Tanken är väl att man återigen borde veta bättre. Tanken är att man ska upp och rätta uppsatser så tidigt som möjligt. Tanken är god, men den är trots allt bara en tanke. Det är en dag kvar. Och det känns lite kluvet, men jag tror jag tagit rätt beslut.

Den där dejtingsidan har tagit upp alldeles för mycket tid av mitt liv den senaste tiden och det har varit allt annat än positivt. Det var länge sen jag kände mig så ointressant. Men det var också länge sen jag kände mig så ointresserad. När jag fanns där i höstas fanns det många fler som intresserade mig. Nu är de borta och jag tänkte gå samma väg innan det blir alltför destruktivt och allt självförtroende som byggts upp under de senaste åren försvinner.

Det är helt enkelt inte min plats på Jorden. Det är andras, så de kan få behålla den, hitta någon att bli lyckliga med och sen göra vad de vill göra med resten av sina liv. Men vilken är då min plats?

Mina ben vill stå på lite olika platser i tillvaron och det är inte alltid lätt att kombinera. Speciellt inte när man ska försöka sälja sig själv till nån på en dejtingsajt. Ska man sälja sig som snäll scoutledare och lärare? Ska man sälja sig som hårdrockande skräckfilmsfantast? Varför inte båda? Det är det jag gjort och det verkar inte heller fungera.

Egentligen borde jag vara rätt glad över att vara ignorerad på en sajt med så många människor som jag inte identifierar mig med och nånstans är jag väl det. Men det är att bli ignorerad av de som drar till sig ens intresse som gör ont. Till en början intalar man sig att det inte gör något och att man kan leta vidare. Men hur kul är det att leta vidare? Jag vill inte ha en massa "kansken" som jag betar av. Det känns ju helt befängt egentligen.

Och sen dyker den förbjudna tanken upp. Den som man inte får yttra på en sån där sajt.
Tänk om det finns en anledning till att vi är singlar?

Min cynism byts sakta ut mot bitterhet. Det är nog verkligen på tiden att jag drar mig därifrån.

Hellre en sommar i ensamhet än en av förnedring.