Det är tredje gången gillt hoppas jag. Mitt första försök till ett inlägg baserat på gårdagens Metro skrotades rätt fort. Idéen lät bra i mitt huvud, men det går inte att göra satir på en tidning som är en parodi på sig själv.¨

Det andra försöket skulle handla om de föräldrar man blir tvungen att stå ut med som lärare. De är ungefär en förälder på tio eller tjugo, men de tar upp cirka femtio procent av ens kontakt med föräldrar. Och det är alltid frustrerande. Speciellt när man vet hur många bra intelligenta päron som man skulle kunna ha en upplyftande diskussion med istället för de idioter som brölar i telefon eller över skrivbordet.

Men vad detta tredje försök ska handla om vet jag inte riktigt. Dagen har inte på något sätt varit speciell och kvällen än mindre. Fantastic Four står för veckans Van Hellsing på tv:n; den oengagerande skiten som ser till så att nåt åtminstone skapar illusionen av rörelse i min lägenhet. En taskigt datoranimerad gummiman, en stenman som ser ut som en gummiman och en skådespelerska men ett ansiktsuttryck lika oföränderligt som om det vore hugget i sten.

Som i stort sett alltid när jag bloggar så borde jag sova istället. Jag kanske borde göra det. Detta inlägg känns ungefär lika intetsägande som de två tidigare försöken, men nu har jag i alla fall lyckats skramla ihop lite mer text, så det får väl stå kvar då.

God natt.