Är det ett ålderstecken att man blir sjukare för varje höst som går? Från att ha varit i stort sett kärnfrisk blev jag sjukskriven ett par dagar förra hösten med en infektion i kroppen. Nu är jag sjukskriven igen. Denna gång nästan en vecka innan lovet och nu nästan en vecka efter lovet.

Men jag fick vara någorlunda frisk under lovet och kunde hälsa på hemma i Dalarna, uppleva Skoterns dag och framförallt se lillasyster uppträda till slut. Jag hade missat alla hennes uppträdanden tidigare. Hon var riktigt duktig. Bra på att spela elgitarr, bra på att spela akustisk gitarr, bra på att spela bas och bra på att sjunga. Bra på att få sin storebror att le och känna sig enormt stolt. Inte för att jag är någon anledning till att hon är så duktig, men nu förstår vad jag menar.

Egentligen borde jag väl skriva något om valet i USA, men det finns några enstaka andra som redan berört ämnet rätt så ingående så jag låter bli och återkommer imorgon om det skiter sig. Det vill säga om McCain/Palin vinner. Republikaner vid makten är i sig något av en katastrof för den lilla människan, men det faktum att om något drabbar McCain -- som är den äldsta presidentkandidaten någonsin -- så blir Sarah Palin den mäktigaste personen i världen. Nog sagt.

Här hemma verkar det som att borgarna insett sin enormt taskiga tajming när de chockhöjde a-kasseavgiften för ett tag sedan. Sen när det började luta åt en hel del varsel inom privat och offentlig sektor och lågavlönade människor utan a-kassa som riskerade att bli socialbidragstagare så bidde det en tumme i kompensation. A-kasseavgiften sänktes med 50 kronor efter att ha höjts med några hundra kronor tidigare. Jag undrar om de var så djävla dumma att de verkligen trodde att det skulle hjälpa för att få tillbaks de som kan få störst behov av a-kassa?

Men i vilket fall så gav verkligheten alliansen bakläxa och idag går de ut och säger att de sänker a-kasseavgiften ytterligare. Det ska bli spännande att se hur länge de kan gå med huvudet i sanden i väntan på nästa påtvingade sänkning. Fast om Reinfeldt får som han vill så ska arbetare förlita sig mer på den privata sektorn. Han ser gärna att arbetsplatser och privatpersoner tecknar privata försäkringar som ska hjälpa till med pengar när det blir dags att få sparken. Det sociala skyddsnätet som vissa i USA är avundsjuka på oss på ska tydligen bytas ut mot ett system som bland annat finns i USA och som ingen är avundsjuk på. Det verkar som att alliansen inte ger sig förrän de skapat ett rejält klassamhälle, uppdelat i arbetslösa på socialbidrag, arbetslösa på låg a-kassa, arbetslösa på a-kassa och privat försäkring samt arbetande av olika slag.

Typiskt också. Det är inget Simpsons ikväll. Det är fotboll istället. Det verkar som att jag får rota igenom filmsamlingen och se vad som går att hitta. Tidigare idag blev det high school zombie-filmen Dance of the Dead, lågbudgetslafs då stereotyperna från high school-filmerna drabbade samman med stereotyperna från zombiefilmerna. Med en del trevliga scener. Jag är medveten om hur klichéaktigt det är för någon med min smak, men en baldrottning med rosa klänning, armekängor och en blodig yxa är sexigt. Så ursäkta mig för att jag är förutsägbar. En zombiekärleksscen med kombinerat hångel/förtärande var också något av en höjdare.

Innan filmen vilade jag gott till svenska Ashbury Heights Three Cheers for the Newlydeads. Lysande titel och kanske anledningen till att det blev zombiefilm efter vilostunden.