnasielärare varje år. Ett helt gäng nationella prov ska genomföras och de innebär att ett helt gäng prov ska rättas också. Lägg till det uppsatser och annat smått och gott som ska bedömas. Kanske ska man kalla det Week of Purgatory, men det är egentligen inte heller rätt. Himlen finns inte med som en möjlighet efter denna skärseld.

Som tur är har jag gott sällskap. Tiamats efterlängtade Amanethes går varm i mina högtalare. Mycket talar för att den är årets bästa skiva. Tungt, snabbt, skränigt, lugnt, vackert, harmoniskt, men alltid förtrollande mörkt.

Kvällen drar sig mot sitt slut och natten gör sig redo att ta över. Jag tror jag möter den med penna i hand och matematiska formler på mitt papper. För de invigda; skönhet. För de utomstående; svartkonst.

Dags att sluta innan det här spårar ur.

Until the hellhounds sleep again.